Tripadvisor, vilken usel app!

Jag har fått i uppdrag att uppdatera en plats man kan besöka i appen Tripadvisor och det är tur att jag medicineras ordentligt mot  hjärtinfarkt, annars skulle jag snabbt få en till.

Det tar flera dagar att lära sig det mest enkla som man kan lära sig och sköta på några minuter i WordPress. I Tripadvisor tar det som sagt var flera dagar plus att anvisningarna, alltså det som brukar heta ”Help”, stämmer inte alls.

Tripadvisor är en gammal applikation från 2000 och det märks att den är gammal. Dessutom är det en amerikansk webblösning och det märks alltför väl. Som ansvarig för informationen på en plats i Sverige så måste i princip alla förändringar godkännas någonstans… Av vem och varför undrar jag.

Det pratas idag om Troll inom sociala medier och när det gäller Tripadvisor har de uppenbarligen tillsatt några troll att sköta hanteringen åt oss stackare som måste ligga i appen eftersom turister tror att informationen är bra och gäller som information om exempelvis restauranger eller platser att besöka.

Tripadvisor finns både på Facebook och Messenger men där är relationen enkelriktad. Något svar på en fråga via deras Messenger får man inte. Den enda relationen jag har, är med något troll i cyberrymden via epost. Men vem det är och varför saker händer har jag ingen aning om. Någon återkoppling finns inte annat än via konstigt formulerade standardmejl. Jag misstänker starkt att trollen inte behärskar det svenska språket.

Foton tas bort utan motivation varför och huvudmotivet högst upp lägger de upp på egen hand utifrån att någon besökare till platsen lagt upp något dåligt foto med alltför låg upplösning vilket sedan appen klagar på.

Foton förresten, de har en gräns på 5 MB för foton. Varför kan man undra, 5MB är inte mycket med dagens smartphones och kameror. Dessutom borde appen kunna reducera bilderna på egen hand. Klarar Facebook det så lär väl Tripadvisor klara det via någon inbyggd process. Usel lösning helt enkelt.

Ta det här med att byta ut huvudmotivet. Just nu har jag ett helgrått huvudmotiv eftersom trollet tagit bort den bild som en besökare tog 2016 och som trollet la upp åt oss utan att fråga om lov. Jag har försökt lägga upp ett foto som jag tagit men det kommer att ta flera dagar att få ett sådant foto godkänt av trollet och regelverket. Återigen tänker jag USEL LÖSNING!

Hoppsan, nu hände det något oväntat! Mina foton finns nu där det gamla ”huvudmotivet” låg i en form av dels klickbar variant samt rullbara i sidled för att se fler foton. Här har ”trollet” bestämt vilka foton samt i vilken ordning. Alltså NOLL påverkan på resultatet. Som ansvarig för en plats, som de för övrigt bara benämner för ”Företag” påstås att man har full kontroll vilket inte är sant.

Slutsatser

Vi som har platser på Tripadvisor har små möjligheter att påverka vårt företags information eftersom det är amerikanska regler som gäller eller vems regler det nu är som gäller?!
Det får till följd att man snabbt tröttnar på själva appen vilket i sin tur betyder att informationen inte stämmer med verkligheten.

Man har en möjlighet att klaga på en del omdömen, men de bedöms av trollet på Tripadvisor och det ska mycket till att få bort omdömen som lags dit av någon illvillig person som vill exempelvis ett matställe illa. Dessutom tar det evigheter innan ett besked per mejl slår igenom. Som om en åtgärd måste resa jorden runt innan det är på plats.

En sak till

I samband med att jag tog över hanteringen av vår plats i Tripadvisorrymden så mejlade jag att jag är jag, samt länkade till min hemsida som heter RIGIT.se. Där kan man även se min CV som är välfylld och vacker. Idag har någon öppnat den! Vem kan det vara tro?

iPhone SE, hur bra som helst!

