Ett år av skrivande stiltje…

När man inte säljer sina böcker så bra så får man skaffa sig en “bisyssla”. Då denna Bisyssla visade sig ta mer tid i anspråk än vad jag räknande med. Att omskola sig till Taxiförare inom Taxi Stockholm visade sig vara både intressant och krävande. Så jag fick ta en paus från skrivandet och även bloggandet. Ännu en tid måste ägnas åt studier för att nå sista nivån som professionell taxiförare. Går sista kursen i oktober föregått av intensiva studier och några veckors välbehövlig semester.

Ska sätta plan B i sjön däremot, alltså att få ut åtminstone en barnbok via mitt kära bokförlag Recito. Första avstampet blir under bokmässan då jag ska prata med Sofie på Recito om hur vi ska gå till väga. Jag ger aldrig upp målet att även kunna titulera mig barnboksförfattare. Har ju redan sex färdigskrivna manus…

Mycket snack om att jobba längre…

Byte av karriär, stanna kvar i arbetslivet med mera… Jag har redan gjort det! Dessutom har jag aldrig sett pensionen som något mål i mitt liv. Jag är på tok för nyfiken för att slå mig till ro och ha evig semester. Nej, utmaningar ska det vara i mitt liv. Ombyte förnöjer heter det ju. Vad är det nu jag och även Irene har gjort, undrar du säkert…

Sa upp mig från ett välbetalt tryggt jobb på det internationella IT-konsultbolaget. Nu eller aldrig var själva idén. Efter ett långt IT-liv i skrivandets tecken skulle jag skriva “boken” och bli författare. Året var 2007 i oktober när beslutet togs. Fem utgivna böcker senare där höjdpunkten under åren är bokmässan i Göteborg. Säljer inte så bra så i början på 2010 togs nästa beslut. Taxilegg! Till min glädje så gäller legget i 10 år så när jag fyller 70 så måste det förnyas he he! Hade ingen aning om att det var så kul att köra taxi.

IT-böcker verkar inte vara någon bra affär så jag skriver även sagor. 6 manus så här långt samt tre refuseringar. Så nu ska plan B sättas i sjön. Barnböcker ska det bli nämligen. Nåja, jag har åtminstone en till IT-bok som ska bli klar. 

Vad har vi gjort mer, min sambo och jag? Jo, för 5-6 år sedan stakade vi ut planen för vårt boende. Vi hade just flyttat ihop två hus i ett jättehus för att alla barnen skulle få plats. Men vi förberedde oss för tiden då de skaffat eget. Det fick bli i två steg. Först ut från jättehuset och in i ett mindre. Vi skänkte till exempel två fullt lastade lastbilar med prylar som vi skänkte till välgörande organisationer.

In i det mindre huset och snart var motorcykelperioden över och avvecklad. Skitkul men allt har sin tid. Har haft tre stycken närmare bestämt och Irene har haft två. Alltså inte samtidigt utan vi bytte upp oss tills vi hade våra drömhojar.

Imorgon lämnar vi över det lilla huset till köparen och jag ska strax iväg och tömma det sista i förrådet. Flyttstädningen blev klar igår nämligen. Vad är då nästa etapp? Jo att bo in oss i lägenheten vi köpt för att därefter få mer tid över till stugan i Bjurs. Längtar till sommarens semester då det ska byggas förråd samt köras upp verktyg och annat trevligt. Dessutom ska skivandet ta fart igen är det tänkt, fast nu är siktet inne på mina barnböcker. Funkar inte det så får jag väl börja måla igen. Hittade nämligen staffliet under flyttbestyren. Målade porträtt för runt 30 år sedan och nuvarande barnkull vill även de ha porträtt målade av far. Så nog har jag att göra alltid.

Semestrande pensionärer drar numera mangrant till Thailand har jag förstått. Lockar inte mig, men en resa till Paris har alltid varit en dröm. Där är vi eniga Irene och jag. Frågan är bara när vi åker… Måste helt enkelt till Louvren innan jag trillar av pinn!

Recension: Brobyggarna av Jan Guillou

Min vana trogen mer eller mindre sträckläste jag Brobyggarna skriven av Jan Guillou. Och som vanligt var hans nyutkomna bok lätt att sträckläsa på grund av att Jan har en otrolig förmåga att hålla tempot uppe. Boken inleds med berättelsen om tre fiskarsöner som just blivit faderlösa efter att deras far och farbror försvunnit i en storm ute till havs.

I boken får vi följa två av brödernas livsöden från pojkåren upp genom livet där en av dem återvänder till hemstaden Bergen för att uppfylla löftet som de alla tre lovat, nämligen att bygga järnvägen mellan Bergen och Oslo efter att några höga herrar inom Bergens överklass upptäckt deras talang att konstruera saker. I det här fallet ett skalenlig vikingaskepp i skala 1/5. Det hela resulterar i att de tre hamnar i Tyskland för att utbildas till ingenjörer. Vad de får uppleva som unga män vad gäller både kärlek och strapatser ska jag inte avslöja men alla tre skiljs åt av olika skäl efter att de nått sin examen som diplomerade ingenjörer.

