Mycket snack om att jobba längre…

Byte av karriär, stanna kvar i arbetslivet med mera… Jag har redan gjort det! Dessutom har jag aldrig sett pensionen som något mål i mitt liv. Jag är på tok för nyfiken för att slå mig till ro och ha evig semester. Nej, utmaningar ska det vara i mitt liv. Ombyte förnöjer heter det ju. Vad är det nu jag och även Irene har gjort, undrar du säkert…

Sa upp mig från ett välbetalt tryggt jobb på det internationella IT-konsultbolaget. Nu eller aldrig var själva idén. Efter ett långt IT-liv i skrivandets tecken skulle jag skriva “boken” och bli författare. Året var 2007 i oktober när beslutet togs. Fem utgivna böcker senare där höjdpunkten under åren är bokmässan i Göteborg. Säljer inte så bra så i början på 2010 togs nästa beslut. Taxilegg! Till min glädje så gäller legget i 10 år så när jag fyller 70 så måste det förnyas he he! Hade ingen aning om att det var så kul att köra taxi.

IT-böcker verkar inte vara någon bra affär så jag skriver även sagor. 6 manus så här långt samt tre refuseringar. Så nu ska plan B sättas i sjön. Barnböcker ska det bli nämligen. Nåja, jag har åtminstone en till IT-bok som ska bli klar. 

Vad har vi gjort mer, min sambo och jag? Jo, för 5-6 år sedan stakade vi ut planen för vårt boende. Vi hade just flyttat ihop två hus i ett jättehus för att alla barnen skulle få plats. Men vi förberedde oss för tiden då de skaffat eget. Det fick bli i två steg. Först ut från jättehuset och in i ett mindre. Vi skänkte till exempel två fullt lastade lastbilar med prylar som vi skänkte till välgörande organisationer.

In i det mindre huset och snart var motorcykelperioden över och avvecklad. Skitkul men allt har sin tid. Har haft tre stycken närmare bestämt och Irene har haft två. Alltså inte samtidigt utan vi bytte upp oss tills vi hade våra drömhojar.

Imorgon lämnar vi över det lilla huset till köparen och jag ska strax iväg och tömma det sista i förrådet. Flyttstädningen blev klar igår nämligen. Vad är då nästa etapp? Jo att bo in oss i lägenheten vi köpt för att därefter få mer tid över till stugan i Bjurs. Längtar till sommarens semester då det ska byggas förråd samt köras upp verktyg och annat trevligt. Dessutom ska skivandet ta fart igen är det tänkt, fast nu är siktet inne på mina barnböcker. Funkar inte det så får jag väl börja måla igen. Hittade nämligen staffliet under flyttbestyren. Målade porträtt för runt 30 år sedan och nuvarande barnkull vill även de ha porträtt målade av far. Så nog har jag att göra alltid.

Semestrande pensionärer drar numera mangrant till Thailand har jag förstått. Lockar inte mig, men en resa till Paris har alltid varit en dröm. Där är vi eniga Irene och jag. Frågan är bara när vi åker… Måste helt enkelt till Louvren innan jag trillar av pinn!

En liten hämnd he he…

Min IDG-blogg är bra! Kanske inte vad jag publicerar men hur! Av någon underbar anledning så åker inläggen upp högt i Google vilket förklarar tidigare reaktioner när jag hoppat på en del företag. Alltså kollade jag vad Google visar idag med anledning av sökningen “Bonnier Carlsen”. Första sidan, även om det är längst ner. Håll till godo!

image

Tomas Ledin

imageKändisvärldens trevligaste medmänniska det är nog Tomas Ledin. Bilderna från “Så mycket bättre” ger intrycket av att just Tomas njuter mest av andras framföranden. Speciellt Lalehs tidiga tolkningar. Nu skriver Birro på Twitter om hur mysig han är, så mitt intryck stämmer. Tomas Ledin är en helgo människa. Fick även det intrycket när han åkte med mig i taxin.

