Min vana trogen och ett av målen med bokmässan är att köpa Jan Guillous senaste bok samt åter få den signerad av mäster själv. I år gick det fort! Han stod vid ett bord och signerade när jag kom dit på fredag förmiddag. Snabbt snodde jag åt mig hans bok, Brobyggarna, betalade och ställde mig i kön. Följande lilla dialog utspelade sig.
– Till vem är boken?
– Till mig, skriv Roffe!
– Ok, vad ska det stå mer?
– Förra året skrev du, ”är DU här igen”, sa jag och garvade lätt.
Eftersom jag inte hade någon idé så sa jag sen
– Skriv ”Det börjar bli tjatigt det här”
– Nej, det kan jag inte skriva, sa Jan och skrev istället
”Till Roffe än en gång från Jan Guillou”
– Det va bra! sa jag och menade det!
Sen kunde jag inte låta bli att säga följande
– Jag tycker att du ska ha Nobelpriset i litteratur!
– Det skulle just se ut det, kom det snabbt innan han tog sig an nästa beundrare.
Jag gick vidare och kollade om Katerina Janouch fanns på plats eftersom min sambo gillar hennes böcker och fick en signerad förra året av mig. Men hon var inte där så jag strosade vidare.
Funderade på Jans sista replik och började smågarva för mig själv. Det låg nog mer i vad han sa än jag då insåg. Jan Guillou klädd som pingvin, bugandes för överheten Kungen på scenen i konserthuset… Jo, det vore en syn för ögat… 😀 Gammal ”rödgardist” som han faktiskt var en gång i tiden, ha ha ha…
Men jag anser fortfarande att han redan är värd priset! Om han hinner med projektet med att skriva om hela 1900-talet så kanske han gör sig förtjänt att priset även utanför hans nuvarande beundrarskara där jag är en av dem. Den som lever får se…
Hans förra bok om hans skrivande liv är oerhört bra. För min del så fick jag via boken veta mer om min tid som iakttagande 50-talist om vad 40-talisterna egentligen hade för sig under vår gemensamma samtid. Bara den boken är enligt min mening ett argument för att han ska få Nobels pris i litteratur. Läs gärna min recension av den boken.
Blandat Svamlat 