Min vana trogen mer eller mindre sträckläste jag Brobyggarna skriven av Jan Guillou. Och som vanligt var hans nyutkomna bok lätt att sträckläsa på grund av att Jan har en otrolig förmåga att hålla tempot uppe. Boken inleds med berättelsen om tre fiskarsöner som just blivit faderlösa efter att deras far och farbror försvunnit i en storm ute till havs.

I boken får vi följa två av brödernas livsöden från pojkåren upp genom livet där en av dem återvänder till hemstaden Bergen för att uppfylla löftet som de alla tre lovat, nämligen att bygga järnvägen mellan Bergen och Oslo efter att några höga herrar inom Bergens överklass upptäckt deras talang att konstruera saker. I det här fallet ett skalenlig vikingaskepp i skala 1/5. Det hela resulterar i att de tre hamnar i Tyskland för att utbildas till ingenjörer. Vad de får uppleva som unga män vad gäller både kärlek och strapatser ska jag inte avslöja men alla tre skiljs åt av olika skäl efter att de nått sin examen som diplomerade ingenjörer.

En hamnar som sagt åter i Norge och den andre i Afrika. Hur det gått för den tredje brodern som hamnar i London får vi inte veta i Brobyggarna, så hans livsöde kommer troligtvis i en senare bok. Vi får uppleva hur det är att vara tysk/norsk före första världskriget, under kriget samt efter att kriget tog slut. Det är väl i vad Brobyggarna handlar om i grova drag.

Jag blev helt uppslukad av boken fram till att kriget kom som en obehaglig chock även om jag i förväg visste om att boken rör sig i början av 1900-talet fram till och med krigsslutet år 1919. Hur det går för Lauritz och Oscar får vi följa ingående både i deras karriärer samt i deras kärleksliv. Just det sista är enligt min mening vackert skrivet och på något sätt ömt och ingående skrivet vilket får mig att tycka att Jan kanske borde ge sig på att skriva en ren erotisk bok . Han kan den konsten! Det blir aldrig plumpt utan på något sätt formulerat enligt den tidsandan trots att han inte döljer några detaljer.

En annan detalj som jag visste i förväg var att Jan vänt på “the good guys” och “the bad guys” och framställer tyskar som de goda och belevade under kriget i östra Afrika till skillnad mot engelsmän och belgare som får sig en ordentlig känga. Jag hade inga problem med den saken kanske beroende på att jag visste det på förhand efter att ha sett diverse intervjuer i TV. Rent utav så får man intrycket att Tyskland faktiskt vann slaget om Östafrika. Hur det är med den detaljen står väl skrivet i diverse historisk skrifter. Jan Guillou brukar inte förvanska historiska fakta, noggrann som han är.

Boken är spännande och kärleksfull och jag slås av att den nog passar både manliga samt kvinnliga läsare även om de två bröderna framställs som ena riktiga karlakarlar. Kvinnorna framställs som moderna kvinnor som klart är före sin tid trots deras högadliga bakgrund.

Jag kan varmt rekommendera Brobyggarna och ser själv fram emot nästa bokmässa i Göteborg då nästa bok förhoppningsvis är klar. Jag vill gärna veta hur det gick för Sverre och hur Jan får till hans livsöde utan att jag här för den skull avslöjar någon detalj.

Jag har redan stakat ut mina böcker för framtiden och hoppas innerligt att Jan Guillou hinner med sitt mycket omfattande projekt att i romanform beskriva hela 1900-talet. Dessutom ska varje bok ha en dedikation skriven av Jan själv så att min samling av hans böcker blir komplett. En samling som idag är drygt hälften av de böcker som han till dags dato gett ut. Nåja, tre av dem är signerade till dags dato. En liten kul grej för egen del med anledning av hans böcker, eftersom även jag är på bokmässan varje år sedan några år tillbaka.