Jag har ju helt glömt mötet med Katerina Janouch. Till saken hör är att jag följer henne på Twitter. En gång före bokmässan så svarade jag på en av hennes tweets och frågade om hon åter skulle ha det “gulliga” prinsessdiademet. Nä, svarade hon då, men det kommer att bli något tjusigt.
Så när jag till slut stod där framför henne och köpte hennes senaste bok, Tigerkvinnan, och fick dedikationen till Irene skriven, så kunde jag inte låta bli att kommentera hennes röda klänning i positiva beundrande ordalag och att jag kunde konstatera att hon lämnat diademet hemma. Då kom det snabbt…
– Ska du se nåt? sa hon och steg åt sidan av den lilla disken. Hon böjde sig fram och drog upp den långa röda klänningen bit över knät och visade sina svarta nätstrumpor.
– Läckert! fick jag fram och garvade.
Undrar om jag blev ensam om den föreställningen under bokmässan? 
Blandat Svamlat 