Vispråmen Storken, den plats under det ljuva 60-talet som formade ett antal, numera legendariska vis-artister. De skrev och komponerade mängder med visor som idag ses som självklara i umgänget med musik i form av röst och gitarr samt en och annan stämsång, men framför allt som allsånger. Vispråmen Storken va en pråm förlagd vid Rålandshov i Stockholm, vilket betyder att det inte precis va någon arenakonsert, snarare en klubb, vilket kanske är en förutsättning för att det hela ska fungera.
Men vad hände sen? Vad är arvet efter dessa giganter på vissångarhimlen. Många finns idag inte längre utan existerar bara i böcker, vishäftet, på vinyl, CD eller Spotify. Även en och annan filmad låt finns även på Youtube. Inte dåligt det kan man tycka, men är inte visor bäst när de framförs utan skyddsnät? Alltså ”lajv” inför en hänförd publik? Jag tycker det!
Så jag försöker ta upp den fallna manteln efter Cornelis, Fred, Finn, Skepparn, John-Ulf, Robban, Lars, Torgny, Sid med flera polare på den fina sångarhimlen för att i en form av klubbverksamhet väcka Storken till liv igen. Även andra vis-sångare finns då med i min ambition då jag även engagerat mig samt valts in i Taubesällskapet Dalarnas styrelse. Jag tänker då på Evert Taube naturligtvis, Alf Hambe och Ulf-Peder Olrog men även vissångare från andra länder som Kim Larsen i Danmark, Bob Dylan, Joan Baez, Donovan, Pete Seeger. Ja listan kan göras hur lång som helst…
Jag har redan genomfört ungefär tre stycken, ok då… exakt 3 stycken, visaftnar alternativt viseftermiddag, där jag själv lirar tillsammans med andra duktiga musiker/sångare som inför publik underhåller med både musik och sång. De som närvarat har uppskattat tillställningarna. Jag kan nämna att den första Visafton jag körde på Dössbergets Värdshus, så hade jag bjudit in Östen med Resten efter deras framträdande på stora scenen på Dössberget i samband med Taubesällskapets allsångskonsert. Vi hade det skitkul tillsammans med stipendiaten från Taubesällskapet Dalarna plus några till.
Senast det begav sig, i Kulturstugan Märsta, så hade jag fint sällskap i form av Tina Sundberg och Anders Sterner som brukar uppträda under namnen Bowmore eller Cold Montain Band. Det senaste namnet, eller gruppen, använde de när de var med i TV-programmet ”Talang” på den tiden då Bert Karlsson satt i juryn och häcklade deltagarna. Vidare hade vi sällskap av Bernt Melldahl som lirade solo på stugans nystämda piano. Populärast av hans låtar var nog en ragtimelåt som jag tyvärr missade titeln på. Men bra va det.
Lill, Ingemar och Tobbe från Märsta Kulturförening och därmed stugan uttryckte var för sig ”Det här måste vi göra om”. Naturligtvis va mitt svar! Ska bara kolla min kalender!
Men nästa etapp är Visafton i Gamla Bönhuset här i Bjursås (gammalt hus ovanför COOP Konsum), kvällen före midsommar. Då kommer Storken till Bjurs! Visafton är för banalt, evenemanget borde ha nåt med Storken att göra, alltså namnmässigt för att knyta an till just Vispråmen Storken. Kanske bara ”Storken”? Visaftonen Storken, Viskvällen Storken, Visstugan Storken eller helt enkelt ”Visklubben Storken”. Vad tycker du? Visserligen finns redan Visklubben Storken i form av en lokal företeelse på Facebook, men en slagning på PRV.se säger att namnet inte är registrerat i vederbörlig ordning för 1800 kr. Jag gillar den sistnämnda bäst eftersom namnet signalerar ambitionen. Alltså att i klubbmiljö framföra visor och annan musik inför publik som kommit för musiken och inte primärt för att festa även om tillställningen är en fest i sig!
Nåja det finns mer att jobba med för att återväcka den Svenska Vistraditionen… Det här är bara början…
Blandat Svamlat 