Kan det bero på att han är född 1952? Samma år som undertecknad? Kollar och ser att jag är 18 dagar äldre än honom. Hoppas att jag får köra honom fler gånger!

Njut av Tomas och Lalehs duett från programmet.

I väntan på min tur på den lilla scenen

Roffe väntar på sin tur

I bakgrunden väntar jag på min tur att inta den lilla scenen. Kerstin Kristensson heter hon som pratar om sin bok.

Jag hade två framträdanden där jag mer showade än gick i klinch med innehållet i min bokserie. Av någon anledning så fick jag för mig att sjunga burleska visor, dels från ett Chalmersspex men även Hasse Alfredssons “Gammal man gör så gott han kan…”. Att läsa innantill eller prata från ett pratmanus ligger inte för mig på något sätt.

Ett annat infall var att slänga min Excelbok över axeln då jag beskrev hur det känns att få det första exemplaret av en egen nyutkommen bok i handen. Man ser på boken, luktar på den, slickar på omslaget samt öppnar och bläddrar lite i boken. Det var då jag utbrast…

– Fan, den här boken har jag ju läst en massa gånger! samt slängde den över axeln ner på golvet bakom mig.

Göran Rudbo 2Vid sessionen kl. 16:15 ser jag plötsligt en kändis som står och lyssnar. Inom några tiondels sekunder håller jag på att tacka honom för TV-programmet Dobbido… Tur att jag inte gjorde det för det var fel snubbe. Inte Lasse Kronér utan Göran Rudbo! Dessutom ser jag idag att Kronér inte längre är en del av trion. Göran Rudbo var där på grund av att hans mor gett ut en bok på Recito och skulle prata om den efter mig.

Efter en stund gick jag fram och tackade för att han lyssnade. Han svarade småskrattande att det inte var någon som helst tvekan om mitt budskap och mina böcker. Lite av en muntlig recension av mitt galna framträdande. Tackar för det!

Bosse Bildoktorn!

Trevligaste och roligaste mötet på bokmässan var Bosse Andersson mer känd från TV som Bosse Bildoktorn. Han hade ett litet bord där han förevisade sina två böcker om Whiskey. Jag tog mod till mig och frågade först om han var från Sävsjö för att sedan fråga om han kände Inger. (Jag utelämnar här hennes efternamn). Det visade sig att han visst kände eller känner Inger. Till saken hör att jag bor hos henne i samband med bokmässorna och har därmed promenadavstånd från hennes lägenhet till mässan.

Naturligtvis köpte jag hans bok om Whisky i Sverige med en dedikation till Inger. Bosse visade sig vara barndomskamrat med hennes bror och ställde dessutom frågor om Inger som medförde att det inte var någon som helst tvekan om Bosses och min gemensamma bekant. Sedan följde ett samtal av det mer personliga slaget mellan oss. Han är himla trevlig och kändes omedelbart som en kompis på någon sätt.

– Världen är bra liten, sa Bosse och hälsa Inger så gott från mig.

2011-09-23 14.57.27

Behöver jag säga att Inger blev himla glad för boken…

Årets trofé från bokmässan

Jan GuillouMin vana trogen och ett av målen med bokmässan är att köpa Jan Guillous senaste bok samt åter få den signerad av mäster själv. I år gick det fort! Han stod vid ett bord och signerade när jag kom dit på fredag förmiddag. Snabbt snodde jag åt mig hans bok, Brobyggarna, betalade och ställde mig i kön. Följande lilla dialog utspelade sig.

– Till vem är boken?
– Till mig, skriv Roffe!
– Ok, vad ska det stå mer?
– Förra året skrev du, ”är DU här igen”, sa jag och garvade lätt.

Eftersom jag inte hade någon idé så sa jag sen
– Skriv ”Det börjar bli tjatigt det här”
– Nej, det kan jag inte skriva, sa Jan och skrev istället
”Till Roffe än en gång från Jan Guillou”
– Det va bra! sa jag och menade det!

