Om ukuleleprojektet

Visst kan jag som många andra skriva och tjata om mina sjukdomar och andra krämpor men va fan… Rätt tröttsamt i längden.

Så därför startade jag upp Ukuleleprojektet!

Det hela kom sig av att jag börjat förkovra mig mer och mer i min fina ukulele av märket Gretsch. En väldigt fin ukulele av ett fabrikat som även tillverkar andra musikinstrument typ trumset och andra slagverk.

I kombination med detta nyvakna intresse så har jag tagit tag i sångerna skrivna och komponerade av Bob Dylan. Jag kom på vad jag ville med projektet efter att jag lagt ut en inspelning som jag filmade med min nya Lumix-kamera som jag sedan la ut på Youtube. Det blev rätt tyst med kommentarer och ”gilla-markeringar” av någon anledning… Det var väl troligtvis inte så bra!

Tog en tankerunda runt några av mina vänners skrivande på Facebook och fann att speciellt två av dem är mycket läsvärda. En skriver krönikor om sina möten i Stockholm och en om sina äventyr och kurser på hästryggen. Där någonstans fann jag inspiration att starta Ukkeprojektet. Jag ska skriva om mina framsteg med ukulelen och de låtar jag tränar in. Inledningsvis Bob Dylans låtar.

En detalj som redan burit frukt är att rösten börjar fungera bättre och bättre. Fortfarande hes och lite skrovlig men mycket bättre. Om det sedan låter bättre är en annan femma. Rena rama röstgympan!

Det som höjer intresset och lusten att lira är mina tre pedaler. Reverb-, chorus- och röstpedaler. Riktigt kul att laborera och förvränga både ukken och rösten.

Reklam!

Alla mina musikprylar är inköpta hos Musikcenter i Borlänge. Inte bara det! Goda råd, service och reparationer och komplement till mina gitarrer är guld värda.

Ukuleleprojektet

Härmed startar jag mitt Ukuleleprojekt med anledning av att jag vill nystarta mitt intresse för att spela och sjunga samt kunna använda en massa prylar som jag skaffat under åren.

Med prylar menar jag surfplattor kamera, musikinstrument, musiktillbehör och tillämpningar som har med ambitionen att bli bättre på en massa saker samtidigt.

Det hela kommer sig av att jag under det senaste halvåret drabbats kraftigt av mediciners biverkningar som i sin tur medfört att jag slutat spela och sjunga. Så en nystart behövdes.

Att jag började lira på min Gretsch kom sig av att jag även ville lära mig Bob Dylans ”A Hard Rain’s A-Gonna Fall”. Började studera texten samt hans tidiga inspelningar och fann att ukulelen skulle passa rätt bra som kompinstrument.

Ambitionen är att träna in ett antal Dylanlåtar samt publicera dem på min Youtube-kanal. Jag tror inte att det är värst många som lirar Dylan på ukulele så jag blir rätt ensam med det.

Ett tack till Bert och Anders på Facebook för inspirationen att göra som ni gör, skriva läsvärt om era upplevelser, den ena på hästryggar och den andre illustrerat med fina bilder från Stockholm men även små korta vardagsbetraktelser. Om ni läser det här så hoppas jag ni känner igen er.

En första inspelning hittar du här.

Sammanfattning LP

Det va kul att minnas tillbaka på de LP och de artister som påverkat mitt eget musicerande.

Jag hoppas att även du som hittade in till mina blogginlägg även hade lite behållning av mina inlägg. Kanske var det ett och annat album som även skulle ha hamnat bland dina ”10” om du fått utmaningen.

Eftersom det här inlägget publiceras som en sammanfattning efter utmaningens strikta regelverk så kanske du ser dem först nu eftersom jag ”dolde dem” i ett kommentarsfält.

Alla inlägg som jag publicerar får alltid en eller flera medvetna kategorier. Du ser dem i ”Kategorimolnet” till höger. För att se samtliga LP som jag bloggat om, så är det bara att klicka på lämplig kategori. Exempelvis ”Vinyl” eller ”LP”. Enklast är nog att klicka på länken ”Sammanfattning

Som du kanske lägger märke till så finns det fler album än de tio. Det beror på att jag hade behövt fler än tio som påverkat mitt musikintresse och min person. Ett exempel på det är Ray Charles som jag alltid spelade när jag målade porträtt i oljefärger. Just den LP:n är det du ser i den undre bilden.

Vidare Alf Hambe, Creedence och Beatles. Min Elvis-LP hittade jag ingen bild på.

Evert Taube

Av mina LP med Evert Taube så är det nog boxen med fyra stycken LP-skivor som ska med bland de tio.

Men det var inte lätt! Sven-Bertil har ju spelat in några album han med. Men det är ju Everts låtar som påverkat mitt musicerande.

Just boxen med fyra LP finns inte på Spotify så jag länkar till den LP som ligger närmast till hands nämligen ”Evert Taube Klassiker”.

Man vet aldrig när det är sista gången!

