Sammanfattning LP

Det va kul att minnas tillbaka på de LP och de artister som påverkat mitt eget musicerande.

Jag hoppas att även du som hittade in till mina blogginlägg även hade lite behållning av mina inlägg. Kanske var det ett och annat album som även skulle ha hamnat bland dina ”10” om du fått utmaningen.

Eftersom det här inlägget publiceras som en sammanfattning efter utmaningens strikta regelverk så kanske du ser dem först nu eftersom jag ”dolde dem” i ett kommentarsfält.

Alla inlägg som jag publicerar får alltid en eller flera medvetna kategorier. Du ser dem i ”Kategorimolnet” till höger. För att se samtliga LP som jag bloggat om, så är det bara att klicka på lämplig kategori. Exempelvis ”Vinyl” eller ”LP”. Enklast är nog att klicka på länken ”Sammanfattning

Som du kanske lägger märke till så finns det fler album än de tio. Det beror på att jag hade behövt fler än tio som påverkat mitt musikintresse och min person. Ett exempel på det är Ray Charles som jag alltid spelade när jag målade porträtt i oljefärger. Just den LP:n är det du ser i den undre bilden.

Vidare Alf Hambe, Creedence och Beatles. Min Elvis-LP hittade jag ingen bild på.

Evert Taube

Av mina LP med Evert Taube så är det nog boxen med fyra stycken LP-skivor som ska med bland de tio.

Men det var inte lätt! Sven-Bertil har ju spelat in några album han med. Men det är ju Everts låtar som påverkat mitt musicerande.

Just boxen med fyra LP finns inte på Spotify så jag länkar till den LP som ligger närmast till hands nämligen ”Evert Taube Klassiker”.

Man vet aldrig när det är sista gången!

Jag var och såg Evert Taubes sista framträdande på Gröna Lund 14:e juli 1975. Han avled senare 31:a januari 1976.

Jag är idag engagerad i ”Taubesällskapet i Dalarna” där vi har ambitionen att hålla den svenska vistraditionen vid liv.

Men det blir inte bara Taubelåtar i föreningen. Några av oss framför egna låtar och själv brukar jag lira översatta Kim Larsen-låtar. Men naturligtvis har vi en och annan Taubetolkare som kan många låtar till och med utantill. Vidare har vi både fioler och ståbas i kompet.

Besök oss både på Facebook och på vår hemsida. Taubesällskapet i Dalarna!

Dire Straits, Mark Knopfler

1985 var tydligen ett intensivt år för mig när det gäller viktiga konserter.

25 oktober såg jag Dire Straits på Hovet och innan dess Bruce Springsteen 8:e juni i Göteborg!

Ett kul möte hände i köandet in på Hovet (Johanneshovs isstadion för er som är yngre). Alltså kul i efterhand men inte då!

Tätt, tätt gick vi alla mot en av ingångarna och axel mot axel knuffades vi framåt snubben och jag. Han var bekant men jag kunde inte komma på vem han var. Efter några tafatta frågor om var vi setts tidigare sa han sitt namn!

– Lalla Hansson!

Jag vet att jag rodnade av skam, vilken tavla. Inte fan hade vi setts förut!

Konserten var otroligt bra och jag var såld på ännu ett bra band. Men det var Mark Knopfler som blev en av mina största idoler och är det än idag!

Så den film på youtube som jag sett mest och tycker bäst om är när han visar sin teknik på olika gitarrer. Nördigt? Absolut! Som han säger på slutet ”Thats my thing!”. Vad du än gör nu, KLICKA PÅ BILDEN!

Gasolin, Kim Larsen

Det började naturligtvis med Gasolin från Danmark med Kim Larsen som frontfigur.

Den låt som blev mest känd i Sverige var nog Hva gør vi nu, lille du, en skarp samhällskritisk låt som många i Sverige inte förstod vad den handlade om. Många kallar den helt kort för ”Lille Du” i tron att det är en söt barnvisa, men en av de sista orden som sägs i låten är fritt översatt ”DU KAN DRA ÅT HELVETE”, sagt av en myndighetsperson till den missanpassade unge man som låten handlar om.

Men det var först på senare tid som jag kom på att jag borde lära mig hans låtar. Men att sjunga på Danska?

Nej, det går helt enkelt inte så det blev att översätta till svenska. Nu i efterhand tycker jag att det blev rätt bra. Idag när detta skrivs har jag ett tiotal översatt låtar av Kim som jag kan lira.

Jag är glad för att Irene och jag hann se Kim lajv med kompbandet Kjukken de sista två åren på Trädgårdsföreningen i Göteborg.

Det blev lite svårt med att välja den LP som jag helst ville visa men det fanns inte info på nätet eller på Spotify om just den, så det får bara bli en liten bild på det albumet med en länk till en av mina absoluta favoriter, ”Om Lidt” som jag översatt till ”Om En Stund”.

Men då det snart är Jul så bjuder jag på Deilig Er Jorden från DRs julshow 2012!

Så kan man också lira en psalm!

Fred Åkerström

Denne nestor på vishimlen när det gällde tolkningar av Carl Mikael Bellman fick mig intresserad av just Bellmans sånger och epistlar.