Vi, min sambo och jag har aldrig ångrat bytet från Nokia och därmed Windows Phone till iPhone SE. En bättre telefon är svår att hitta idag. Vad är det då som gör den bra enligt vår mening

  1. Batteritiden är riktigt bra
  2. Laddar batteriet hur snabbat som helst
  3. Snabb!
  4. Bra kvalitet på apparna
  5. Bra synk med en iPad
  6. Bra kamera (12 Mp)

Att peta in samma teknik som de större iPhone 6-modellerna är hur bra som helst. Alla vill ju inte ha en stor mobil i fickan.

Peter Carlsson och Blå Grodorna

26:e november kl. 19:00 Dalateatern Falun. Sista föreställningen för den här gången.

Jag har nog sett Peter Carlsson och Blå Grodorna 5-6 gånger vid det här laget. När vi bodde i Märsta utanför Stockholm så var det Scalateatern inne i stan som gällde. Numera är det närmare till Falun från Bjurs där vi bor nu.

Att man som publik återkommer år för år tyder på att föreställningen är bra, och det kan jag lova att den är. Speciellt den senaste som dessutom var en extrainsatt föreställning eftersom folket i Dalarna inte fick plats vid de få spelningar som erbjöds. Vi var tidigt ute och fick därför bästa platserna. Andra rad mitt för scenen, vilket du kan se av mina bilder som jag tog utan zoom med min smartphone.

Visserligen såg jag senare förbudsskyltar mot fotografering och ljudupptagning men jag kunde inte låta bli och syftet med mina bilder var och är att kunna illustrera min upplevelse av föreställningen i min blogg. Jag hoppas att jag därför är förlåten eftersom detta inlägg helt enkelt är en lovsång till en otroligt begåvad artist som omger sig med musiker av världsklass.

Upplägget är ungefär densamma år från år men varje nummer varierar och blandas med nytt och härliga gamla repriser från tidigare föreställningar. Då Peter framför en gammal goding så kommer responsen från publiken omgående, varför jag inser att jag inte är ensam om att återkomma år från år.

Vad är det då som gör föreställningen så bra?

Peter varierar med långa monologer och musikaliska delar där han ofta låter sina musiker briljera som när trummisen Kjell Gustavsson framför ett välkänt stycke på skrivmaskin. En skrivmaskin som förresten tillhört Karl-Gerard. Jag undrar om det överhuvudtaget går att lira på en skrivmaskin bättre än vad Kjell gjorde den kvällen. Helt enkelt världsklass!

En annan återkommande del är när Peter rockar loss på sin gamla gitarr. Då svänger det kan jag lova och Peter briljerar med sina solon som han kör med sina gamla papiljottnålar av plast som han har som plektrum. Peter är dessutom en sångare av klass med ett härligt riv i rösten.

Långa roliga och intressanta monologer

Att hålla långa roliga monologer är en av Peters glansnummer. För att hans musiker ska ha något att göra så hittar Peter på olika sysslor för dem. I den här föreställningen bakar de en mjuk pepparkaka eller morotskaka. Jag vet inte riktigt vad det blev. Kanske var det en vanlig sockerkaka? Gott luktade det i alla fall och kakan blev precis klar lagom till pausen. Det hela var naturligtvis minutiöst planerat fast det såg ut som att de improviserade. Mot slutet kom kommentaren – Öppnade du bakluckan? Då faller ju kakan ihop! Vilket den ju inte gjorde men Peter startade då en längre monolog som handlade om bilar eftersom ordet ”bakluckan” nämndes…

Musikerna får ta plats!

Har man musiker som Kjell Gustavsson (slagverk, fiol och skrivmaskin), Kristin Senerhag (Klaviatur), Staffan Wiklander (Ståbas, elbas och Cello) samt Pär Grebacken (blåsinstrument) så kan det ju inte bli annat än bra. Pär kan man för övrigt se i nästan alla TV-produktioner just nu, exempelvis i Moraeus med mera på SVT. Pär lirar dessutom i BAO. Samtliga är dessutom hur bra som helst på stämsång.

Till slut

Det finns inte en svag punkt i hela föreställningen. När det hela är över har jag känslan av att jag nyss kom och satt mig ner.

Tack Peter Carlsson och Blå Grodorna för den här gången. Nästa möjlighet ser du på deras hemsida. Dalhalla blir det visst!

