Om ukuleleprojektet

Visst kan jag som många andra skriva och tjata om mina sjukdomar och andra krämpor men va fan… Rätt tröttsamt i längden.

Så därför startade jag upp Ukuleleprojektet!

Det hela kom sig av att jag börjat förkovra mig mer och mer i min fina ukulele av märket Gretsch. En väldigt fin ukulele av ett fabrikat som även tillverkar andra musikinstrument typ trumset och andra slagverk.

I kombination med detta nyvakna intresse så har jag tagit tag i sångerna skrivna och komponerade av Bob Dylan. Jag kom på vad jag ville med projektet efter att jag lagt ut en inspelning som jag filmade med min nya Lumix-kamera som jag sedan la ut på Youtube. Det blev rätt tyst med kommentarer och ”gilla-markeringar” av någon anledning… Det var väl troligtvis inte så bra!

Tog en tankerunda runt några av mina vänners skrivande på Facebook och fann att speciellt två av dem är mycket läsvärda. En skriver krönikor om sina möten i Stockholm och en om sina äventyr och kurser på hästryggen. Där någonstans fann jag inspiration att starta Ukkeprojektet. Jag ska skriva om mina framsteg med ukulelen och de låtar jag tränar in. Inledningsvis Bob Dylans låtar.

En detalj som redan burit frukt är att rösten börjar fungera bättre och bättre. Fortfarande hes och lite skrovlig men mycket bättre. Om det sedan låter bättre är en annan femma. Rena rama röstgympan!

Det som höjer intresset och lusten att lira är mina tre pedaler. Reverb-, chorus- och röstpedaler. Riktigt kul att laborera och förvränga både ukken och rösten.

Reklam!

Alla mina musikprylar är inköpta hos Musikcenter i Borlänge. Inte bara det! Goda råd, service och reparationer och komplement till mina gitarrer är guld värda.

Nya prylar och nya problem

Skaffade nyligen en ny kamera med 30ggr zoom. Att den även kan ta bilder och filmer i 4K, alltså högre upplösning än HDMI reflekterade jag inte på. Utan det blev den hårda vägen.

Glad i hågen började jag filma mina Dylanlåtar till ukulele och missade att filmerna kom att kräva nästa 2GB i storlek. Det är rätt stora filer med andra ord. Har man då som jag automatiskt uppladdning till mitt stora lager i OneDrive på 1TB så fick det konsekvenser.

Min iPad blev snabbt full plus att överföringen av några 2GB-filer tog en herrans tid. Dagar istället för minuter eller timmar. Så vad gör man då?

Har letat och hittat en hubb på NetOnNet för 149kr med USB-C som gör att jag kommer att sluta överföra mina foton och filmer via min iPhone. Att jag gjort det under lång tid beror på att jag haft en kortläsare för SD-kort med en Lightning-kontakt i andra änden. Därefter automatisk överföring till OneDrive. Det är slut med den omvägen nu. Dessutom ska alla bilder bort från både min iPhone och min iPad. Anledningen är ju som sagt var att kopior redan finns i min OneDrive och därmed åtkomliga från alla mina IT-prylar.

Att jag behöver en SD-läsare med USB-C beror på att jag har en Surface Go som bara har en USB-C-kontakt. Hittade en hubb på NetOnNet som verkar vara bra. Utöver att den kan läsa både SD- och MicroSD-kort så har den även USB-A-ingångar vilket kan vara bra ibland. Via denna hubb så sparar jag direkt upp i OneDrive utan att gå omvägen via iPhone eller iPad.

Jag har dessutom laddat ner appen Movie Maker 10 för Windows 10 till min Surface Go så nu släpper jag appen iMovie i min iPhone. Inget fel på iMovie men jag väljer att jobba med filmer i Windows 10 istället för i iOS.

Ett annat användningsområde är min stora 10,8″ Huawei med Android som även den har ingång via USB-C.

Ukuleleprojektet

Härmed startar jag mitt Ukuleleprojekt med anledning av att jag vill nystarta mitt intresse för att spela och sjunga samt kunna använda en massa prylar som jag skaffat under åren.

Med prylar menar jag surfplattor kamera, musikinstrument, musiktillbehör och tillämpningar som har med ambitionen att bli bättre på en massa saker samtidigt.

