Undertiteln ”Mitt skrivande liv” säger mer vad boken handlar om, Jans långa väg som journalist, debattör och författare. Jag säger det omgående, jag är en stor beundrare av hans böcker så att du slipper påpeka att jag i förväg är positivt färgad av vad som kommer.
I ålder skiljer det 8 år mellan Jan och mig, han 40-talist och jag 50-talist. Det vi har gemensamt är en röd grundsyn i unga år, vilket för min del berodde på var jag växte upp och vad min omgivning ägnade sig åt. För min del var det en kort period inom SSU och för Jan än mer radikala föreningar.
Sammantaget blir boken en krönika från min egen uppväxt där jag såg och läste vad massmedia matade Sverige med. Därför sätter jag stort värde på att (äntligen) få ta del av vad som egentligen hände skrivet av den som dels skapade händelseförloppen men framför allt var med och upplevde massmedia på nära håll. På den punkten blir jag och andra 50-talister inte besviken. Händelser som annars bara blivit minnen genom åren får mer substans.
Jag slås av en genomgående känsla i hela boken, en känsla som jag för egen del ofta uttryckt med orden; – Tro inte allt som du läser och läs mellan raderna! Alltså! Inte vad jag läser i form av Jan Guillous version av det tidsdokument som boken är, utan mitt förhållande till vad massmedia matar mig och oss informationskonsumenter med. Ord som taktik, trix, lögner, överdrifter, journalisters inbördes fajter, politiskt styrda ställningstaganden och styrningar. Allt i en ständig massmedial sörja som det gäller att försöka genomskåda än idag. Även här får jag belägg för vad jag alltid ansett, att det gäller att se upp så att man inte omedvetet blir styrd av vad massmedia matar oss med. – Tänk själv och värdera allt som du tar del av från massmedia, var kritisk och läs mellan raderna. Återigen syftar jag inte på bokens innehåll utan på massmedia som helhet. Bokens innehåll ser jag som en partsinlaga som fyller på vad jag själv upplevt och tagit del av tidigare i mitt liv. Därför har boken ett stort värde för min egen del som ytterligare ett komplement till mina egna minnen och upplevelser.
Jan har lyckats formulera sin biografi som något av en spännande deckare eller roman, vilket medförde att det blev gör-svårt att lägga den ifrån sig. Jag sträckläste den som jag alltid gör när jag läser en bok på grund av att Jan håller tempot uppe. Lite av uttrycket ”Verkligheten överträffar dikten” är på sin plats. Boken är faktiskt spännande trots att det ”bara” är en biografi.
Boken är stundtals kul läsning. Jag garvar då och då högt och hjärtligt speciellt när han beskriver sina ”klavertramp”. Att skämta om sig själv och sina tillkortakommanden är humor på hög nivå och dessutom riskfritt eftersom ingen kan ta illa upp. Att bjuda på sig själv är en genomgående iakttagelse genom boken. Gång på gång kastas Jan och andra ut från diverse redaktioner och arbetsplatser vilket efterhand ger mig bilden av två biffiga dörrvakter som fysiskt kastar ut denne i en hög båge för att omilt landa på asfalten utanför arbetsplatsernas entré. En kanske oavsiktlig upprepning som efterhand ger bilden av att man i Stockholm bör passera entrédörrar till tidningsredaktioner med en viss försiktighet. Det kan ju komma en utkastad journalist flygande.
Eftersom jag läst merparten av Jans böcker så är berättelserna om hur respektive bok kom till oerhört intressant. Att hans romaner är böcker i sin tid har jag redan förstått och den här boken är inget undantag, en summering av ett långt skrivarliv. Vidare så är det intressant att läsa om hur mycket jobb han har lagt ner i form av research inför varje bok.
Jag kan varmt rekommendera denna biografi speciellt om du som jag är född under 50-talet. Om du inte tillhör Jan Guillous läsare så tror jag att du har behållning av boken i alla fall. Säkert hittar du nya delar som du har anledning att reta dig på eftersom Jan Guillou sällan lämnar någon oberörd. För min del hamnar boken på en central plats i min bokhylla tillsammans med hans övriga böcker som redan står där.
Blandat Svamlat 