Det kallades 1988 för ”elallergi”!

Det jag drabbades blev en lång följetong i massmedia där vi som drabbades blev beskyllda för både det ena och det andra.
Inbillningssjuk, fantasier! Det finns inga bevis!

Hur det yttrade sig och gör än idag!

Till och med läkarna och forskarna var emot oss, så jag slutade prata om det. Istället fick jag hålla käften när många frågade varför jag var så röd i ansiktet.
– Har du varit på utlandsresa, solat för mycket, har du rosacea?
Många var och är nyfikna och råden inte av denna värden.
Jag blev med åren rätt trött på att försöka förklara så jag började istället ignorera frågorna. Med tiden har jag börjat undra varför en del är så in i helvete intresserade av andras synliga åkommor.

Det var ingen allergi!

Då, under några år trodde vi som drabbats att vi blivit allergiska mot el, det pratades om elallergi!
Hört talas om det? Det var över 30 år sedan. Det var ingen allergi för min del utan ett atopiskt eksem. Jag vet sedan länge att elektriska växelfält drog igång mina eksem och gör det än idag om jag är oförsiktig.

Det som händer är att det börjar klia i pannan, runt ögonen, kinderna, i håret, halsen och på övre delen av bröstet. Alla områden blir rödflammiga för att sedan gå över i att flagna. Det enda som hjälper är starka kortisonsalvor eller krämer. Numera har jag även av hudläkare ordinerats en typ av salva där det aktiva ämnet är ”Takrolymus”. Han sa att ”Vi tycker inte om att man har kortison i ansiktet”.
Glädjande nog så fungerar denna salva mycket bättre än kortison typ Ovixan 0,1% som är en stark kortisonkräm. Speciellt är denna salva bra runt ögonen.

Vad kan man göra åt problemen?

Det viktiga är att undvika att exponera nämnda delar av kroppen för elektriska växelfält. Och hur gör man nu det, eftersom vi är omgivna av elektriska apparater dygnet runt som alstrar elektriska växelfält. Här följer några råd och anvisningar som fungerat för mig genom åren så att jag fortsatt kunde jobba med IT dagligen framför olika typer av bildskärmar.

1. Jorda eller använd ett extern batteri.

Det enkla svaret är att ”jorda” de apparater man har eller köra exempelvis surfplattor och datorer på de inbyggda batterierna. Även moderna externa laddningsbara batterier går bra. Jag har själv en klump på 20 000 Volt, av märket Andersson Powerbank 20.000 PD/QC 3.0 som inte avger några elektriska växelfält när jag kör den mot någon av mina surfplattor, exempelvis min nya Microsoft Surface Go.

2. Koppla själv med enkelkabel och krokodiler.

Ett annat alternativ är att koppla förbi datorer eller surfplattor som ansluts till eluttag via så kallad ”europakontakt” med en enkelkabel som man försett med ”krokodilklämmor” i vardera änden. Den ena ansluts på något sätt till apparaten och den andra i en jordkontakt på ett eluttag som ska finnas i alla rum enligt nuvarande byggnormer. Förr var det bara köket som hade den standarden. Men man kan idag byta ut alla tvåtråds elkablar i alla gamla rum till tretråds samt alla eluttag till jordade eluttag.

Krokodilklämmorna var min vanligaste metod under min arbetstid eftersom det fanns uttag på datorerna för lokala skrivare där man normalt skulle skruva fast kontakten via anslutningens små skruvar. En perfekt plats för en längre skruv plus krokodilklämman förutsatt att man inte behövde någon lokal skrivare. Idag kanske metoden inte fungerar på grund av de nya USB- eller Lightningkontakterna. Då återstår laddningsbara batterier.

3. Hur ”ser man” de elektriska växelfälten?

Svaret är; att det gör man inte! De är osynliga. Men man kan med en enkel och billig pryl ”detektera” och på så sätt ”se” var de är. Det finns även mer avancerade detektorer som även kan mäta styrkan i fälten. Jag har sett en sådan för länge sedan som även kunde mäta och visa hur höga värden som finns i volt per meter.