En hamnar som sagt åter i Norge och den andre i Afrika. Hur det gått för den tredje brodern som hamnar i London får vi inte veta i Brobyggarna, så hans livsöde kommer troligtvis i en senare bok. Vi får uppleva hur det är att vara tysk/norsk före första världskriget, under kriget samt efter att kriget tog slut. Det är väl i vad Brobyggarna handlar om i grova drag.

Jag blev helt uppslukad av boken fram till att kriget kom som en obehaglig chock även om jag i förväg visste om att boken rör sig i början av 1900-talet fram till och med krigsslutet år 1919. Hur det går för Lauritz och Oscar får vi följa ingående både i deras karriärer samt i deras kärleksliv. Just det sista är enligt min mening vackert skrivet och på något sätt ömt och ingående skrivet vilket får mig att tycka att Jan kanske borde ge sig på att skriva en ren erotisk bok Ler. Han kan den konsten! Det blir aldrig plumpt utan på något sätt formulerat enligt den tidsandan trots att han inte döljer några detaljer.

En annan detalj som jag visste i förväg var att Jan vänt på “the good guys” och “the bad guys” och framställer tyskar som de goda och belevade under kriget i östra Afrika till skillnad mot engelsmän och belgare som får sig en ordentlig känga. Jag hade inga problem med den saken kanske beroende på att jag visste det på förhand efter att ha sett diverse intervjuer i TV. Rent utav så får man intrycket att Tyskland faktiskt vann slaget om Östafrika. Hur det är med den detaljen står väl skrivet i diverse historisk skrifter. Jan Guillou brukar inte förvanska historiska fakta, noggrann som han är.

Boken är spännande och kärleksfull och jag slås av att den nog passar både manliga samt kvinnliga läsare även om de två bröderna framställs som ena riktiga karlakarlar. Kvinnorna framställs som moderna kvinnor som klart är före sin tid trots deras högadliga bakgrund.

Jag kan varmt rekommendera Brobyggarna och ser själv fram emot nästa bokmässa i Göteborg då nästa bok förhoppningsvis är klar. Jag vill gärna veta hur det gick för Sverre och hur Jan får till hans livsöde utan att jag här för den skull avslöjar någon detalj.

Jag har redan stakat ut mina böcker för framtiden och hoppas innerligt att Jan Guillou hinner med sitt mycket omfattande projekt att i romanform beskriva hela 1900-talet. Dessutom ska varje bok ha en dedikation skriven av Jan själv så att min samling av hans böcker blir komplett. En samling som idag är drygt hälften av de böcker som han till dags dato gett ut. Nåja, tre av dem är signerade till dags dato. En liten kul grej för egen del med anledning av hans böcker, eftersom även jag är på bokmässan varje år sedan några år tillbaka.

Årets trofé från bokmässan

Jan GuillouMin vana trogen och ett av målen med bokmässan är att köpa Jan Guillous senaste bok samt åter få den signerad av mäster själv. I år gick det fort! Han stod vid ett bord och signerade när jag kom dit på fredag förmiddag. Snabbt snodde jag åt mig hans bok, Brobyggarna, betalade och ställde mig i kön. Följande lilla dialog utspelade sig.

– Till vem är boken?
– Till mig, skriv Roffe!
– Ok, vad ska det stå mer?
– Förra året skrev du, ”är DU här igen”, sa jag och garvade lätt.

Eftersom jag inte hade någon idé så sa jag sen
– Skriv ”Det börjar bli tjatigt det här”
– Nej, det kan jag inte skriva, sa Jan och skrev istället
”Till Roffe än en gång från Jan Guillou”
– Det va bra! sa jag och menade det!

Sen kunde jag inte låta bli att säga följande
– Jag tycker att du ska ha Nobelpriset i litteratur!
– Det skulle just se ut det, kom det snabbt innan han tog sig an nästa beundrare.

Jag gick vidare och kollade om Katerina Janouch fanns på plats eftersom min sambo gillar hennes böcker och fick en signerad förra året av mig. Men hon var inte där så jag strosade vidare.

Funderade på Jans sista replik och började smågarva för mig själv. Det låg nog mer i vad han sa än jag då insåg. Jan Guillou klädd som pingvin, bugandes för överheten Kungen på scenen i konserthuset… Jo, det vore en syn för ögat… 😀 Gammal ”rödgardist” som han faktiskt var en gång i tiden, ha ha ha…

Men jag anser fortfarande att han redan är värd priset! Om han hinner med projektet med att skriva om hela 1900-talet så kanske han gör sig förtjänt att priset även utanför hans nuvarande beundrarskara där jag är en av dem. Den som lever får se…

Hans förra bok om hans skrivande liv är oerhört bra. För min del så fick jag via boken veta mer om min tid som iakttagande 50-talist om vad 40-talisterna egentligen hade för sig under vår gemensamma samtid. Bara den boken är enligt min mening ett argument för att han ska få Nobels pris i litteratur. Läs gärna min recension av den boken.

Förberedelser inför bokmässan

Efter en dryg veckas sjukdom så har jag börjat fundera på vad jag ska berätta om mina böcker på bokmässan. Jag ska nog inleda varje pass med att berätta att boken är en del av en serie böcker som har med projektarbete att göra. Alltså de verktyg som jag under flera decennier använt och förfinat i en ständig förbättringsprocess med syfte att jobba effektivare i just projekt. Trots det så fungerar varje bok för sig själv för er som vill bli bättre på att hantera programmen i Microsoft Office.