Roffe
@rigit

A-gruppen, helt lysande!

Tidigare va det böckerna som gjorde mig oanträffbar, nu är det TV-serien i SVT. Jag talar om Arne Dahls «A-gruppen». Varför bloggar jag om det undrar du säkert? Anledningen är att just A-gruppen i SVT är ett exempel på hur mitt TV-tittande har förändrats. Från stora TV:n till min lilla pekplatta i kombination med hörlurar.

Croneman A-gruppenFörst Johan Cronemans krönika från idag i DN.se. Kan bara hålla med vad han skriver. Har du missat A-gruppen i SVT så har du fortfarande chansen att kolla ifatt eftersom alla avsnitten fortfarande finns tillgängliga via SVT-play. Varje avsnitt har sin egen handling och avslut men de är dessutom fortsättningar från förra avsnittet.

Trots rubrikens negativa klang så är Johan Cronemans krönika en hyllning av TV-serien och jag kan bara hålla med. Den är skitbra helt enkelt. En eloge till Magnus Samuelsson i rollen som Gunnar Nyberg, han spelar inte bara Gunnar Nyberg, världens största polis, han är Gunnar Nyberg. Med andra ord, ett mycket lyckat karriärbyte för en så kallad kändis.

Så va det då mitt ändrade TV-tittande. Först va det Netflix när det gäller film och nu SVT-play när det gäller TV-program. Grejen är att jag kan kolla precis när jag vill plus att jag kan undvika den förbannade reklamen.

Dessutom undrar jag hur länge sedan det var som jag startade min Laptop? Måste nog göra det snart! I alla fall starta den och låta alla uppdateringar ramla in. Dessutom vill jag nog deklarera via den eftersom jag har lite annat som hör till i Laptoppen, Visma Enskild firma till exempel.

Roffe
@rigit

Emmy Lou and The Rhythm Boys

Tobbe och jag var på Sivletto på Söder i Stockholm och provade hattar och kepsar. Av en händelse frågade jag snubben i kassan om han kände till Emmy Lou and the Rhythm Boys. Till min glädje gjorde han det och sa dessutom att han sett dom “live” i Enviken.

– Har du nån skiva med dom? frågade jag.

– Ja, jag tror det, måste bara ut i lagret och kolla!

Emmy LouPå så vis kom jag över ett ex av CD:n “Bye Bye Baby” från 2012, deras första album! Tidigare har jag ett ex av deras senaste LP!!! (Du läste rätt, Vinyl-LP) hemma i Bjurs som jag köpte hos Sivletto i Enviken timmarna efter att de lagt ut LP:n till försäljning i butiken. Det första kommersiella köpet av den LP:n, vilket jag är stolt över!

Vad är det nu speciellt med bandet, undrar du säkert. Jo, det är som så att jag känner Emmy Lou personligen. Dotter till en av min musikvänner här i Bjurs och en kramgo tjej.

Tillbaka till “Bye Bye Baby”

Väl i bilen på väg hemåt Märsta satte jag på CD:n och hör till min förvåning Tobbe sjunga med i varannan låt samt utbrister…

– Fan, hon låter ju precis som Wanda Jackson, min stora idol när jag var yngre!

Vi körde CD:n på hög volym, låt för låt hela vägen till sista spår. Inte en svag låt! En CD som gjorde två gubbar på gott humör eftersom vi även mindes hur musiken lät förr. Hela arret andas gammal god rak Rock and Roll och bandet spelar precis som det lät förr. Hur bra som helst!

– Emma! Du har fått två nya fans från Märsta!

Å du, kom förbi när jag är i Bjurs, jag vill ha mina ex av era album signerade. Har du ett ex över av “Tag along with…” som jag just nu lånat av Mari så ta med den när du kommer. Jag köper den! Jag bjuder på fika!

Lycka till i fortsättningen. Speciellt när ni ska till Las Vegas i höst?

Roffe

Jens Hult i Gävle i somras

Teresia startade just min gamla stereo här i Bjurs. I CD-facket låg Jens EP som just nu spelas. Kommer på att jag inte gjorde nåt av de bilder jag tog från Gävle.

