Typiskt med fel biverkningar just nu!

Alla mediciner har biverkningar även Repatha som jag tar som ersättning för statiner. Jag är inne på tredje sprutan som jag tar var fjortonde dag genom att köra in den i ena lårmuskeln.

Egentligen inte mycket att bråka om om det inte vore för Coronaviruset!

Hur ska jag nu veta om jag är frisk med biverkning av Repatha eller om jag smittats med Corona? Dessutom… hur ska jag nu kunna visa mig ute om det ser ut som att jag har influensa? Många är ju rabiata och målar fan på vägen i en massa sammanhang.

Klippt från FASS.se

Mötte ett par idag när jag var ute och gick stavgång. De vek av i en vägkorsning som om de mötte fan själv. Efter att jag passerat vek de tillbaka för att fortsätta på den väg jag kom ifrån. Alltså, de höll ett avstånd på minst 10-15 meter för säkerhets skull och jag varken hostade eller snöt mig. Jag gick bara som vanligt i lugn takt med mina stavar. Nog hade vi kunnat mötas på varsin sida av vägen, men det tyckte inte dessa panikslagna promenerande medborgare.

Vad händer om jag möter sådana medborgare på COOP? Börjar de gapa och skrika samt kräva att jag avlägsnas? Jag är ju sånär som på Repathas biverkningar frisk!

En annan insikt är att det är skillnad på exempelvis Stockholm och Bjursås! I Bjurs lever vi ju på landet med frisk luft och glest mellan gårdarna till skillnad mot stan med smala gator och trottoarer. Dessutom har vi varken tunnelbana eller pendeltåg och de flesta måste ha bil eftersom hela byn är kuperad. Vidare är lokaltrafikens bussar inte mycket att ha eftersom det är långt till närmaste hållplats, åtminstone för oss! Vi är alltså automatiskt åtskilda dagligen! Det är alltså inte mycket som vi som pensionärer behöver ändra på med anledning av Coronaviruset.

Jo det finns något vi måste ändra på. Vi umgås inte hemma hos varandra tills vidare.

För att kunna göra det måste vi veta hur andra rest och var de varit nyligen, vilka de träffat samt hur de betett sig. Har de hälsat på andra medels kramar och handslag som vanligt? Har de träffat storstadsbor eller barnbarn som nyligen varit på dagis? Har de nyligen kommit hem från en resa och varifrån? Har de åkt tåg, buss, flyg eller båt tillsammans med många andra? Har de varit på teater, bio, konsert eller nåt idrottsevenemang med mycket publik?

Det är mycket man måste veta om sin omgivning nuförtiden om man vill undvika att bli smittad! Annars är det rätt lugnt här på landet och en granne har frågat om de skall handla åt oss på COOPen. Alltså ungefär som vanligt!

Min kropp tål inte statiner!

Det gäller att vara envis och att läsa om sina mediciner i FASS.se när kroppen inte fungerar som den ska. Det gjorde jag! Jag blev svagare och svagare under hösten 2019. Min uppskattning var att jag till slut tappade ungefär 70% av min muskelstyrka i hela kroppen.

Det hela började som en effekt efter min tredje hjärtinfarkt den nionde juli. Detta som en del i efterbehandlingen att sänka kolesterol och blodfetter genom att åter äta atorvastatin där det aktiva ämnet är statiner.
Jag har tidigare skrivit om Crestor 2014 efter mina två första hjärtinfarkter 2012 och 2013 då jag upplevde liknande symptom. Men nu blev det värre.

Muskelsjukdomen Rhabdomyolys

Värdet på P-CK får sjukvården fram genom ett vanligt blodprov, alltså det där i armen när de fyller ett eller flera rör med ditt blod. Ett högt P-CK kan vara rätt dramatiskt eftersom det indikerar att man har muskelsjukdomen Rhabdomyolys. Följande har jag klippt från Internmedicin.se”.

Rhabdomyolys är ett syndrom som karakteriseras av skelettmuskelsönderfall och frisättning av muskelns intracellulära komponenter i blod och urin. Patienten kan få muskelsmärta och färgad urin (tefärgad) på grund av myoglobinuri och metmyglobin. Svårighetsgraden kan variera från asymtomatisk stegring av CK till ett livshotande tillstånd med elektrolytrubbning och akut njursvikt.

FASS.SE

I min ålder (>50) ska P-CK ligga mellan 0,70 och 4,7 för att betraktas som normalt. Mitt värde var 63,2 alltså mycket högt. Innan ett blodprov visade mitt höga värde på P-CK så hade jag själv tagit reda på detaljer genom att läsa biverkningar om min mediciner.

Genom att läsa FASS.se för atorvastatin så fann jag följande text under 4. Eventuella biverkningar.

