Ukuleleprojektet

Härmed startar jag mitt Ukuleleprojekt med anledning av att jag vill nystarta mitt intresse för att spela och sjunga samt kunna använda en massa prylar som jag skaffat under åren.

Med prylar menar jag surfplattor kamera, musikinstrument, musiktillbehör och tillämpningar som har med ambitionen att bli bättre på en massa saker samtidigt.

Det hela kommer sig av att jag under det senaste halvåret drabbats kraftigt av mediciners biverkningar som i sin tur medfört att jag slutat spela och sjunga. Så en nystart behövdes.

Att jag började lira på min Gretsch kom sig av att jag även ville lära mig Bob Dylans ”A Hard Rain’s A-Gonna Fall”. Började studera texten samt hans tidiga inspelningar och fann att ukulelen skulle passa rätt bra som kompinstrument.

Ambitionen är att träna in ett antal Dylanlåtar samt publicera dem på min Youtube-kanal. Jag tror inte att det är värst många som lirar Dylan på ukulele så jag blir rätt ensam med det.

Ett tack till Bert och Anders på Facebook för inspirationen att göra som ni gör, skriva läsvärt om era upplevelser, den ena på hästryggar och den andre illustrerat med fina bilder från Stockholm men även små korta vardagsbetraktelser. Om ni läser det här så hoppas jag ni känner igen er.

En första inspelning hittar du här.

Sammanfattning LP

Det va kul att minnas tillbaka på de LP och de artister som påverkat mitt eget musicerande.

Jag hoppas att även du som hittade in till mina blogginlägg även hade lite behållning av mina inlägg. Kanske var det ett och annat album som även skulle ha hamnat bland dina ”10” om du fått utmaningen.

Eftersom det här inlägget publiceras som en sammanfattning efter utmaningens strikta regelverk så kanske du ser dem först nu eftersom jag ”dolde dem” i ett kommentarsfält.

Alla inlägg som jag publicerar får alltid en eller flera medvetna kategorier. Du ser dem i ”Kategorimolnet” till höger. För att se samtliga LP som jag bloggat om, så är det bara att klicka på lämplig kategori. Exempelvis ”Vinyl” eller ”LP”. Enklast är nog att klicka på länken ”Sammanfattning

Som du kanske lägger märke till så finns det fler album än de tio. Det beror på att jag hade behövt fler än tio som påverkat mitt musikintresse och min person. Ett exempel på det är Ray Charles som jag alltid spelade när jag målade porträtt i oljefärger. Just den LP:n är det du ser i den undre bilden.

Vidare Alf Hambe, Creedence och Beatles. Min Elvis-LP hittade jag ingen bild på.

Evert Taube

Av mina LP med Evert Taube så är det nog boxen med fyra stycken LP-skivor som ska med bland de tio.

Men det var inte lätt! Sven-Bertil har ju spelat in några album han med. Men det är ju Everts låtar som påverkat mitt musicerande.

Just boxen med fyra LP finns inte på Spotify så jag länkar till den LP som ligger närmast till hands nämligen ”Evert Taube Klassiker”.

Man vet aldrig när det är sista gången!

Jag var och såg Evert Taubes sista framträdande på Gröna Lund 14:e juli 1975. Han avled senare 31:a januari 1976.

Jag är idag engagerad i ”Taubesällskapet i Dalarna” där vi har ambitionen att hålla den svenska vistraditionen vid liv.

Men det blir inte bara Taubelåtar i föreningen. Några av oss framför egna låtar och själv brukar jag lira översatta Kim Larsen-låtar. Men naturligtvis har vi en och annan Taubetolkare som kan många låtar till och med utantill. Vidare har vi både fioler och ståbas i kompet.

Besök oss både på Facebook och på vår hemsida. Taubesällskapet i Dalarna!

Dire Straits, Mark Knopfler

1985 var tydligen ett intensivt år för mig när det gäller viktiga konserter.

25 oktober såg jag Dire Straits på Hovet och innan dess Bruce Springsteen 8:e juni i Göteborg!

Ett kul möte hände i köandet in på Hovet (Johanneshovs isstadion för er som är yngre). Alltså kul i efterhand men inte då!

Tätt, tätt gick vi alla mot en av ingångarna och axel mot axel knuffades vi framåt snubben och jag. Han var bekant men jag kunde inte komma på vem han var. Efter några tafatta frågor om var vi setts tidigare sa han sitt namn!

– Lalla Hansson!

Jag vet att jag rodnade av skam, vilken tavla. Inte fan hade vi setts förut!

