Gubben i skogen

Under åren 2010-2011 skrev jag några sagor som var tänkta att bli illustrerade barnböcker.

Men det blev svårare än vad jag då insåg. Att bara skapa illustrerade barnböcker utan att ha kontakt med en skicklig konstnär var bara ett problem. Att dessutom komma igenom nyckelhålet på ett bokförlag visade sig vara svårt och tidsödande. Jag kände dessutom mina begränsningar när det gällde att illustrera sagorna på egen hand.

För någon vecka sedan fann jag sagorna i en pappershög på mitt ostädade skrivbord. Jag läste igenom dem och fann att åtminstone jag själv tyckte att de var både bra och underhållande.

När jag berättade om dem för Irene, min sambo, så föreslog hon att jag borde spela in dem som ljudböcker samt skicka dem till mina barn. Så det har jag nu gjort!

Vad tycker du? Ska jag ta nästa steg och ge ut dem via nåt förlag? Provlyssna och kom med förslag på vad jag ska göra…

Nya vägar, nya stigar

Städade skrivbordet häromdan och fann en bunt med häftade dokument i A5-format. Det var utskrifter av mina barnböcker från perioden 2010-2011.

Jag visade dem för Irene och hon kom med det fina förslaget att jag borde läsa in dem samt skicka dem till mina barn.

Ett förslag som jag omedelbart köpte samt började leta efter lämplig app för inspelning av talat material. Det tog en stund men till slut fann jag en som jag testade samt sedan köpte för 75 spänn.

75 spänn för en app i iOS är rätt mycket men det visade sig vara en bra investering. Den kan allt som iallafall jag kan begära. Så nu är de inlästa samt placerade på min Dropbox i en egen mapp som jag sedan delade ut till familjen vis Messenger.

Hur jag senare gör med dessa ”ljudböcker” är en annan sak. Ska jag bara lägga ut dem gratis eller ska jag ta betalt på något sätt? Det återstår att se

Bokmässan 2014

Förra året 2013 ”missade” jag bokmässan av någon anledning. I skrivande stund minns jag inte varför. Men i år bar det iväg.

Jag passade på att ta med fjolårets ”Guillou” med avsikt att få dit hans signatur i boken plus att det var dags att inhandla årets bok i serien/samlingen om 1900-talet.

Som synes av bilden så lyckades jag med konststycket att få mina två böcker signerade. Så här gick det till;

Efter att ha besökt Recitos monter samt morsat på två av bröderna på mitt bokförlag så gick jag vidare. På väg mot Piratförlagets monter så stannade jag till vid ett mindre förlags monter och fick ett rätt intressant samtal till livs. Ett samtal som kommer att få en fortsättning. Mer om det en annan gång.

Mitt i vimlet hos Piratförlaget, som dessutom jubilerar med 15 år i år, så baxade jag mig fram till hyllan med Jan Guillous böcker. Tar mitt exemplar samt vänder mig om för att gå till kassan och står då öga mot öga med Jan Guillou själv. Hyllan finns nämligen precis bredvid dörren in till förlagets lilla privata rum och Jan med fru är på väg in. Snabbt frågar jag;

– När ska du signera?

– Efter mitt scenframträdande, så ställ dig först i kön så kommer jag!

Sagt och gjort, så letade jag reda på platsen och ställde mig att vänta. Och se, ingen annan hade ställt sig där! Dessutom hade jag en utmärkt plats för att både se och höra intervjun om boken jag höll i handen.

När han sedan kom så frågade jag om han även ville signera förra årets bok, vilket han gärna gjorde med sin tidigare under året förlorade Mont Blanc-penna. Det hör till saken att Jan Guillous signeringskö troligtvis är Bokmässans längsta kö, så för att hamna först i den krävs både tur, skicklighet samt fräckhet och förslagenhet. Eller rutin om du så vill.

Därefter ser jag Mattias Boström vid ett eget signeringsbord. Han som skrivit ”Från Holmes till Sherlock”, en prisad faktabok om Arthur Conan Doyle och hans romanfigur Sherlock Holmes. Så jag fick med mig ett signerat exemplar av den nyutgivna pocketversionen. Det som va kul med det mötet var att han minns mig sedan tidigare bland annat från Twitter.

Så nu har jag börjat läsa en ny signerad bok inköpt på Bokmässan i Göteborg 2014.

Publicerad från WordPress för Windows Phone

Man kanske ska skriva en bok?

Jag har ju skaffat mig Office 2013 genom att prenumerera på familjeversionen av Office 365. Där har jag exempelvis Microsoft Word 2013 som borde få sig ett uppryck.

imageOm det är något program som borde bli en ny bok så är det min gamla slutsålda version av just Word. Versionen jag då skrev, handlade om Word 2007 men merparten av vad jag skrev gäller både för Word 2010 som Word 2013. Sen får Microsoft säga vad dom vill.

Linea i Bjurs gav mig namnet på nästa bok om Word med anledning av att jag hjälpte henne med att redigera hennes första CV. Hon kallade Word för “Djävulens Verktyg”. Efter lite hjälp sa hon…

– Jaha! Varför lär dom inte ut det där?