Muskelsvaghet, ömhet, smärta, bristning eller rödbrun missfärgning av urinen, speciellt om du samtidigt mår dåligt eller har hög feber. Detta kan bero på en onormal muskelnedbrytning (rabdomyolys) . Den onormala muskelnedbrytningen går inte alltid över trots avslutad behandling med atorvastatin och kan vara livshotande och leda till njurproblem.

Ordinationen

Jag fick av Reumatologen på Lasarettet ordinerad en mycket hög dos av Prednisolon som är mer kända som ”kortison” i tablettform. I tillägg till dem så fick jag piller som avsåg att skydda skelettet och benskörhet. Alltså än fler piller. Men jag ser nu att kuren har fungerat vilket syns i kurvan som visar mina värden på P-CK under drygt fem månader. Jag kan idag röra mig nästan som vanligt och jag behöver inte längre gå med käpp. Ett tag vågade jag inte gå utanför dörren efter att ha ramlat två gånger. Den sista gången fick ansiktet syna marken med fläskläpp och blödande sår i pannan som resultat. Då kunde jag varken korrigera felsteg eller att undvika att halka på en liten isfläck eller ta emot mig med mina svaga armar.

Idag mår jag mycket bättre i och med att P-CK senast låg på 3,2. Tränar med daglig stavgång och avser att tills vidare jobba upp musklerna med hantlar här hemma.

Man blir ju inte yngre…

Två gånger har jag ramlat utomhus. En gång vrickade jag foten och stöp som en fura. Ena knät fick ta den största smällen.

Andra gången fann ena foten den enda isfläcken i en lätt lutande nerförsbacke vilket medförde att jag körde ner ansiktet i våt grus. Nerskitad från topp till tå samt fläskläpp, blodig runt hakan och i pannan under skinnhatten.

Letade fram min morbrors två käppar som jag försett med gummidoppsko och fällbar ispigg. Men de är lite för korta…

Så det blev en vikbar käpp som jag fann på Falu Lasarett. Så nu går jag stadigt!

En effekt av stavgången som vi kör med dagligen där hemma är att jag lagt mig till med vanan att skjuta på med stavarna i 45 graders vinkel bakåt. Alltså gör jag samma sak med käppen. Det hela medför att jag kan hålla normal promenadtakt trots svagare muskulatur.

Klicka på bilden för att komma till ”Varsam.se” som säljer käppar

Så nu ska jag skaffa en längre träkäpp där hemma. 95 cm är det mått jag vill ha. Har hittat en på nätet som verkar bra.

Det finns fördelar med käpp. Man får respekt i trafiken vid övergångsställen. Kan ta det lugnt och flanera lugnt och stilla över gatan. Även i butiker och på stan slipper man trängas. Medborgare flyttar sig och ger en företräde.

Dessutom tar jag på mig mina kängor från Haglöfs med höga skaft när jag går ut! Jag kan ju fortfarande vricka foten! Men även det problemet är nu ur världen.

Det hela beror ju på att min muskulatur inte orkar eller hinner parera snedsteg. Men förhoppningsvis fixar det sig om ett par månader med hjälp från Reumatologmottagningen på Falu Lasarett.

Gå försiktigt där ute! Vi blir inte yngre!

När sjukvården ringer…

När lasarett, sjukhus eller vårdcentral ringer så visas uppringaren anonymt.

Som om det är en skummis som slagit av möjligheten att visa vem man är (vilket man kan göra själv), en bedragare eller en telefonsäljare. Alltså de varianter som vi vant oss med att ignorera. Exempelvis samtalen från utlandet som avser att locka oss att ringa tillbaka vilket vi får betala för.

Nu va det som tur var när jag satt vid en kassa på apoteket vid lasarettet för att ta ut de nya medicinerna efter min hjärtinfarkt. Så det var min läkare från avdelningen jag nyss lämnat som ville komplettera med lite information.

Inte bara det! Efter en stund ringde en sköterska och ville prata om att vi missat att ha ett samtal om vad jag ska tänka på och gör den närmaste tiden. Detta mynnade i att hon skickar information samt en kallelse till ett möte om nån vecka eller två.

Alltså två för mig viktiga telefonsamtal från hjärtmottagningen efter att jag skrivits ut!

Samma sak när någon ringer från vårdcentralen som jag tillhör. Anonyma samtal!

Det hela brukar leda till att läkaren eller sjuksystern pratar in en längre harang på min mobila telefonsvarare som jag sedan kan ringa upp via 133 (Telia-abonemang). Har jag tur så är det någon jag varit i kontakt med tidigare typ min diabetessköterska så att jag slipper treva i blindo hur jag ska kunna ringa tillbaka. Sen är det ju lögn i h-e att nå denne anonyme person eftersom jag ringer 133 när denne gått för dagen eller är upptagen med annat.