Konserten var otroligt bra och jag var såld på ännu ett bra band. Men det var Mark Knopfler som blev en av mina största idoler och är det än idag!

Så den film på youtube som jag sett mest och tycker bäst om är när han visar sin teknik på olika gitarrer. Nördigt? Absolut! Som han säger på slutet ”Thats my thing!”. Vad du än gör nu, KLICKA PÅ BILDEN!

Gasolin, Kim Larsen

Det började naturligtvis med Gasolin från Danmark med Kim Larsen som frontfigur.

Den låt som blev mest känd i Sverige var nog Hva gør vi nu, lille du, en skarp samhällskritisk låt som många i Sverige inte förstod vad den handlade om. Många kallar den helt kort för ”Lille Du” i tron att det är en söt barnvisa, men en av de sista orden som sägs i låten är fritt översatt ”DU KAN DRA ÅT HELVETE”, sagt av en myndighetsperson till den missanpassade unge man som låten handlar om.

Men det var först på senare tid som jag kom på att jag borde lära mig hans låtar. Men att sjunga på Danska?

Nej, det går helt enkelt inte så det blev att översätta till svenska. Nu i efterhand tycker jag att det blev rätt bra. Idag när detta skrivs har jag ett tiotal översatt låtar av Kim som jag kan lira.

Jag är glad för att Irene och jag hann se Kim lajv med kompbandet Kjukken de sista två åren på Trädgårdsföreningen i Göteborg.

Det blev lite svårt med att välja den LP som jag helst ville visa men det fanns inte info på nätet eller på Spotify om just den, så det får bara bli en liten bild på det albumet med en länk till en av mina absoluta favoriter, ”Om Lidt” som jag översatt till ”Om En Stund”.

Men då det snart är Jul så bjuder jag på Deilig Er Jorden från DRs julshow 2012!

Så kan man också lira en psalm!

Cornelis Vreeswijk

Vågar man lira ”Personliga Persson” idag utan att någon blir kränkt?

Jag tror det, bara man säger att han fanns för några decennier sedan och inte idag. Men Lars Ekborgs ”Bunta ihop dom” vågar ingen dra idag!

Personliga Perssonlärde jag mig utantill och som jag kanske kan dra än idag. Men jag måste nog testa utan publik först.

Att somliga går med trasiga skor vet nog de flesta idag och att Felicia försvann är helt accepterat vid det här laget.

Mäster Cees mötte jag förresten en gång i en biltunnel i Solna. Alltså en tunnel under en bilväg. Vi såg på varandra och jag kom mig inte ens för att nicka igenkännande, trots att jag var förvarnad då jag mötte och kände igen hans fru Anita Strandell som gick före tillsammans med Diana Nunez.

Ett annat minne var när jag fick en pratstund med Östen Warnebring på Mosebacke när han käkade efter sitt uppträdande och berättade historier om när han turnerade med Cornelis. Att vi dröjde oss kvar berodde på att Master Henry Gibson lirade trummor med Östen. Henry, en kompis under många år.

Sen har vi då Sid Jansson, en gång i tiden Cornelis manager. Ja jisses…

Såg Cornelis uppträda lajv en gång på Skeppsholmen. Minns hans basist som tyckte att vi i publiken var underbara. Cornelis blängde snett på honom. Även jag tyckte att basistens infall kom en aning fel…

De bästa klippen på youtube är enligt min mening de som dyker upp om du söker på ”Cornelis Vreeswijk 1986”. En samling lajvlåtar som är helt underbara!

Även Visfest från 1984 är njutbar!

Lasse Berghagen

En tidig, för att inte säga mycket tidig Lasse Berghagen.

Jag har lite svårt att datera LP:n eftersom jag gett bort alla skivor men jag har vishäftet kvar någonstans i hyllorna.

Men jag tror att den kom ut 1970. I vilket fall som helst så måste jag ha skaffat både LP:n och vishäftet med både noter och texter efter att ha sett honom lajv på Liljekonvaljholmen söder om Uppsala. Jag bodde redan då i Märsta.

Några av låtarna jag föll för var ”En kväll i juni”, ”Teddybjörnen Fredriksson” samt ”Lisa”.

Lasse finns förresten med i Sid Janssons visbok ”60 visor från 60-talet både med Teddybjörnen Fredriksson och samlingsbilden från Visfestivalen i Västervik där man kan se Lasse och Benny Andersson ta ackord på gemensam gitarr. Den bilden är på något vis en illustration på inledningen av vad som sedan kom att heta ”Det Svenska Musikundret”. Det är i princip bara Anni-Frid som saknas på bilden.