Stäppens krigare

Djingis Khan – historiens största erövrare.

Dags för nästa bok, Stäppens erövrare, som är den första boken av fem och som handlar om de mongoliska furstarna Djingis och Kublai Kahn av författaren Conn Iggulden.

Jag har tidigare läst hans bokserie om Julius Caesar och uppskattar Conn Igguldens berättarkonst. En klart läsvärd författare. Hoppas att den här bokserien är minst lika bra. Böckerna om Julius Caesar var svår att lägga ifrån sig.

Samhällsbärarna av Leif GW Persson

Har just läst Leif GWs bok från 1982 som tydligen nyutkommit i pocketversion nyligen. Köpte den av en händelse på Akademibokhandeln strax innan semestern. I början var boken både bekant och obekant tills jag googlade på den. Har ju sett filmversionen för länge sedan. I filmen finns inte huvudpersonen Lars Martin Johansson utan det är i filmen Bo Jarnebring spelad av Sven Wollter som är huvudperson. Varför det blev så vete katten… Boken är i alla fall bra trots att den har några år på nacken. Bra deckare i hängmattan under semestern helt enkelt men du måste gilla Leifs noggrannhet med detaljer.

Ett år av skrivande stiltje…

När man inte säljer sina böcker så bra så får man skaffa sig en “bisyssla”. Då denna Bisyssla visade sig ta mer tid i anspråk än vad jag räknande med. Att omskola sig till Taxiförare inom Taxi Stockholm visade sig vara både intressant och krävande. Så jag fick ta en paus från skrivandet och även bloggandet. Ännu en tid måste ägnas åt studier för att nå sista nivån som professionell taxiförare. Går sista kursen i oktober föregått av intensiva studier och några veckors välbehövlig semester.

Ska sätta plan B i sjön däremot, alltså att få ut åtminstone en barnbok via mitt kära bokförlag Recito. Första avstampet blir under bokmässan då jag ska prata med Sofie på Recito om hur vi ska gå till väga. Jag ger aldrig upp målet att även kunna titulera mig barnboksförfattare. Har ju redan sex färdigskrivna manus…

Guillos nya kommer den 5:e September. Titel: Dandy

Fortsättningen på Jan Guillous epos om 1900-talet kommer ut den 5:e September, lagom till bokmässan. Det blir som vanligt att hålla sig framme för ännu ett signerat exemplar av författaren själv. Det har blivit en tradition för min del och kommer att så bli om vi båda har hälsan och intresset vid liv.

Dandy lär handla om den tredje brodern som försvann till England och som dessutom var homosexuell. Ska bli mycket intressant att läsa om hur Jan formullerar hans liv.

Själv har jag ingen ny bok den här gången så det får bli lite snack om mina fyra återstående. Wordboken är som bekant slutsåld och någon ny upplaga blir det inte. Däremot ser jag fram emot att prata med Sofie på Recito som lovat illustrera mina barnboksmanus. Så till Bokmässan 2013 så har jag förhoppningsvis en och annan barnbok med på mässan.

Mycket snack om att jobba längre…

Byte av karriär, stanna kvar i arbetslivet med mera… Jag har redan gjort det! Dessutom har jag aldrig sett pensionen som något mål i mitt liv. Jag är på tok för nyfiken för att slå mig till ro och ha evig semester. Nej, utmaningar ska det vara i mitt liv. Ombyte förnöjer heter det ju. Vad är det nu jag och även Irene har gjort, undrar du säkert…

Sa upp mig från ett välbetalt tryggt jobb på det internationella IT-konsultbolaget. Nu eller aldrig var själva idén. Efter ett långt IT-liv i skrivandets tecken skulle jag skriva “boken” och bli författare. Året var 2007 i oktober när beslutet togs. Fem utgivna böcker senare där höjdpunkten under åren är bokmässan i Göteborg. Säljer inte så bra så i början på 2010 togs nästa beslut. Taxilegg! Till min glädje så gäller legget i 10 år så när jag fyller 70 så måste det förnyas he he! Hade ingen aning om att det var så kul att köra taxi.

IT-böcker verkar inte vara någon bra affär så jag skriver även sagor. 6 manus så här långt samt tre refuseringar. Så nu ska plan B sättas i sjön. Barnböcker ska det bli nämligen. Nåja, jag har åtminstone en till IT-bok som ska bli klar. 

Vad har vi gjort mer, min sambo och jag? Jo, för 5-6 år sedan stakade vi ut planen för vårt boende. Vi hade just flyttat ihop två hus i ett jättehus för att alla barnen skulle få plats. Men vi förberedde oss för tiden då de skaffat eget. Det fick bli i två steg. Först ut från jättehuset och in i ett mindre. Vi skänkte till exempel två fullt lastade lastbilar med prylar som vi skänkte till välgörande organisationer.

