När mina barn var små och skulle nattas så la jag mig bredvid och hittade på sagor. Tre av dem blev något av deras favoriter och sent omsider skrev jag ner dem och gjorde ett försök med en av dem att få den sagan i form av en barnbok. Det var första vändan i erfarenheten att bli refuserad. Bokförlaget ifråga tog god tid på sig för att sedan komma tillbaka med kommentaren…

– Trevlig berättelse, men…

Jag minns inte mer av vad hon sa men hon hade ett känt efternamn inom bokvärlden.

På grund av att det var länge sedan jag skrev ner sagorna så har jag inte kunnat hitta originalfilerna. Troligtvis ligger de på någon smart placerad gammal diskett i någon flyttkartong bland all annan bråte på vinden. Så sagorna har fallit i glömska även i min sprängfyllda IT-skalle. Om det inte var för min ordentliga bror! Jag hade glömt att jag skrev ut sagorna och skickade dem till honom med ett förslag på att han skulle illustrera sagorna. Det blev aldrig av, som han uttryckte det. Men han hade sparat mina manus i tre plastfickor! Nu har jag hämtat hem mina tre sagor, jag har läst dem och slås av att de faktiskt är rätt bra! I alla fall om du frågar mig. Nu är det som så att jag blivit både morfar och farfar så en ny process av nattning ligger framför mig. Och jag har ett bokförlag som inte refuserar mig! Dags för nästa steg i mitt författarskap…