Jag var och såg Evert Taubes sista framträdande på Gröna Lund 14:e juli 1975. Han avled senare 31:a januari 1976.

Jag är idag engagerad i ”Taubesällskapet i Dalarna” där vi har ambitionen att hålla den svenska vistraditionen vid liv.

Men det blir inte bara Taubelåtar i föreningen. Några av oss framför egna låtar och själv brukar jag lira översatta Kim Larsen-låtar. Men naturligtvis har vi en och annan Taubetolkare som kan många låtar till och med utantill. Vidare har vi både fioler och ståbas i kompet.

Besök oss både på Facebook och på vår hemsida. Taubesällskapet i Dalarna!

Dire Straits, Mark Knopfler

1985 var tydligen ett intensivt år för mig när det gäller viktiga konserter.

25 oktober såg jag Dire Straits på Hovet och innan dess Bruce Springsteen 8:e juni i Göteborg!

Ett kul möte hände i köandet in på Hovet (Johanneshovs isstadion för er som är yngre). Alltså kul i efterhand men inte då!

Tätt, tätt gick vi alla mot en av ingångarna och axel mot axel knuffades vi framåt snubben och jag. Han var bekant men jag kunde inte komma på vem han var. Efter några tafatta frågor om var vi setts tidigare sa han sitt namn!

– Lalla Hansson!

Jag vet att jag rodnade av skam, vilken tavla. Inte fan hade vi setts förut!

Konserten var otroligt bra och jag var såld på ännu ett bra band. Men det var Mark Knopfler som blev en av mina största idoler och är det än idag!

Så den film på youtube som jag sett mest och tycker bäst om är när han visar sin teknik på olika gitarrer. Nördigt? Absolut! Som han säger på slutet ”Thats my thing!”. Vad du än gör nu, KLICKA PÅ BILDEN!

Gasolin, Kim Larsen

Det började naturligtvis med Gasolin från Danmark med Kim Larsen som frontfigur.

Den låt som blev mest känd i Sverige var nog Hva gør vi nu, lille du, en skarp samhällskritisk låt som många i Sverige inte förstod vad den handlade om. Många kallar den helt kort för ”Lille Du” i tron att det är en söt barnvisa, men en av de sista orden som sägs i låten är fritt översatt ”DU KAN DRA ÅT HELVETE”, sagt av en myndighetsperson till den missanpassade unge man som låten handlar om.

Men det var först på senare tid som jag kom på att jag borde lära mig hans låtar. Men att sjunga på Danska?

Nej, det går helt enkelt inte så det blev att översätta till svenska. Nu i efterhand tycker jag att det blev rätt bra. Idag när detta skrivs har jag ett tiotal översatt låtar av Kim som jag kan lira.

Jag är glad för att Irene och jag hann se Kim lajv med kompbandet Kjukken de sista två åren på Trädgårdsföreningen i Göteborg.

Det blev lite svårt med att välja den LP som jag helst ville visa men det fanns inte info på nätet eller på Spotify om just den, så det får bara bli en liten bild på det albumet med en länk till en av mina absoluta favoriter, ”Om Lidt” som jag översatt till ”Om En Stund”.

Men då det snart är Jul så bjuder jag på Deilig Er Jorden från DRs julshow 2012!

Så kan man också lira en psalm!

Fred Åkerström

Denne nestor på vishimlen när det gällde tolkningar av Carl Mikael Bellman fick mig intresserad av just Bellmans sånger och epistlar.

Dessutom den låt som jag är övertygad om har sjungits tillsamman med många vid många tillfällen. Fred Åkerström, Ann-Louise Hanson och Cornelis Vreeswijk framförde först av alla en smått legendarisk version av ”I natt jag drömde” eftersom det var Cornelis som översatt låten till svenska så måste ju alla tolkningar därefter ha kommit senare.

Men de av Bellmans epistlar som betytt mest för många och i synnerhet för mig är epistel n:o 72, ”Glimmande Nymf” och epistel n:o 2 ”Nå skruva fiolen”. Den sistnämnda har jag lirat många gånger!

Glimmande Nymf kräver dock en basröst som jag tills i år enbart var övertygad fanns i Freds strupe.

Till min glädje så framför Byns Mats Larsson från Nås i Dalarna denna vackra epistel med den äran. Det har jag sett med egna öron och ögon detta nådens år 2019, närmare bestämt och daterat 22:a april i Sveasalen i Leksand!

Även Bellmans sång n:o 21 ”Så lunka vi så småningom” ligger mig varmt om hjärtat, vilket även skall tillskrivas Fred Åkerströms version.

Den låt som jag däremot tycker bäst om är Jag ger dig min morgon som Fred översatte till svenska från Tom Paxtons original ”I Give You the Morning”. Den lirar jag än idag gång på gång!

En liten detalj som jag fångat upp nyligen är att Fred Åkerström började sin karriär i garderoben på Vispråmen Storken vid Rålambshovsparken i Stockholm.