Sitter just nu och bloggar på min reservtelefon, Sony Xperia L4, och tycker att denna billiga variant av min egentliga vardagstelefon Sony Xperia 10 II är rätt bra.
L4 kostade/kostar enligt Sonys hemsida ca 2290 och 10 II 3990 men det va nog för ca 2 år sedan. Idag finns ingen av dem i Elgigantens utbud.
Den har den äldre versionen av Android och har hälften så stort internminne/hårddisk. Alltså 64Gb till skillnad mot 128Gb. Dessutom har jag laddat på med appar i Tian och ska nog kolla vilka jag behöver och inte behöver. Bra då, att jag kan värdera och testa vilka appar som är nödvändiga samt vilka jag helt slutat använda i en liknade telefon vid sidan om.
Frågan jag sedan kommer att ställa mig är, vad händer om jag bara flyttar över mitt simkort till ”Ällfyran”? Målet är att det bara ska fungera.
Naturligtvis kollar jag vad som finns runt hörnet i form av nyheter, men blir sällan imponerad. Speciellt vill jag just nu inte betala en endaste krona för nymodigheterna, mycket beroende på att båda de telefoner jag redan har, fungerat hur bra som helst för mina behov.
Det jag menar är, att både du och jag måste värdera vad marknadsförare och säljare påstår om nymodigheterna och sedan bestämma om det är dags att köpa nytt eller inte. De man speciellt ska vara tveksam till, är de som testar telefoner i exempelvis tidningen Mobil och M3. De är på tok för påverkade av att jämföra billigare telefoner med skitdyra motsvarigheter och ger då billigare telefoner mycket dåliga omdömen och testresultat. Jag menar att de då ofta vilseleder läsaren till att köpa för dyrt med ny funktionalitet som man i allmänhet inte behöver.
Jag har till och med accepterat att den här billigare L4:an med Android 9 inte tillhandahåller navigering medels svepningar. Treknappsnavigeringen har dessutom numera ersatts med enbart en huvudknapp i form av en enkel ikon som är ett tjockt streck. Till vänster om den dyker det ibland upp en pil som anvisar vad jag kan göra, exempelvis backa. Knappen påminner lite om den fysiska knappen i min gamla iPhone 4.
Ibland när jag tröttnar på min telefon så vill jag ha något annat. En metod som jag använt förr va att byta ner mig. Förr kunde jag återgå till en enkel knapptelefon kombinerat med en enkel surfplatta, men den tiden är förbi mest beroende på att formatet på simkortet är olika, de har ju krympt. Dessutom måste jag idag ha några appar som bara finns i smartphones.
Men att backa en generation till en äldre smartphone som ligger och skräpar är rätt kul. En så kallad utmaning där det gäller att få tillvaron att ändå fungera. Ibland ser jag andras trasiga fodral kring deras telefoner och inser att de har en äldre smartphone. Jaha ja, kan de så kan jag, tänker jag då.
En detalj som jag tycker fungerar bättre i Ällfyran är att av/på-knappen inte är samma som fingeravtrycket. Varför Sony gjorde den försämringen vette fåglarna. Vill jag bara se vad klockan är, så är det bara att trycka på den knappen och sedan en gång till för att slå av. Dessutom är knappen ett snabbt sätt att starta kameran. Två snabba tryck så startar kameran.
Hela den här processen med att kolla telefoner är en förberedelse för, när Telia ringer och vill förlänga mitt avtal samt kanske erbjuda en ny telefon. Då vill jag veta vad jag ska svara. Just nu behöver jag ingen ny telefon.
För övrigt…
… va jag på Elgiganten i ett annat ärende igår och passade på att känna och klämma på Samsungs båda lurar med vikbara skärmar. Jag kan bara erkänna att jag blev lite imponerad, men femsiffrigt för en telefon? Nej tack! Den stora var smidigare än vad jag trodde men kostar alltså över 17000 kr.
… är nymodigheterna med vikbara skärmar inget speciellt utan är än så länge bara en dyr bling-bling-funktion. Coolt att ha och visa andra men tillför egentligen inget i vardagen.
… kan du lägga märke till att jag inget simkort har i ällfyran och att jag inte märker av några brister alls, eftersom jag sitter hemma och kör via vårt wi-fi.
Blandat Svamlat 