Det hela kommer sig av att jag under det senaste halvåret drabbats kraftigt av mediciners biverkningar som i sin tur medfört att jag slutat spela och sjunga. Så en nystart behövdes.

Att jag började lira på min Gretsch kom sig av att jag även ville lära mig Bob Dylans ”A Hard Rain’s A-Gonna Fall”. Började studera texten samt hans tidiga inspelningar och fann att ukulelen skulle passa rätt bra som kompinstrument.

Ambitionen är att träna in ett antal Dylanlåtar samt publicera dem på min Youtube-kanal. Jag tror inte att det är värst många som lirar Dylan på ukulele så jag blir rätt ensam med det.

Ett tack till Bert och Anders på Facebook för inspirationen att göra som ni gör, skriva läsvärt om era upplevelser, den ena på hästryggar och den andre illustrerat med fina bilder från Stockholm men även små korta vardagsbetraktelser. Om ni läser det här så hoppas jag ni känner igen er.

En första inspelning hittar du här.

När Storken kommer till Bjurs

Vispråmen Storken, den plats under det ljuva 60-talet som formade ett antal, numera legendariska vis-artister. De skrev och komponerade mängder med visor som idag ses som självklara i umgänget med musik i form av röst och gitarr samt en och annan stämsång, men framför allt som allsånger. Vispråmen Storken va en pråm förlagd vid Rålandshov i Stockholm, vilket betyder att det inte precis va någon arenakonsert, snarare en klubb, vilket kanske är en förutsättning för att det hela ska fungera.

Men vad hände sen? Vad är arvet efter dessa giganter på vissångarhimlen. Många finns idag inte längre utan existerar bara i böcker, vishäftet, på vinyl, CD eller Spotify. Även en och annan filmad låt finns även på Youtube. Inte dåligt det kan man tycka, men är inte visor bäst när de framförs utan skyddsnät? Alltså ”lajv” inför en hänförd publik? Jag tycker det!

Så jag försöker ta upp den fallna manteln efter Cornelis, Fred, Finn, Skepparn, John-Ulf, Robban, Lars, Torgny, Sid med flera polare på den fina sångarhimlen för att i en form av klubbverksamhet väcka Storken till liv igen. Även andra vis-sångare finns då med i min ambition då jag även engagerat mig samt valts in i Taubesällskapet Dalarnas styrelse. Jag tänker då på Evert Taube naturligtvis, Alf Hambe och Ulf-Peder Olrog men även vissångare från andra länder som Kim Larsen i Danmark, Bob Dylan, Joan Baez, Donovan, Pete Seeger. Ja listan kan göras hur lång som helst…

Jag har redan genomfört ungefär tre stycken, ok då… exakt 3 stycken, visaftnar alternativt viseftermiddag, där jag själv lirar tillsammans med andra duktiga musiker/sångare som inför publik underhåller med både musik och sång. De som närvarat har uppskattat tillställningarna. Jag kan nämna att den första Visafton jag körde på Dössbergets Värdshus, så hade jag bjudit in Östen med Resten efter deras framträdande på stora scenen på Dössberget i samband med Taubesällskapets allsångskonsert. Vi hade det skitkul tillsammans med stipendiaten från Taubesällskapet Dalarna plus några till.

Senast det begav sig, i Kulturstugan Märsta, så hade jag fint sällskap i form av Tina Sundberg och Anders Sterner som brukar uppträda under namnen Bowmore eller Cold Montain Band. Det senaste namnet, eller gruppen, använde de när de var med i TV-programmet ”Talang” på den tiden då Bert Karlsson satt i juryn och häcklade deltagarna. Vidare hade vi sällskap av Bernt Melldahl som lirade solo på stugans nystämda piano. Populärast av hans låtar var nog en ragtimelåt som jag tyvärr missade titeln på. Men bra va det. 

Lill, Ingemar och Tobbe från Märsta Kulturförening och därmed stugan uttryckte var för sig ”Det här måste vi göra om”. Naturligtvis va mitt svar! Ska bara kolla min kalender!