Elfix detector

Den billiga prylen heter ”Elfix detector” och används egentligen för att hitta sladdar bakom vägg för att hantverkare inte ska slå en spik eller borra igenom en elkabel på andra sidan väggen typ gipsskiva. Den jobbar via en röd lampa samt ett surrande ljud för att visa elektriska växelfält.
Oftast räcker det eftersom behovet är svart eller vitt. Antingen finns det växelfält eller så finns de inte.

Den platta bildskärm som jag fick 1988 på den arbetsplats där jag jobbade var en så kallad ”plasmaskärm” med röd text på svart botten. Den mätte ett företag som vi anlitade, upp till över 50 volt per meter i en radie på 2 meter från skärmen. Mätapparaten såg ut som en tennisracket utan nät. Vad företaget hette har jag glömt. Jag bjöd dessutom hem företaget som mätte upp hela mitt hem och fann att köket var den plats som gav minst utslag eftersom hela köket var jordat och därmed all utrustning vi hade utom belysningen i taket. Värst var en väggdimmer i vardagsrummet som även den gav ett värde på 50 volt per meter upp emot två meter ut i rummet.

Det som är intressant är att alla strömbrytare och eluttag avger elektriska växelfält. Varje sladd som ansluts till ett vägguttag avger växelfält och fortplantar sig på allt som sladden berör som mattor, bord, stolar, hyllor med mera. Det hjälper inte att längs sladden ha en strömbrytare, växelfälten ”hoppar över” strömbrytaren.

Europakontakten, ett sätt att fuska

Det är alla tillverkare av elektriska och elektroniska prylar som fuskar, inte du och jag!

Europakontakt utan jordning!

Varför tillåts det att importera och sälja elektriska och elektroniska hjälpmedel med den platta europakontakten när svenska byggnormer numera säger att samtliga rum i ett hem skall ha jordade eluttag?

Det är alltså ett sätt för tillverkare att fuska in sig på den svenska konsumentmarknaden. Någon annan slutsats kan man inte dra. Det blir billigare att tillverka elektriska prylar med ”tvåsladd” än ”tresladd” helt enkelt och då går det inte att jorda prylen för att få bort elektriska växelfält.

Man har ju redan i designfasen av en pryl bestämt att sådana som jag inte finns! Det har ju dreven genom årens lopp redan bestämt med stöd från forskningsvärden och ett antal läkare. Idag vet vi att ekonomiska intressen styr information och propaganda via välbetalda lobbyister.

Bästa platsen att ladda batterier!

Var i hemmet ska man placera sina laddare till telefoner, surfplattor, externa Powerbanks, klockor, kameror med flera eftersom man måste ha tillgång till eluttag?

Dessutom är så gott som alla laddare försedda med stickkontakt utan jord!

Inte ens de gamla ”klumparna” som fanns eller finns för att sänka strömstyrkan till den elektroniska prylen går att jorda. Hur löser man det?

Nattduksbordet vid sängen i sovrummet!

Detta är den bästa platsen att ladda elektroniska prylars batterier. Anledningen är ju att man inte är där under dan? Men det krävs att man även har nån sorts ”tajmer” så att man inte laddar när man inte är hemma.

Du som jobbar kan ju ladda när du kommer hem samt under morgonbestyren.

Att man inte ska ladda på natten eller när man inte är hemma beror på brandrisker. Fuskar tillverkare med möjligheten till jord så fuskas det säkert även med andra kvalitetsdetaljer. Så risker finns att delarna i laddningsproceduren går varma. Då är det bättre att du är hemma och känner röklukten så att du kan minimera skadorna. För du har väl en brandsläckare hemma?

Varför jag tar upp problemet idag!

Den 16 november 2019 fick jag diagnosen muskelsjukdomen Rhabdomyolys. För att bli botad från den så ordinerades jag en kraftig kortisontablettkur som även medförde att eksemet försvann!

