Digitalisera vården och gör det nu!

Som diabetiker samt med två hjärtinfarkter i bagaget så är jag beroende av att få rätt medicin, rätt råd i allmänhet samt rätt instruktioner om hur och varför jag ska ta medicin och sprutor. Några gånger har det blivit fel orsakat av att jag inte visste bättre. Vid andra tillfällen har det blivit fel för att läkare uppenbarligen INTE läser mediciners biverkningar.

En av min läkarkontakter tyckte dessutom att hon va rolig när hon sa:

– Skulle jag läsa biverkningar för mediciner, så skulle jag helt sluta skriva ut recept, ha ha…

Jag vill här påpeka att jag inte ens log eftersom det hela handlade om min överkänslighet mot statiner i Atorvastatin. Efter hjärtinfarkt nummer två så ordinerades jag nämligen att äta 80 mg per dygn, alltså en jättetablett. Jag fick alltså här bli min egen läkare och ordinera mig själv tvärstopp när det gällde den ordinationen. Numera vet jag efter att ha jobbat närmare med min hjärtspecialist att jag tål 15 mg men inte 20 mg Atorvastatin per dygn. Inte undra på att mina muskler tog slut.

En annan situation är att kommunicera runt mätvärden på blodsocker. Rätt viktig information för mig som diabetiker och för läkaren för att denne skall kunna ordinera eller justera både medicinering av tabletter samt insulin i form av sprutor som man dessutom tar själv.

Tänk dig följande dialog per telefon där en diabetessköterska frågar…

– Vad har du för fastevärden?

1. Vad menar hon med fastevärden? Inför provtagning så ska man vara fastande från kl 20:00 kvällen före. Vaddå jag har ju inte fastat tänker jag då?!?! Ofta menar de blodsockervärdet som man antas ta på fastande mage det första man gör på morgonen.
2. Menar hon “nu på morgonen” eller “innevarande vecka” eller medelvärdet för april. Enbart “nu på morgonen” säger ingenting eftersom föregående mornar kan se helt annorlunda ut beroende på vad man åt kvällen före. Alltså en meningslös fråga som man inte kan dra några slutsatser av. Om hon menar över en period, vilken periodicitet är hon van att tänka i?

Samtal per telefon räcker alltså inte enligt min erfarenhet! Det krävs att sjukvården och patienten kommunicerar med mer information än vad prat kan göra, exempelvis mätvärden över en fastställd period i en Excel-fil eller via Skype. Varför inte via konferenssystem som numera är skåpmat inom de flesta företag, där man både kan se och höra varandra samt utbyta både det ena och det andra.

Men det är ju förbjudet att kommunicera via E-post enligt sjukvården. Detta enligt «Patientsäkerhetslag (2010:659)» påstås det. Men jag har läst den, åtminstone en gång och det står ingenstans att vi inte får mejla eller utbyta information via IT. Bara vi gör det rimligen säkert.

Ok då, E-post via nätet kallas ibland «Vykort» eftersom det är öppen information (läs: okrypterad information), för de som kan. Men jag kan fortfarande efter drygt 40 år inom IT inte läsa någons E-post. Man måste fortfarande vara specialist plus att det ska vara särdeles intressant att läsa just min E-post, vilket det i praktiken inte är. Vem fanken kan vara intresserad av mina blodsockervärden än jag själv och min diabetesläkare?

Och handen på hjärtat!
DET ÄR VÄL JAG SOM PATIENT SOM AVGÖR HUR MIN INFORMATION HANTERAS ELLER INTE HANTERAS? Inte en mängd jurister eller politiker, eller hur?

Jag har kommit på en lösning som inte är idiotsäker men rätt intressant. Jag genomför den imorgon med min nya vårdcentral här uppe i Dalarna. Jag återkommer! Så mycket kan jag säga att det handlar om att dela information som hela tiden förändras och som inte bygger på bilagor i E-post. Det handlar om nåt jag skrev om i min första bok, nämligen «ORIGINALPRINCIPEN».

Roffe
@rigit