Så ser vardagen med telefonsamtal ut mellan patienter och enskilda inom sjukvården i Region Dalarna.

Jag skulle tro att det ser likadant ut i hela landet beroende på övernitiska säkerhetsnissar som tror att de vidmakthåller patientsäkerhet. Patientsäkerhet för vem då? Exempelvis läste jag lagtexten Patientsäkerhetslag (2010:659) på riksdagen.se för en stund sedan (massor av text) men kunde inte hitta något som hindrar att jag och vårdpersonal kommunicerar via e-post!

Eller att vårdpersonal som ringer mig måste vara anonyma.

Så det är övernitiska säkerhetsnissar som tolkar sina arbetsuppgifter till rigorisitet som bara gör allt så jäkla besvärligt.

Kommunikation är viktigt och när det gäller sjukvård ibland mycket tidskritiskt. Ett samtal enligt beskrivningen ovan kanske handlar om att jag fått fel medicin i förhållande till vad jag får för övrigt. Det kanske handlar om att jag riskerar att bli förgiftad på grund av farlig kombination av läkemedel. Borde inte då läkaren kunna nå mig på min mobil omedelbart och att jag, när det ringer, ser vem det är?

Är det mycket begärt?

När jag satt vid receptarien på apoteket så upptäckte hon att jag fått två blodförtunnande tabletter samtidigt som jag redan åt en sedan tidigare. Det kunde blivit helt fel med småsår som aldrig läker. I det här fallet larmade tydligen apotekets system men är samtidigt ett belägg för att information och kommunikation är tidskritiska moment i vården.

Och då duger det inte att sjukvårdspersonal är anonyma när de ringer till en patients mobil!

Hur känns en hjärtinfarkt?

Hur vet du att du har en hjärtinfarkt? Jag skriver, vet och har, eftersom det är lite för sent att surfa in på det här inlägget när hjärtinfarkten redan är igång.

Jag tvekade ett tag om jag skulle skriva det här inlägget men bestämde mig att skriva ner mina erfarenheter medan jag har dem i färskt minne. Ett annat intryck var en kort diskussion med en olycksbroder på hjärtavdelningen om att han inte förstått att han faktiskt haft en infarkt. Troligtvis va det hans pacemaker plus att hans förträngning i något kranskärl på något vis löstes upp. Snacka om tur eftersom han inte tog kontakt med sjukvården utan lät det gå över. Han trodde det var något annat.

Hans erfarenhet var skrämmande lik mina från i tisdagsmorse.

När han förstod att snubben i sängen bredvid, alltså jag, låg inne efter en hjärtinfarkt med ballongutvidgning och inlägg av två stents i kranskärlen och kunde ställa frågorna som bara någon med samma erfarenhet kan ställa. Läkarna är ju faktiskt bara teoretiker jämfört med en som fått sin tredje hjärtinfarkt och kan berätta hur det egentligen känns och upplevs.

Såhär var det!

Jag vaknade klockan 05:30 i tisdags morse då jag kollade på klockan. Jag hade ett bekant tryck över bröstet som jag först tolkade som en begynnande lunginflammation. Anledningen till det var den senaste månadens envisa förkylning eller influensa som jag dragit med mig hem från ett besök i Skåne. Danne, som troligtvis smittade mig, avslutade sin sjukdomsperiod med lunginflammation så tanken var inte helt fel. Känslan i bröstkorgen var även jämförbar. I alla fall vad jag minns av den lunginflammation som jag hade för en massa år sedan.

Hjärtinfarkt nummer två julen 2013 var ju sex år bakåt i tiden och inte min första tanke.

Men så kom de andra symtomen!

Kroppens immunförsvar försöker fixa problemet på egen hand genom att…

  1. Försöka tömma tarmen, eller så hade jag bara vanliga morgongaser. I vilket fall som helst så blev behovet av toa omedelbart.
  2. Sen kom några kräkreflexer utan att något kräktes upp. Jag spottade bara en del saliv.
  3. Sedan kom svettningarna!
    Det var inga normala fuktigheter i huden som när det är lite varmt. Jag blev med ens Sjöblöt!!!

Det var nu jag fattade att jag hade en pågående hjärtinfarkt. Lägg märke till att jag skriver pågående! I det här läget är varje minut viktig. Det är med andra ord brådis.

Jag väckte genast min sambo och sa ansträngt och flåsande; RING 112!

Yrvaket tyckte hon att man kanske först borde ringa 1177! Men jag stod på mig eftersom jag visste och att hon bara var yrvaken och inte så lite skrämd. Jag tror att hon någonstans inte ville att jag skulle ha rätt, att det inte va så farligt.