Idag 8:e juni 2020 så är jag inne på de sista veckorna med kuren som hela tiden trappats ner med lägre och lägre dos. Gränsen passerades när jag sänkte från 5 mg Predisolon och kom ner på 2,5 mg. Eksemet kom tillbaka!

Att eksemet kom tillbaka berodde på att jag under kortisonperioden börjat slarva med att undvika elektrisk växelfält både vid skrivbordet men framförallt när det gällde min motorförsedda säng. Höj och sänkbara delar är hur bra som helst men anslutningen är via en europakontakt!

Men den största anledningen till omstarten i ämnet för min del, beror på att en av mina söner även fått samma problem i ansiktet. Hans yrke medför mycket datoranvändning och han har än så länge bara problem i pannan. Så detta blogginlägg är mest för hans skull plus annan information om hur han ska undvika att drabbas i fortsättningen.

Typiskt med fel biverkningar just nu!

Alla mediciner har biverkningar även Repatha som jag tar som ersättning för statiner. Jag är inne på tredje sprutan som jag tar var fjortonde dag genom att köra in den i ena lårmuskeln.

Egentligen inte mycket att bråka om om det inte vore för Coronaviruset!

Hur ska jag nu veta om jag är frisk med biverkning av Repatha eller om jag smittats med Corona? Dessutom… hur ska jag nu kunna visa mig ute om det ser ut som att jag har influensa? Många är ju rabiata och målar fan på vägen i en massa sammanhang.

Klippt från FASS.se

Mötte ett par idag när jag var ute och gick stavgång. De vek av i en vägkorsning som om de mötte fan själv. Efter att jag passerat vek de tillbaka för att fortsätta på den väg jag kom ifrån. Alltså, de höll ett avstånd på minst 10-15 meter för säkerhets skull och jag varken hostade eller snöt mig. Jag gick bara som vanligt i lugn takt med mina stavar. Nog hade vi kunnat mötas på varsin sida av vägen, men det tyckte inte dessa panikslagna promenerande medborgare.

Vad händer om jag möter sådana medborgare på COOP? Börjar de gapa och skrika samt kräva att jag avlägsnas? Jag är ju sånär som på Repathas biverkningar frisk!

En annan insikt är att det är skillnad på exempelvis Stockholm och Bjursås! I Bjurs lever vi ju på landet med frisk luft och glest mellan gårdarna till skillnad mot stan med smala gator och trottoarer. Dessutom har vi varken tunnelbana eller pendeltåg och de flesta måste ha bil eftersom hela byn är kuperad. Vidare är lokaltrafikens bussar inte mycket att ha eftersom det är långt till närmaste hållplats, åtminstone för oss! Vi är alltså automatiskt åtskilda dagligen! Det är alltså inte mycket som vi som pensionärer behöver ändra på med anledning av Coronaviruset.

Jo det finns något vi måste ändra på. Vi umgås inte hemma hos varandra tills vidare.

För att kunna göra det måste vi veta hur andra rest och var de varit nyligen, vilka de träffat samt hur de betett sig. Har de hälsat på andra medels kramar och handslag som vanligt? Har de träffat storstadsbor eller barnbarn som nyligen varit på dagis? Har de nyligen kommit hem från en resa och varifrån? Har de åkt tåg, buss, flyg eller båt tillsammans med många andra? Har de varit på teater, bio, konsert eller nåt idrottsevenemang med mycket publik?

Det är mycket man måste veta om sin omgivning nuförtiden om man vill undvika att bli smittad! Annars är det rätt lugnt här på landet och en granne har frågat om de skall handla åt oss på COOPen. Alltså ungefär som vanligt!

Min kropp tål inte statiner!

Det gäller att vara envis och att läsa om sina mediciner i FASS.se när kroppen inte fungerar som den ska. Det gjorde jag! Jag blev svagare och svagare under hösten 2019. Min uppskattning var att jag till slut tappade ungefär 70% av min muskelstyrka i hela kroppen.