Sagt och gjort, ett nytt blogginlägg via mobilen bara för att det är så jäkla kul att jag kan och att det funkar.

Trots att jag är partisk som attan så måste jag säga att Jens EP är hur bra som helst. Köp den via elektroniska media eller i form av en ”gammaldags” CD. Jag har båda he he… men lyssnar helst via gamla stereon.

Om du läser det här Jens så har jag en fråga. Kan du inte få Universal att ge ut din EP på vinyl? Det gör nämligen banden här i Bjurs vilket glädjer en gammal tönt som jag. På måndag ska jag ner till Liss i Grycksbo och fixa nytt gummiband till min vinylspelare. Då kan jag lyssna på Emmy Lou and the Rythm Boys igen. Jag har nämligen deras vinyl-LP.

Sen börjar det bli tjatigt med Jens framträdanden… Är det inte dags att göra ett dåligt framträdande snart? Skämt åsido, du/ni gjorde ett skitbra framträdande i Gävle och tack för mitt signerade exemplar av din CD.

Publicerad från WordPress för Windows Phone

Arne Dahl – Mörkertal. Åttonde boken av tio om A-gruppen

Igår läste jag klart den sjunde boken – Dödsmässan av Arne Dahl, eller Jan Lennart Arnald som han egentligen heter. Vad gör då en läsgalen snubbe som undertecknad? Jo, åker till närmaste Akademibokhandel och skaffar återstående tre böcker i serien om A-gruppen.

Dessutom första boken om Opcop som är fortsättningen på böckernas huvudpersoner med Paul Hjelm i spetsen. Svar ja! Böckerna är bra om du frågar mig. Varför skulle jag annars köpa dom? Att jag redan nu köpte första boken om Opcop berodde på att jag fick den på köpet när jag köpte tre pocketböcker på Akademibokhandeln i Sollentuna.

Vill du veta mer om böckerna och författaren “Arne Dahl” så har du länken till Wikipedia här…

Samhällsbärarna av Leif GW Persson

Har just läst Leif GWs bok från 1982 som tydligen nyutkommit i pocketversion nyligen. Köpte den av en händelse på Akademibokhandeln strax innan semestern. I början var boken både bekant och obekant tills jag googlade på den. Har ju sett filmversionen för länge sedan. I filmen finns inte huvudpersonen Lars Martin Johansson utan det är i filmen Bo Jarnebring spelad av Sven Wollter som är huvudperson. Varför det blev så vete katten… Boken är i alla fall bra trots att den har några år på nacken. Bra deckare i hängmattan under semestern helt enkelt men du måste gilla Leifs noggrannhet med detaljer.

Recension: Sommarhuset av Anna Fredriksson

sommarhusteJag fick tidigt reda på Anna Fredrikssons debutroman via Twitter eftersom vi då och då utbyter några ord. Hur vi fick kontakt har jag glömt för länge sen men jag provläste ett kapitel via någon boksäljarsajt och tyckte den verkade intressant trots att det egentligen inte är en bok som jag brukar köpa. Så jag lovade Anna att köpa den och återkomma.

Som vanligt sträckläste jag boken vilket var lätt eftersom romanen är en bladvändare. Man vill hela tiden veta hur det ska gå och hur va det egentligen med moderns död?

Nu efteråt så slår det mig att romanen påminner om en annan favoritförfattares böcker, nämligen Karin Alvtegen. Alltså en riktigt bra roman som jag varmt kan rekommendera oavsett om du är man eller kvinna eller om du av hävd och gammal vana enbart köper och läser deckare. Dags för lite annat som ger mer tillbaka och som trots avsaknaden av mord och blod är riktigt spännande. I efterordet kan man läsa att boken redan är på gång att bli en film. Den filmen ska jag bara se. Anna, som egentligen jobbar som manusförfattare till kända TV-serier kommer (eller har redan) skrivit ett filmmanus baserat på sin egen bok vilket med all sannolikhet kommer att medföra att filmen blir boken trogen vilket jag alltid uppskattar. Filmen kommer då i regi av Hannes Holm.

