iPhone 4S… S för Steve Jobs?

Så har den störste innovatören inom IT avlidit. Kan det vara som så att den sista produkten som Apple lanserade fick en modellbeteckning för att till slut hylla honom. Det känns så. Därför blev det ingen version 5? Det kanske är lite makabert att tänka att den sista produkten som kom medan Steve levde kom dagarna innan slutet. Det skulle inte förvåna mig om iPhone 4S kommer att bli den största försäljningssuccén någonsin. Som en sista marknadsföringsmässiga succé i en lång rad genom åren. Han var ju bra även på marknadsföring vid sidan om att vara den mest framstående och framsynte innovatören som världen har skådat.

En liten pyttedetalj framkommer som jag inte visste om. Han var född 1955, samma år som Bill Gates! Jag som trott att det bara varit folk födda på 40-talet som styrt och ställt genom åren. Så fel jag haft. Dessutom är jag tre år äldre än dessa två “ungdomar”.

Därför norpar jag idag en bild från nätet som jag just hittade, med en länk till originalet. Jag gillar bilden skarpt. En bild på två vänner genom åren, som placerade datorerna i våra hem, på företagen, i våra fickor och väskor. Nu är en av dem borta.

Steve och Bill

R.I.P. Steve Jobs!

Länken: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Steve_Jobs_and_Bill_Gates_(522695099).jpg

@rigit

Recension: Brobyggarna av Jan Guillou

Min vana trogen mer eller mindre sträckläste jag Brobyggarna skriven av Jan Guillou. Och som vanligt var hans nyutkomna bok lätt att sträckläsa på grund av att Jan har en otrolig förmåga att hålla tempot uppe. Boken inleds med berättelsen om tre fiskarsöner som just blivit faderlösa efter att deras far och farbror försvunnit i en storm ute till havs.

I boken får vi följa två av brödernas livsöden från pojkåren upp genom livet där en av dem återvänder till hemstaden Bergen för att uppfylla löftet som de alla tre lovat, nämligen att bygga järnvägen mellan Bergen och Oslo efter att några höga herrar inom Bergens överklass upptäckt deras talang att konstruera saker. I det här fallet ett skalenlig vikingaskepp i skala 1/5. Det hela resulterar i att de tre hamnar i Tyskland för att utbildas till ingenjörer. Vad de får uppleva som unga män vad gäller både kärlek och strapatser ska jag inte avslöja men alla tre skiljs åt av olika skäl efter att de nått sin examen som diplomerade ingenjörer.

En hamnar som sagt åter i Norge och den andre i Afrika. Hur det gått för den tredje brodern som hamnar i London får vi inte veta i Brobyggarna, så hans livsöde kommer troligtvis i en senare bok. Vi får uppleva hur det är att vara tysk/norsk före första världskriget, under kriget samt efter att kriget tog slut. Det är väl i vad Brobyggarna handlar om i grova drag.

Jag blev helt uppslukad av boken fram till att kriget kom som en obehaglig chock även om jag i förväg visste om att boken rör sig i början av 1900-talet fram till och med krigsslutet år 1919. Hur det går för Lauritz och Oscar får vi följa ingående både i deras karriärer samt i deras kärleksliv. Just det sista är enligt min mening vackert skrivet och på något sätt ömt och ingående skrivet vilket får mig att tycka att Jan kanske borde ge sig på att skriva en ren erotisk bok Ler. Han kan den konsten! Det blir aldrig plumpt utan på något sätt formulerat enligt den tidsandan trots att han inte döljer några detaljer.

En annan detalj som jag visste i förväg var att Jan vänt på “the good guys” och “the bad guys” och framställer tyskar som de goda och belevade under kriget i östra Afrika till skillnad mot engelsmän och belgare som får sig en ordentlig känga. Jag hade inga problem med den saken kanske beroende på att jag visste det på förhand efter att ha sett diverse intervjuer i TV. Rent utav så får man intrycket att Tyskland faktiskt vann slaget om Östafrika. Hur det är med den detaljen står väl skrivet i diverse historisk skrifter. Jan Guillou brukar inte förvanska historiska fakta, noggrann som han är.

Boken är spännande och kärleksfull och jag slås av att den nog passar både manliga samt kvinnliga läsare även om de två bröderna framställs som ena riktiga karlakarlar. Kvinnorna framställs som moderna kvinnor som klart är före sin tid trots deras högadliga bakgrund.

Jag kan varmt rekommendera Brobyggarna och ser själv fram emot nästa bokmässa i Göteborg då nästa bok förhoppningsvis är klar. Jag vill gärna veta hur det gick för Sverre och hur Jan får till hans livsöde utan att jag här för den skull avslöjar någon detalj.

Jag har redan stakat ut mina böcker för framtiden och hoppas innerligt att Jan Guillou hinner med sitt mycket omfattande projekt att i romanform beskriva hela 1900-talet. Dessutom ska varje bok ha en dedikation skriven av Jan själv så att min samling av hans böcker blir komplett. En samling som idag är drygt hälften av de böcker som han till dags dato gett ut. Nåja, tre av dem är signerade till dags dato. En liten kul grej för egen del med anledning av hans böcker, eftersom även jag är på bokmässan varje år sedan några år tillbaka.

Katerina Janouch på bokmässan

Jag har ju helt glömt mötet med Katerina Janouch. Till saken hör är att jag följer henne på Twitter. En gång före bokmässan så svarade jag på en av hennes tweets och frågade om hon åter skulle ha det “gulliga” prinsessdiademet. Nä, svarade hon då, men det kommer att bli något tjusigt.

Så när jag till slut stod där framför henne och köpte hennes senaste bok, Tigerkvinnan, och fick dedikationen till Irene skriven, så kunde jag inte låta bli att kommentera hennes röda klänning i positiva beundrande ordalag och att jag kunde konstatera att hon lämnat diademet hemma. Då kom det snabbt…

– Ska du se nåt? sa hon och steg åt sidan av den lilla disken. Hon böjde sig fram och drog upp den långa röda klänningen bit över knät och visade sina svarta nätstrumpor.

– Läckert! fick jag fram och garvade.

Undrar om jag blev ensam om den föreställningen under bokmässan? Blinkar