Det hela började som en effekt efter min tredje hjärtinfarkt den nionde juli. Detta som en del i efterbehandlingen att sänka kolesterol och blodfetter genom att åter äta atorvastatin där det aktiva ämnet är statiner.
Jag har tidigare skrivit om Crestor 2014 efter mina två första hjärtinfarkter 2012 och 2013 då jag upplevde liknande symptom. Men nu blev det värre.

Muskelsjukdomen Rhabdomyolys

Värdet på P-CK får sjukvården fram genom ett vanligt blodprov, alltså det där i armen när de fyller ett eller flera rör med ditt blod. Ett högt P-CK kan vara rätt dramatiskt eftersom det indikerar att man har muskelsjukdomen Rhabdomyolys. Följande har jag klippt från Internmedicin.se”.

Rhabdomyolys är ett syndrom som karakteriseras av skelettmuskelsönderfall och frisättning av muskelns intracellulära komponenter i blod och urin. Patienten kan få muskelsmärta och färgad urin (tefärgad) på grund av myoglobinuri och metmyglobin. Svårighetsgraden kan variera från asymtomatisk stegring av CK till ett livshotande tillstånd med elektrolytrubbning och akut njursvikt.

FASS.SE

I min ålder (>50) ska P-CK ligga mellan 0,70 och 4,7 för att betraktas som normalt. Mitt värde var 63,2 alltså mycket högt. Innan ett blodprov visade mitt höga värde på P-CK så hade jag själv tagit reda på detaljer genom att läsa biverkningar om min mediciner.

Genom att läsa FASS.se för atorvastatin så fann jag följande text under 4. Eventuella biverkningar.

Muskelsvaghet, ömhet, smärta, bristning eller rödbrun missfärgning av urinen, speciellt om du samtidigt mår dåligt eller har hög feber. Detta kan bero på en onormal muskelnedbrytning (rabdomyolys) . Den onormala muskelnedbrytningen går inte alltid över trots avslutad behandling med atorvastatin och kan vara livshotande och leda till njurproblem.

Ordinationen

Jag fick av Reumatologen på Lasarettet ordinerad en mycket hög dos av Prednisolon som är mer kända som ”kortison” i tablettform. I tillägg till dem så fick jag piller som avsåg att skydda skelettet och benskörhet. Alltså än fler piller. Men jag ser nu att kuren har fungerat vilket syns i kurvan som visar mina värden på P-CK under drygt fem månader. Jag kan idag röra mig nästan som vanligt och jag behöver inte längre gå med käpp. Ett tag vågade jag inte gå utanför dörren efter att ha ramlat två gånger. Den sista gången fick ansiktet syna marken med fläskläpp och blödande sår i pannan som resultat. Då kunde jag varken korrigera felsteg eller att undvika att halka på en liten isfläck eller ta emot mig med mina svaga armar.

Idag mår jag mycket bättre i och med att P-CK senast låg på 3,2. Tränar med daglig stavgång och avser att tills vidare jobba upp musklerna med hantlar här hemma.

Man blir ju inte yngre…

Två gånger har jag ramlat utomhus. En gång vrickade jag foten och stöp som en fura. Ena knät fick ta den största smällen.

Andra gången fann ena foten den enda isfläcken i en lätt lutande nerförsbacke vilket medförde att jag körde ner ansiktet i våt grus. Nerskitad från topp till tå samt fläskläpp, blodig runt hakan och i pannan under skinnhatten.

Letade fram min morbrors två käppar som jag försett med gummidoppsko och fällbar ispigg. Men de är lite för korta…

Så det blev en vikbar käpp som jag fann på Falu Lasarett. Så nu går jag stadigt!

En effekt av stavgången som vi kör med dagligen där hemma är att jag lagt mig till med vanan att skjuta på med stavarna i 45 graders vinkel bakåt. Alltså gör jag samma sak med käppen. Det hela medför att jag kan hålla normal promenadtakt trots svagare muskulatur.