Dessutom den låt som jag är övertygad om har sjungits tillsamman med många vid många tillfällen. Fred Åkerström, Ann-Louise Hanson och Cornelis Vreeswijk framförde först av alla en smått legendarisk version av ”I natt jag drömde” eftersom det var Cornelis som översatt låten till svenska så måste ju alla tolkningar därefter ha kommit senare.

Men de av Bellmans epistlar som betytt mest för många och i synnerhet för mig är epistel n:o 72, ”Glimmande Nymf” och epistel n:o 2 ”Nå skruva fiolen”. Den sistnämnda har jag lirat många gånger!

Glimmande Nymf kräver dock en basröst som jag tills i år enbart var övertygad fanns i Freds strupe.

Till min glädje så framför Byns Mats Larsson från Nås i Dalarna denna vackra epistel med den äran. Det har jag sett med egna öron och ögon detta nådens år 2019, närmare bestämt och daterat 22:a april i Sveasalen i Leksand!

Även Bellmans sång n:o 21 ”Så lunka vi så småningom” ligger mig varmt om hjärtat, vilket även skall tillskrivas Fred Åkerströms version.

Den låt som jag däremot tycker bäst om är Jag ger dig min morgon som Fred översatte till svenska från Tom Paxtons original ”I Give You the Morning”. Den lirar jag än idag gång på gång!

En liten detalj som jag fångat upp nyligen är att Fred Åkerström började sin karriär i garderoben på Vispråmen Storken vid Rålambshovsparken i Stockholm.

Bruce Springsteen

8:e juni 1985, Nya Ullevi Göteborg. Två meter från scenen!

Innan den resan så hade jag hittat LP:n och snöat in på ”The River”. I skivfodralet fanns även alla texter på låtarna, så det var bara att sjunga med. Jag minns att bladet blev helt söndertummat med tiden eftersom det alltid va med! Jag tror till och med att jag har det kvar någonstans!

Mitt paradnummer vid den tiden var just ”The River” som jag kompade på min tolva. Men det blev fler låtar från det albumet som blev ”mina” låtar.

Minns en gång på en fest i en by utanför Arlanda. Satte mig på en stol i mörkret ute i trädgården och lirade just den. Hade just grälat med min dåvarande och spelade bara för mig själv. När sista ackordet tystnat blev det ett j-a hallå. Övriga festdeltagare hade kommit ut och lyssnat.

Tydligen gjorde jag en ok spelning 😁

En LP som borde vara med på min lista om 10 album är nog ”Born In The USA” vars titellåt ofta missförstås bland de som inte lyssnar på texten.

Det är definitivt ingen lovsång till USA utan en kritisk låt om Vietnamkriget.

Men det är andra album som mer påverkat mig musikaliskt så denna får bara vara med på ett hörn.

Donovan

Som jag sa, så köpte jag två LP-skivor tillsamman med en portabel skivspelare med bärhandtag för min första lön.

Valet föll på Donovans ”Wear Your Love Like Heaven”, en ”FlowerPowerLP”.

Bland de sista låtarna fastnade jag för hans tonsättning av en dikt av William Shakespeare, ”Under The Greenwood Tree”. En låt som jag lärde mig utantill som tonåring och som sitter i skallen, käften och fingrarna än idag.

Just det albumet finns inte på Spotify utan ingår i en samling där alla låtarna finns med: ”A Gift From A Flower To A Garden”. Då jag har sparat mitt exemplar av albumet så ser jag att de 10 första låtarna som avslutas av ”Someone singing” är plattans alla låtar dessutom i rätt ordning!

På den tiden skulle man gilla antingen Dylan eller Donovan, Elvis eller Tommy Steele, Beatles eller Rolling Stones, Hep Stars eller Tages osv… Jag fattade aldrig varför, så jag gillade oftast odogmatiskt båda två. Att det blev en Donovan-LP istället för Bob Dylan var mest en slump. Hittade snart även Bobs låtar.

Den här blandningen av musikintresse gjorde att jag inte platsade i vårt GarageBand hemma hos Seth Jansson. Jag har för mig att de hette ”The Knosows”. På bas lirade ”Hulda” som egentligen heter Kenneth Pettersson.

Själv satt jag hemma i vårt källargarage och lirade eftersom akustiken var så bra på grund av betongväggarna. Naturlig ”Reverb” faktiskt. Lirade där även ”Regniga Natt” på trumpet inspirerad av Herb Alpert.

Otis Redding

En av två LP-skivor som jag köpte för min första lön som postiljon/brevbärare i Avesta. Minns inte vilket år men det var innan körkortsåldern.

Dessutom köpte jag en skivspelare av typen ”bärbar” som man kunde fälla ihop och bära med sig i ett handtag.

Jag minns att jag fällde en tår när jag fick reda på att han dött i en flygolycka. Efter hans död släpptes hans största hit, ”Dock Of The Bay”. Otis blev bara 26 år.

En kuriosa att känna till, var att kompbandet var Booker T. & M.G.s som sedan fick en egen karriär. Jag köpte senare deras album ”Soul Limbo” som du kan lyssna på via länken. En annan bra låt var ”Time Is Tight”.

Om du vill lyssna på min första LP så finns den på Spotify. Klicka på skivomslaget ovan. Speciellt ”Sad Song” eller ”Fa Fa Fa” är en höjdare!