Sen kunde jag inte låta bli att säga följande
– Jag tycker att du ska ha Nobelpriset i litteratur!
– Det skulle just se ut det, kom det snabbt innan han tog sig an nästa beundrare.

Jag gick vidare och kollade om Katerina Janouch fanns på plats eftersom min sambo gillar hennes böcker och fick en signerad förra året av mig. Men hon var inte där så jag strosade vidare.

Funderade på Jans sista replik och började smågarva för mig själv. Det låg nog mer i vad han sa än jag då insåg. Jan Guillou klädd som pingvin, bugandes för överheten Kungen på scenen i konserthuset… Jo, det vore en syn för ögat… 😀 Gammal ”rödgardist” som han faktiskt var en gång i tiden, ha ha ha…

Men jag anser fortfarande att han redan är värd priset! Om han hinner med projektet med att skriva om hela 1900-talet så kanske han gör sig förtjänt att priset även utanför hans nuvarande beundrarskara där jag är en av dem. Den som lever får se…

Hans förra bok om hans skrivande liv är oerhört bra. För min del så fick jag via boken veta mer om min tid som iakttagande 50-talist om vad 40-talisterna egentligen hade för sig under vår gemensamma samtid. Bara den boken är enligt min mening ett argument för att han ska få Nobels pris i litteratur. Läs gärna min recension av den boken.

Bowmore, inte bara whiskey

Av en slump hamnade jag på Kulturstugan i Märsta i lördags. Att jag åkte dit berodde på kompisen Tobbe som tjatat om att jag borde ta mig dit och spela en och annan låt. Rent av skapa ett komplett program inför sittande publik.

Jag var där runt kl. 13, tog en fika och fick då reda på att en grupp som heter Bowmore skulle hålla konsert kl 14. Hem igen för att dotra skulle ha bilen och tillbaka igen strax innan kl 14. Jag tog även med min gitarr. Väl där ser jag Tina Sundberg, Anders Sterner samt basisten Margaretha kända från TV under namnet “Cold Mountain Band”.

Det finns massor att säga men vad gör det när man som jag blev mållös. En timmes underbar njutning i ett framträdande som borde ha en större publik. Dessutom var det lärorikt i många avseenden. Namnet Bowmore kommer sig av stråken till Tinas nyckelharpa som kallas för Bow. Alltså “mer nyckelharpa” men även banjospel av världsklass. Inte visste jag att även jazz låter hur bra som helst på banjo. Dessutom två olika spelsätt på banjo beroende på musikstil och musikalisk historik i mycket njutbar förening.

Om Tina, Anders och Margaretha läser det här så vill jag framföra ett stort och innerligt tack för en ljuvlig timme med er musik.

Efteråt hade jag ett snack med Ingemar och Lill plus att jag drog en Cornelislåt som smakprov eller rent av test. Efteråt sa Lill att jag är välkommen. Så nu blir det att skapa ett program med väl valda låtar samt lite mellansnack. Vi får se vad det blir under vårprogrammet.

Jag kommer att besöka Kulturstugan i Märsta vid många tillfällen framöver. Vi kanske se där?

I samhällets tjänst

Kanske lite högtravande titel, men den är rätt talande för rollen som taxiförare i Stockholm. Jag rör mig i alla samhällsklasser. En kundkategori ligger mig närmast känslomässigt. Taxin jag kör är utrustad enligt attributen BB/2K vilket betyder bakåtvänd bilbarnstol samt 2 barnkuddar. Alltså kör jag barnfamiljer mest till och från Arlanda men även kors och tvärs inom Stockholm. Som morfar/farfar så känns det speciellt bra att köra hem de små och deras föräldrar vid sena timmar. Jag vet ju hur viktigt det är för dessa små kunder att få komma hem tryggt och säkert. Därför ser jag mig som en del av samhällets tjänst för just barnfamiljer.