Klicka på bilden för att komma till ”Varsam.se” som säljer käppar

Så nu ska jag skaffa en längre träkäpp där hemma. 95 cm är det mått jag vill ha. Har hittat en på nätet som verkar bra.

Det finns fördelar med käpp. Man får respekt i trafiken vid övergångsställen. Kan ta det lugnt och flanera lugnt och stilla över gatan. Även i butiker och på stan slipper man trängas. Medborgare flyttar sig och ger en företräde.

Dessutom tar jag på mig mina kängor från Haglöfs med höga skaft när jag går ut! Jag kan ju fortfarande vricka foten! Men även det problemet är nu ur världen.

Det hela beror ju på att min muskulatur inte orkar eller hinner parera snedsteg. Men förhoppningsvis fixar det sig om ett par månader med hjälp från Reumatologmottagningen på Falu Lasarett.

Gå försiktigt där ute! Vi blir inte yngre!

När sjukvården ringer…

När lasarett, sjukhus eller vårdcentral ringer så visas uppringaren anonymt.

Som om det är en skummis som slagit av möjligheten att visa vem man är (vilket man kan göra själv), en bedragare eller en telefonsäljare. Alltså de varianter som vi vant oss med att ignorera. Exempelvis samtalen från utlandet som avser att locka oss att ringa tillbaka vilket vi får betala för.

Nu va det som tur var när jag satt vid en kassa på apoteket vid lasarettet för att ta ut de nya medicinerna efter min hjärtinfarkt. Så det var min läkare från avdelningen jag nyss lämnat som ville komplettera med lite information.

Inte bara det! Efter en stund ringde en sköterska och ville prata om att vi missat att ha ett samtal om vad jag ska tänka på och gör den närmaste tiden. Detta mynnade i att hon skickar information samt en kallelse till ett möte om nån vecka eller två.

Alltså två för mig viktiga telefonsamtal från hjärtmottagningen efter att jag skrivits ut!

Samma sak när någon ringer från vårdcentralen som jag tillhör. Anonyma samtal!

Det hela brukar leda till att läkaren eller sjuksystern pratar in en längre harang på min mobila telefonsvarare som jag sedan kan ringa upp via 133 (Telia-abonemang). Har jag tur så är det någon jag varit i kontakt med tidigare typ min diabetessköterska så att jag slipper treva i blindo hur jag ska kunna ringa tillbaka. Sen är det ju lögn i h-e att nå denne anonyme person eftersom jag ringer 133 när denne gått för dagen eller är upptagen med annat.

Så ser vardagen med telefonsamtal ut mellan patienter och enskilda inom sjukvården i Region Dalarna.

Jag skulle tro att det ser likadant ut i hela landet beroende på övernitiska säkerhetsnissar som tror att de vidmakthåller patientsäkerhet. Patientsäkerhet för vem då? Exempelvis läste jag lagtexten Patientsäkerhetslag (2010:659) på riksdagen.se för en stund sedan (massor av text) men kunde inte hitta något som hindrar att jag och vårdpersonal kommunicerar via e-post!

Eller att vårdpersonal som ringer mig måste vara anonyma.

Så det är övernitiska säkerhetsnissar som tolkar sina arbetsuppgifter till rigorisitet som bara gör allt så jäkla besvärligt.

Kommunikation är viktigt och när det gäller sjukvård ibland mycket tidskritiskt. Ett samtal enligt beskrivningen ovan kanske handlar om att jag fått fel medicin i förhållande till vad jag får för övrigt. Det kanske handlar om att jag riskerar att bli förgiftad på grund av farlig kombination av läkemedel. Borde inte då läkaren kunna nå mig på min mobil omedelbart och att jag, när det ringer, ser vem det är?

Är det mycket begärt?