Men nästa etapp är Visafton i Gamla Bönhuset här i Bjursås (gammalt hus ovanför COOP Konsum), kvällen före midsommar. Då kommer Storken till Bjurs! Visafton är för banalt, evenemanget borde ha nåt med Storken att göra, alltså namnmässigt för att knyta an till just Vispråmen Storken. Kanske bara ”Storken”? Visaftonen Storken, Viskvällen Storken, Visstugan Storken eller helt enkelt ”Visklubben Storken”. Vad tycker du? Visserligen finns redan Visklubben Storken i form av en lokal företeelse på Facebook, men en slagning på PRV.se säger att namnet inte är registrerat i vederbörlig ordning för 1800 kr. Jag gillar den sistnämnda bäst eftersom namnet signalerar ambitionen. Alltså att i klubbmiljö framföra visor och annan musik inför publik som kommit för musiken och inte primärt för att festa även om tillställningen är en fest i sig!

Nåja det finns mer att jobba med för att återväcka den Svenska Vistraditionen… Det här är bara början…

Blandat Svamlat, en följetong

Det hela började som ett gigg på Kulturstugan i Märsta för något år sedan och föreställningen skulle ha ett namn. Eftersom jag redan då blandade låtar med lite mellansnack plus att låtarna var en blandning av hits genom åren med början 1965 så föll det sig naturligt att mitt improviserade mellansnack med en blandning av låtar som jag gillar blev Blandat Svamlat. Blandat Svamlat tog sin början.

Sedan döpte jag om den här bloggen och hemsidan till samma namn, så de två orden har på så vis blivit en form av oregistrerat varumärke för min del.

Jag har nu kommit till nummer fyra, vilket alltså är ”Blandat Svamlat IV”. Men då programmet, eller föreställningen, blivit något helt nytt i och med nummer fyra, så är projektnamnet intakt som Blandat Svamlat IV, men programmet heter numera ”Kim Larsen på Svenska” eftersom jag gett mig fanken på att dels översätta Kims danska texter till svenska plus att jag även petat in mina ackordanalyser i anslutning till texterna. I och med så har jag även gjort följande

  1. Varje ackordbyte ligger på vokaler eftersom även toner måste ligga på sångtexters vokaler.
    Försök sjunga en skala på bokstaven ”T” så kanske du förstår.
  2. Eftersom varje sångrad då måste ha en synkron rad ovanför där ackorden ligger, så var jag tvungen att skriva texterna med typsnittet Courier som har den egenskapen att varje bokstav, och även blanksteg, tar lika stor plats både horisontellt som vertikalt. Alltså som en gammal mekanisk skrivmaskin. På så vis är det betydligt enklare att placera ackorden på exakt rätt plats i sången.

Någon kanske tycker att jag borde lära mig noter istället för mitt hemsnickeri. Kanske det, men det är faktiskt texterna som är det svåra för min del. Melodierna lär jag mig genom att lyssna på originalinspelningar och dom brukar fastna rätt fort. Men texterna…

Vi får se längre fram under året om jag publicerar mina nedtecknade och analyserade sånger någonstans på nätet. Men innan dess så ska jag bland annat uppträda med kortare versioner av Blandat Svamlat III i Grycksbo på ett äldreboende.

Kolla även evenemanget senare i vår via Kulturstugan i Märsta (21 maj). Just nu har jag nio översatta, nedtecknade samt analyserade låtar. Sju av dem är Kim Larsens kompositioner och två är skrivna av andra kompositörer men låtarna förknippas med Kim Larsen. Vilka låtarna är återkommer jag till längre fram i vår. Jag är medlem i Märsta Kulturförening och framför mina föreställningar helt ideellt. Inträdet går oavkortat direkt in i stugans verksamhet.

Jag har även, med hjälp av Martin spelat in en av Kim Larsens sånger vilken jag hoppas få tillstånd att publicera mer officiellt. Martin är min son som utbildats på SAE Institute i Solna enligt ”Audio Production Program”. Vi får se hur det blir med den saken, men spännande är det! Får jag nej så får jag hitta på något annat sätt att lägga ut min aptitretare till föreställningen i maj.

Roffe
@rigit

Förberedelser inför bokmässan

Efter en dryg veckas sjukdom så har jag börjat fundera på vad jag ska berätta om mina böcker på bokmässan. Jag ska nog inleda varje pass med att berätta att boken är en del av en serie böcker som har med projektarbete att göra. Alltså de verktyg som jag under flera decennier använt och förfinat i en ständig förbättringsprocess med syfte att jobba effektivare i just projekt. Trots det så fungerar varje bok för sig själv för er som vill bli bättre på att hantera programmen i Microsoft Office.