Klicka på bilden om du vill veta mer eller gå direkt till bokus, adlibris eller närmsta bokhandel. Boken är riktigt bra!

Rolf Granlund

Recension: Brobyggarna av Jan Guillou

Min vana trogen mer eller mindre sträckläste jag Brobyggarna skriven av Jan Guillou. Och som vanligt var hans nyutkomna bok lätt att sträckläsa på grund av att Jan har en otrolig förmåga att hålla tempot uppe. Boken inleds med berättelsen om tre fiskarsöner som just blivit faderlösa efter att deras far och farbror försvunnit i en storm ute till havs.

I boken får vi följa två av brödernas livsöden från pojkåren upp genom livet där en av dem återvänder till hemstaden Bergen för att uppfylla löftet som de alla tre lovat, nämligen att bygga järnvägen mellan Bergen och Oslo efter att några höga herrar inom Bergens överklass upptäckt deras talang att konstruera saker. I det här fallet ett skalenlig vikingaskepp i skala 1/5. Det hela resulterar i att de tre hamnar i Tyskland för att utbildas till ingenjörer. Vad de får uppleva som unga män vad gäller både kärlek och strapatser ska jag inte avslöja men alla tre skiljs åt av olika skäl efter att de nått sin examen som diplomerade ingenjörer.

En hamnar som sagt åter i Norge och den andre i Afrika. Hur det gått för den tredje brodern som hamnar i London får vi inte veta i Brobyggarna, så hans livsöde kommer troligtvis i en senare bok. Vi får uppleva hur det är att vara tysk/norsk före första världskriget, under kriget samt efter att kriget tog slut. Det är väl i vad Brobyggarna handlar om i grova drag.

Jag blev helt uppslukad av boken fram till att kriget kom som en obehaglig chock även om jag i förväg visste om att boken rör sig i början av 1900-talet fram till och med krigsslutet år 1919. Hur det går för Lauritz och Oscar får vi följa ingående både i deras karriärer samt i deras kärleksliv. Just det sista är enligt min mening vackert skrivet och på något sätt ömt och ingående skrivet vilket får mig att tycka att Jan kanske borde ge sig på att skriva en ren erotisk bok Ler. Han kan den konsten! Det blir aldrig plumpt utan på något sätt formulerat enligt den tidsandan trots att han inte döljer några detaljer.

En annan detalj som jag visste i förväg var att Jan vänt på “the good guys” och “the bad guys” och framställer tyskar som de goda och belevade under kriget i östra Afrika till skillnad mot engelsmän och belgare som får sig en ordentlig känga. Jag hade inga problem med den saken kanske beroende på att jag visste det på förhand efter att ha sett diverse intervjuer i TV. Rent utav så får man intrycket att Tyskland faktiskt vann slaget om Östafrika. Hur det är med den detaljen står väl skrivet i diverse historisk skrifter. Jan Guillou brukar inte förvanska historiska fakta, noggrann som han är.

Boken är spännande och kärleksfull och jag slås av att den nog passar både manliga samt kvinnliga läsare även om de två bröderna framställs som ena riktiga karlakarlar. Kvinnorna framställs som moderna kvinnor som klart är före sin tid trots deras högadliga bakgrund.

Jag kan varmt rekommendera Brobyggarna och ser själv fram emot nästa bokmässa i Göteborg då nästa bok förhoppningsvis är klar. Jag vill gärna veta hur det gick för Sverre och hur Jan får till hans livsöde utan att jag här för den skull avslöjar någon detalj.

Jag har redan stakat ut mina böcker för framtiden och hoppas innerligt att Jan Guillou hinner med sitt mycket omfattande projekt att i romanform beskriva hela 1900-talet. Dessutom ska varje bok ha en dedikation skriven av Jan själv så att min samling av hans böcker blir komplett. En samling som idag är drygt hälften av de böcker som han till dags dato gett ut. Nåja, tre av dem är signerade till dags dato. En liten kul grej för egen del med anledning av hans böcker, eftersom även jag är på bokmässan varje år sedan några år tillbaka.