När jag satt vid receptarien på apoteket så upptäckte hon att jag fått två blodförtunnande tabletter samtidigt som jag redan åt en sedan tidigare. Det kunde blivit helt fel med småsår som aldrig läker. I det här fallet larmade tydligen apotekets system men är samtidigt ett belägg för att information och kommunikation är tidskritiska moment i vården.

Och då duger det inte att sjukvårdspersonal är anonyma när de ringer till en patients mobil!

Hur känns en hjärtinfarkt?

Hur vet du att du har en hjärtinfarkt? Jag skriver, vet och har, eftersom det är lite för sent att surfa in på det här inlägget när hjärtinfarkten redan är igång.

Jag tvekade ett tag om jag skulle skriva det här inlägget men bestämde mig att skriva ner mina erfarenheter medan jag har dem i färskt minne. Ett annat intryck var en kort diskussion med en olycksbroder på hjärtavdelningen om att han inte förstått att han faktiskt haft en infarkt. Troligtvis va det hans pacemaker plus att hans förträngning i något kranskärl på något vis löstes upp. Snacka om tur eftersom han inte tog kontakt med sjukvården utan lät det gå över. Han trodde det var något annat.

Hans erfarenhet var skrämmande lik mina från i tisdagsmorse.

När han förstod att snubben i sängen bredvid, alltså jag, låg inne efter en hjärtinfarkt med ballongutvidgning och inlägg av två stents i kranskärlen och kunde ställa frågorna som bara någon med samma erfarenhet kan ställa. Läkarna är ju faktiskt bara teoretiker jämfört med en som fått sin tredje hjärtinfarkt och kan berätta hur det egentligen känns och upplevs.

Såhär var det!

Jag vaknade klockan 05:30 i tisdags morse då jag kollade på klockan. Jag hade ett bekant tryck över bröstet som jag först tolkade som en begynnande lunginflammation. Anledningen till det var den senaste månadens envisa förkylning eller influensa som jag dragit med mig hem från ett besök i Skåne. Danne, som troligtvis smittade mig, avslutade sin sjukdomsperiod med lunginflammation så tanken var inte helt fel. Känslan i bröstkorgen var även jämförbar. I alla fall vad jag minns av den lunginflammation som jag hade för en massa år sedan.

Hjärtinfarkt nummer två julen 2013 var ju sex år bakåt i tiden och inte min första tanke.

Men så kom de andra symtomen!

Kroppens immunförsvar försöker fixa problemet på egen hand genom att…

  1. Försöka tömma tarmen, eller så hade jag bara vanliga morgongaser. I vilket fall som helst så blev behovet av toa omedelbart.
  2. Sen kom några kräkreflexer utan att något kräktes upp. Jag spottade bara en del saliv.
  3. Sedan kom svettningarna!
    Det var inga normala fuktigheter i huden som när det är lite varmt. Jag blev med ens Sjöblöt!!!

Det var nu jag fattade att jag hade en pågående hjärtinfarkt. Lägg märke till att jag skriver pågående! I det här läget är varje minut viktig. Det är med andra ord brådis.

Jag väckte genast min sambo och sa ansträngt och flåsande; RING 112!

Yrvaket tyckte hon att man kanske först borde ringa 1177! Men jag stod på mig eftersom jag visste och att hon bara var yrvaken och inte så lite skrämd. Jag tror att hon någonstans inte ville att jag skulle ha rätt, att det inte va så farligt.

Medan vi väntade så hann jag ta två ”puffar” av nitrosprayen som vi kranskärlssjuka alltid har hemma. Det hjälpmedel som vidgar alla blodkärl i kroppen och som kan orsaka huvudvärk om man tar för mycket. Men den huvudvärken är ok eftersom trycket i bröstet lindras något plus att man på så vis köper tid för överlevnad innan man hamnar på sjukhuset och får rätt åtgärder.

En annan åtgärd som jag minns från tidigare är att man inte ska lägga sig ner. Man ska sitta och ta det lugnt gärna vid köksbordet med armarna vilande på bordet.