Medan vi väntade så hann jag ta två ”puffar” av nitrosprayen som vi kranskärlssjuka alltid har hemma. Det hjälpmedel som vidgar alla blodkärl i kroppen och som kan orsaka huvudvärk om man tar för mycket. Men den huvudvärken är ok eftersom trycket i bröstet lindras något plus att man på så vis köper tid för överlevnad innan man hamnar på sjukhuset och får rätt åtgärder.

En annan åtgärd som jag minns från tidigare är att man inte ska lägga sig ner. Man ska sitta och ta det lugnt gärna vid köksbordet med armarna vilande på bordet.

Men det va en riktig hjärtinfarkt och 112 skickade omgående en ambulans från Falun. Dessutom skickade de Räddningstjänsten i Bjursås där vi bor så de kom före ambulansen. Tre man stormade in och gav mig syrgas och kollade hur kroppen syresattes via en klämma i fingret. Syresättningen var lägre än 80% så syrgasen kom lägligt!

Det som sedan händer är att jag placeras i ambulansen där ambulanssjukvårdarna klistrar på EKG-givare samt ringer jourhavande läkare. Resultatet av EKGn skickas omedelbart via etern till läkaren för bedömning. På så vis kunde han eller hon dra igång teamet som skulle operera. De kunde med andra ord konstatera hjärtinfarkt på distans! De sticker dessutom in en så kallad ”Infart” i armen för att snabbt kunna ge smärtstillande. Jag tror att jag fick morfin.

Sedan bar det iväg med blåljus och sirener mot Lasarettet i Falun ca 20 minuter bort i lagliga hastighet med bil. Den morgonen gick det fortare och jag rullades omedelbart in för operation.

Känn efter på handleden där man brukar känna pulsen på någon! Där gör man ett snitt samt sticker in en tunn slang med en pytteliten uppblåsbar ballong längs ut, för att utvidga kärlet där felet uppstått, plus ett litet nät som kallas för stent. En stent påminner om den spiral som sitter inne i kulspetspennor fast är istället ett tunt nät. Blodkärlet armeras! Googla på ”Stent” så kan du lära dig mer!

Klockan 07:30 (jag hade en stor klocka framför mig i operationssalen) hade läkaren placerat en stent i högra hjärtmuskeln och en i den vänstra. Smärtan eller trycket var med ens borta och jag rullades iväg till hjärtavdelningen.

Just nu är det eftermiddag på fredagen samma vecka och jag är hemma igen med nya mediciner. Men det är en annan historia.

Ett Stort Tack!

Ett stort tack till Svensk sjukvård och speciellt till sjukvården i Region Dalarna, Falu Lasarett, ambulanspersonalen, räddningstjänsten i Bjursås samt all personal på avdelning 27 och inte minst de som tog emot mig i ”Labbet” och satte in mina nya Stents.

Rolf Granlund

Läkarbesök via luren!

Är ju som bekant på resande fot med allt vad det innebär. Missbedömde antalet sprutor med snabbinsulin vilket betydde att de som borde varit med ligger hemma i kylskåpet.

Att jag missbedömde hur mycket insulin jag behöver just nu beror på att jag stoppar i mig kortisontabletter mot min kontaktallergi.

Typiskt att jag sedan upptäcker att receptet gått ut just på en lördag långt hemifrån.

Efter ett samtal med en sköterska via 1177, så kommer jag själv på att jag nyligen installerat en ny app i telefonen som heter ”Min Vård” och som lanserats av Region Dalarna, tidigare Landstinget.

Beställer samtalstid till klockan 09:00 nu på morgonen och får videochatta med en läkare hemma i Dalarna.

Inom någon minut är receptet på Novomix snabbinsulin förnyat nu på söndagsmorgonen och jag kan hämta ut nya sprutor här i Trelleborg. Kollar öppettider och hittar ett apoteket som är öppet till klockan 21.

Inte dumt med avregleringar ibland samt satsning på ny teknik inom sjukvården. Man är lyckligt lottad som lever i dessa tider när kroppen brister på grund av ålder.

Vissa inlägg dyker upp i statistiken varje år

Som mitt inlägg om medicinen Crestor från AstraZenica. Undrar ibland hur det kommer sig…

En annan rubrik skulle kunna vara ”Lita inte blint på din läkare” eller tandläkare dessutom.

Ett av mina inlägg i den här bloggen dyker upp gång på gång i statistiken, vilket är både kul för mig som skribent och intressant i allmänhet eftersom jag vittnar om egna erfarenheter av en medicin som höll på att göra mig till invalid.

Läs ”Tänk att jag gjorde så rätt! Jag slutade äta Crestor från AstraZenica