In i det mindre huset och snart var motorcykelperioden över och avvecklad. Skitkul men allt har sin tid. Har haft tre stycken närmare bestämt och Irene har haft två. Alltså inte samtidigt utan vi bytte upp oss tills vi hade våra drömhojar.

Imorgon lämnar vi över det lilla huset till köparen och jag ska strax iväg och tömma det sista i förrådet. Flyttstädningen blev klar igår nämligen. Vad är då nästa etapp? Jo att bo in oss i lägenheten vi köpt för att därefter få mer tid över till stugan i Bjurs. Längtar till sommarens semester då det ska byggas förråd samt köras upp verktyg och annat trevligt. Dessutom ska skivandet ta fart igen är det tänkt, fast nu är siktet inne på mina barnböcker. Funkar inte det så får jag väl börja måla igen. Hittade nämligen staffliet under flyttbestyren. Målade porträtt för runt 30 år sedan och nuvarande barnkull vill även de ha porträtt målade av far. Så nog har jag att göra alltid.

Semestrande pensionärer drar numera mangrant till Thailand har jag förstått. Lockar inte mig, men en resa till Paris har alltid varit en dröm. Där är vi eniga Irene och jag. Frågan är bara när vi åker… Måste helt enkelt till Louvren innan jag trillar av pinn!

Recension: Brobyggarna av Jan Guillou

Min vana trogen mer eller mindre sträckläste jag Brobyggarna skriven av Jan Guillou. Och som vanligt var hans nyutkomna bok lätt att sträckläsa på grund av att Jan har en otrolig förmåga att hålla tempot uppe. Boken inleds med berättelsen om tre fiskarsöner som just blivit faderlösa efter att deras far och farbror försvunnit i en storm ute till havs.

I boken får vi följa två av brödernas livsöden från pojkåren upp genom livet där en av dem återvänder till hemstaden Bergen för att uppfylla löftet som de alla tre lovat, nämligen att bygga järnvägen mellan Bergen och Oslo efter att några höga herrar inom Bergens överklass upptäckt deras talang att konstruera saker. I det här fallet ett skalenlig vikingaskepp i skala 1/5. Det hela resulterar i att de tre hamnar i Tyskland för att utbildas till ingenjörer. Vad de får uppleva som unga män vad gäller både kärlek och strapatser ska jag inte avslöja men alla tre skiljs åt av olika skäl efter att de nått sin examen som diplomerade ingenjörer.

En hamnar som sagt åter i Norge och den andre i Afrika. Hur det gått för den tredje brodern som hamnar i London får vi inte veta i Brobyggarna, så hans livsöde kommer troligtvis i en senare bok. Vi får uppleva hur det är att vara tysk/norsk före första världskriget, under kriget samt efter att kriget tog slut. Det är väl i vad Brobyggarna handlar om i grova drag.

Jag blev helt uppslukad av boken fram till att kriget kom som en obehaglig chock även om jag i förväg visste om att boken rör sig i början av 1900-talet fram till och med krigsslutet år 1919. Hur det går för Lauritz och Oscar får vi följa ingående både i deras karriärer samt i deras kärleksliv. Just det sista är enligt min mening vackert skrivet och på något sätt ömt och ingående skrivet vilket får mig att tycka att Jan kanske borde ge sig på att skriva en ren erotisk bok Ler. Han kan den konsten! Det blir aldrig plumpt utan på något sätt formulerat enligt den tidsandan trots att han inte döljer några detaljer.

En annan detalj som jag visste i förväg var att Jan vänt på “the good guys” och “the bad guys” och framställer tyskar som de goda och belevade under kriget i östra Afrika till skillnad mot engelsmän och belgare som får sig en ordentlig känga. Jag hade inga problem med den saken kanske beroende på att jag visste det på förhand efter att ha sett diverse intervjuer i TV. Rent utav så får man intrycket att Tyskland faktiskt vann slaget om Östafrika. Hur det är med den detaljen står väl skrivet i diverse historisk skrifter. Jan Guillou brukar inte förvanska historiska fakta, noggrann som han är.

Boken är spännande och kärleksfull och jag slås av att den nog passar både manliga samt kvinnliga läsare även om de två bröderna framställs som ena riktiga karlakarlar. Kvinnorna framställs som moderna kvinnor som klart är före sin tid trots deras högadliga bakgrund.

Jag kan varmt rekommendera Brobyggarna och ser själv fram emot nästa bokmässa i Göteborg då nästa bok förhoppningsvis är klar. Jag vill gärna veta hur det gick för Sverre och hur Jan får till hans livsöde utan att jag här för den skull avslöjar någon detalj.

Jag har redan stakat ut mina böcker för framtiden och hoppas innerligt att Jan Guillou hinner med sitt mycket omfattande projekt att i romanform beskriva hela 1900-talet. Dessutom ska varje bok ha en dedikation skriven av Jan själv så att min samling av hans böcker blir komplett. En samling som idag är drygt hälften av de böcker som han till dags dato gett ut. Nåja, tre av dem är signerade till dags dato. En liten kul grej för egen del med anledning av hans böcker, eftersom även jag är på bokmässan varje år sedan några år tillbaka.