Men det va en riktig hjärtinfarkt och 112 skickade omgående en ambulans från Falun. Dessutom skickade de Räddningstjänsten i Bjursås där vi bor så de kom före ambulansen. Tre man stormade in och gav mig syrgas och kollade hur kroppen syresattes via en klämma i fingret. Syresättningen var lägre än 80% så syrgasen kom lägligt!

Det som sedan händer är att jag placeras i ambulansen där ambulanssjukvårdarna klistrar på EKG-givare samt ringer jourhavande läkare. Resultatet av EKGn skickas omedelbart via etern till läkaren för bedömning. På så vis kunde han eller hon dra igång teamet som skulle operera. De kunde med andra ord konstatera hjärtinfarkt på distans! De sticker dessutom in en så kallad ”Infart” i armen för att snabbt kunna ge smärtstillande. Jag tror att jag fick morfin.

Sedan bar det iväg med blåljus och sirener mot Lasarettet i Falun ca 20 minuter bort i lagliga hastighet med bil. Den morgonen gick det fortare och jag rullades omedelbart in för operation.

Känn efter på handleden där man brukar känna pulsen på någon! Där gör man ett snitt samt sticker in en tunn slang med en pytteliten uppblåsbar ballong längs ut, för att utvidga kärlet där felet uppstått, plus ett litet nät som kallas för stent. En stent påminner om den spiral som sitter inne i kulspetspennor fast är istället ett tunt nät. Blodkärlet armeras! Googla på ”Stent” så kan du lära dig mer!

Klockan 07:30 (jag hade en stor klocka framför mig i operationssalen) hade läkaren placerat en stent i högra hjärtmuskeln och en i den vänstra. Smärtan eller trycket var med ens borta och jag rullades iväg till hjärtavdelningen.

Just nu är det eftermiddag på fredagen samma vecka och jag är hemma igen med nya mediciner. Men det är en annan historia.

Ett Stort Tack!

Ett stort tack till Svensk sjukvård och speciellt till sjukvården i Region Dalarna, Falu Lasarett, ambulanspersonalen, räddningstjänsten i Bjursås samt all personal på avdelning 27 och inte minst de som tog emot mig i ”Labbet” och satte in mina nya Stents.

Rolf Granlund

Läkarbesök via luren!

Är ju som bekant på resande fot med allt vad det innebär. Missbedömde antalet sprutor med snabbinsulin vilket betydde att de som borde varit med ligger hemma i kylskåpet.

Att jag missbedömde hur mycket insulin jag behöver just nu beror på att jag stoppar i mig kortisontabletter mot min kontaktallergi.

Typiskt att jag sedan upptäcker att receptet gått ut just på en lördag långt hemifrån.

Efter ett samtal med en sköterska via 1177, så kommer jag själv på att jag nyligen installerat en ny app i telefonen som heter ”Min Vård” och som lanserats av Region Dalarna, tidigare Landstinget.

Beställer samtalstid till klockan 09:00 nu på morgonen och får videochatta med en läkare hemma i Dalarna.

Inom någon minut är receptet på Novomix snabbinsulin förnyat nu på söndagsmorgonen och jag kan hämta ut nya sprutor här i Trelleborg. Kollar öppettider och hittar ett apoteket som är öppet till klockan 21.

Inte dumt med avregleringar ibland samt satsning på ny teknik inom sjukvården. Man är lyckligt lottad som lever i dessa tider när kroppen brister på grund av ålder.

Vissa inlägg dyker upp i statistiken varje år

Som mitt inlägg om medicinen Crestor från AstraZenica. Undrar ibland hur det kommer sig…

En annan rubrik skulle kunna vara ”Lita inte blint på din läkare” eller tandläkare dessutom.

Ett av mina inlägg i den här bloggen dyker upp gång på gång i statistiken, vilket är både kul för mig som skribent och intressant i allmänhet eftersom jag vittnar om egna erfarenheter av en medicin som höll på att göra mig till invalid.

Läs ”Tänk att jag gjorde så rätt! Jag slutade äta Crestor från AstraZenica

Ibland måste man känna efter själv

Lugnet Falun

Visst har jag hört hur viktigt det är att värma upp innan man ger sig på fysiska aktiviteter. Men jag har nog aldrig varit medveten eller fått känna på hur viktigt det är eller hur kroppen reagerar när den blivit rätt uppvärmd. Här kommer därför en kort egen upplevelse i samband med att jag börjat gymma på Actic, Lugnet Falun.

Först gym sedan simning

Sambon och jag började för några veckor sedan på Actic i Falun. Närmare bestämt på Lugnet. Första passet var under ledning av en instruktör som lärde oss några maskiner samt hur mycket vi skulle belasta på varje station. Alla övningar enbart 12 gånger.

Jag måste erkänna att jag inte ens blev svettig trots att jag först cyklade i 10 minuter för att få upp pulsen samt värmen i kroppen. Alltså den klassiska uppvärmingen innan belastningen. Men det är inte den jag vill berätta om, utan det som kom efter gym-passet.

Vi bytte om och klev ner i 25-metersbassängen som medlemskapet och gymavgiften består av. 

Det är då överraskningen inföll! Och det omgående! Det gick hur lätt som helst att simma. 200 meter kändes inte alls besvärligt eller jobbigt. Jag som tidigare tyckt att 25 meter eller ut till en flytbrygga i en sjö var gränsen för min kapacitet. Nu simmade jag lätt 100 meter första dan och numera 200 meter varje gång. 

Skaffade i farten både simglasögon och simmarbrallor, sådana där små simbrallor som inte passar en 60-plussares lekamen. Man är alltså långt ifrån snygg i sådana simbrallor men det är skönt att slippa shorts med fladdriga ben som kyler när man kliver upp ur vattnet. Det handlar alltså om bekvämlighet när man simmar och ingen jävla skönhetstävling. Jag säger det eftersom det vimlar av pikar och spetsfundigheter om gubbar med mage i för små badbrallor. Titta ni och garva ni, för det skiter jag fullständigt i. Till våren ska nämligen ”ölmagen” vara borta och blodsockret ska vara mycket bättre!  

Slutsats

Gymma före simning! Då är kroppen riktigt uppvärmd och redo för simning eller annan fysisk aktivitet. Det var bara det jag ville säga!

Eller…

Varje gym borde ha en anslutande simhall eller tvärt om. Det är det som är grejen!

Läkaren som tar med sig sin egen platta till jobbet

Det måste nog till civil olydnad inom sjukvården för att komma igenom problemen som Landstingen orsakar i informationsutbytet mellan sjukvårdspersonal och patienten, d.v.s. mig! Som läkaren Sara Lei som artikeln i Computer Sweden handlar om.

image

Tyvärr måste den civila olydnaden komma från läkarhåll eftersom sjukvården än i dag är oerhört hierarkisk. Skulle en «påttkusk» ta med sin pekplatta till jobbet så skulle hen riskera uppsägning på stående fot. «Påttkusk» förresten … Min mors eget uttryck för sin roll som undersköterska när det begav sig.

Det hela handlar om informationsbehandling mellan sjukvårdspersonal och patient. Idag är det nästan bara telefon som gäller och ska man nå primärvården så är det enbart kontorstid som gäller till de vårdcentralen som man numera måste kontakta i första hand. Så något så enkelt som en E-postadress vore ett bra första steg.

Det som krånglar till det informationsmässigt är att vi patienter är så olika och har så olika behov. Jag med diabetes 2 har ett behov och en annan patient med nageltrång har andra vårdbehov. Just diabetes 2 är svårt eftersom sjukdomsbilden bara blir sämre och sämre. Från tabletter till att man tvingas komplettera med insulin där sedan doserna då och då behöver ökas. Då ökar informationsbehovet dramatiskt.

Roffe
@rigit