I väntan på min tur på den lilla scenen

Roffe väntar på sin tur

I bakgrunden väntar jag på min tur att inta den lilla scenen. Kerstin Kristensson heter hon som pratar om sin bok.

Jag hade två framträdanden där jag mer showade än gick i klinch med innehållet i min bokserie. Av någon anledning så fick jag för mig att sjunga burleska visor, dels från ett Chalmersspex men även Hasse Alfredssons “Gammal man gör så gott han kan…”. Att läsa innantill eller prata från ett pratmanus ligger inte för mig på något sätt.

Ett annat infall var att slänga min Excelbok över axeln då jag beskrev hur det känns att få det första exemplaret av en egen nyutkommen bok i handen. Man ser på boken, luktar på den, slickar på omslaget samt öppnar och bläddrar lite i boken. Det var då jag utbrast…

– Fan, den här boken har jag ju läst en massa gånger! samt slängde den över axeln ner på golvet bakom mig.

Göran Rudbo 2Vid sessionen kl. 16:15 ser jag plötsligt en kändis som står och lyssnar. Inom några tiondels sekunder håller jag på att tacka honom för TV-programmet Dobbido… Tur att jag inte gjorde det för det var fel snubbe. Inte Lasse Kronér utan Göran Rudbo! Dessutom ser jag idag att Kronér inte längre är en del av trion. Göran Rudbo var där på grund av att hans mor gett ut en bok på Recito och skulle prata om den efter mig.

Efter en stund gick jag fram och tackade för att han lyssnade. Han svarade småskrattande att det inte var någon som helst tvekan om mitt budskap och mina böcker. Lite av en muntlig recension av mitt galna framträdande. Tackar för det!

Bosse Bildoktorn!

Trevligaste och roligaste mötet på bokmässan var Bosse Andersson mer känd från TV som Bosse Bildoktorn. Han hade ett litet bord där han förevisade sina två böcker om Whiskey. Jag tog mod till mig och frågade först om han var från Sävsjö för att sedan fråga om han kände Inger. (Jag utelämnar här hennes efternamn). Det visade sig att han visst kände eller känner Inger. Till saken hör att jag bor hos henne i samband med bokmässorna och har därmed promenadavstånd från hennes lägenhet till mässan.

Naturligtvis köpte jag hans bok om Whisky i Sverige med en dedikation till Inger. Bosse visade sig vara barndomskamrat med hennes bror och ställde dessutom frågor om Inger som medförde att det inte var någon som helst tvekan om Bosses och min gemensamma bekant. Sedan följde ett samtal av det mer personliga slaget mellan oss. Han är himla trevlig och kändes omedelbart som en kompis på någon sätt.

– Världen är bra liten, sa Bosse och hälsa Inger så gott från mig.

2011-09-23 14.57.27

Behöver jag säga att Inger blev himla glad för boken…

Årets trofé från bokmässan

Jan GuillouMin vana trogen och ett av målen med bokmässan är att köpa Jan Guillous senaste bok samt åter få den signerad av mäster själv. I år gick det fort! Han stod vid ett bord och signerade när jag kom dit på fredag förmiddag. Snabbt snodde jag åt mig hans bok, Brobyggarna, betalade och ställde mig i kön. Följande lilla dialog utspelade sig.

– Till vem är boken?
– Till mig, skriv Roffe!
– Ok, vad ska det stå mer?
– Förra året skrev du, ”är DU här igen”, sa jag och garvade lätt.

Eftersom jag inte hade någon idé så sa jag sen
– Skriv ”Det börjar bli tjatigt det här”
– Nej, det kan jag inte skriva, sa Jan och skrev istället
”Till Roffe än en gång från Jan Guillou”
– Det va bra! sa jag och menade det!

Sen kunde jag inte låta bli att säga följande
– Jag tycker att du ska ha Nobelpriset i litteratur!
– Det skulle just se ut det, kom det snabbt innan han tog sig an nästa beundrare.

Jag gick vidare och kollade om Katerina Janouch fanns på plats eftersom min sambo gillar hennes böcker och fick en signerad förra året av mig. Men hon var inte där så jag strosade vidare.

Funderade på Jans sista replik och började smågarva för mig själv. Det låg nog mer i vad han sa än jag då insåg. Jan Guillou klädd som pingvin, bugandes för överheten Kungen på scenen i konserthuset… Jo, det vore en syn för ögat… 😀 Gammal ”rödgardist” som han faktiskt var en gång i tiden, ha ha ha…

Men jag anser fortfarande att han redan är värd priset! Om han hinner med projektet med att skriva om hela 1900-talet så kanske han gör sig förtjänt att priset även utanför hans nuvarande beundrarskara där jag är en av dem. Den som lever får se…

Hans förra bok om hans skrivande liv är oerhört bra. För min del så fick jag via boken veta mer om min tid som iakttagande 50-talist om vad 40-talisterna egentligen hade för sig under vår gemensamma samtid. Bara den boken är enligt min mening ett argument för att han ska få Nobels pris i litteratur. Läs gärna min recension av den boken.

Så var det dags för bokmässan

Sitter vid ett köksbord hos en god vän inte långt från bokmässan och laddar inför en heldag bland böcker, författare och bokförlag. Ska upp på Recitos scen kl 12:30 för att prata om en av mina tre senaste böcker. Har dessutom fått Recito att samla min bokserie, som just den serie av böcker som jag gett ut är, nämligen en bokserie om verktygen från Microsoft utifrån projektledares och projektmedarbetares synvinkel. Jag har några titlar kvar att skriva så jag ser redan fram emot nästa bokmässa.

Den publik som jag kommer att ha är besökare och andra som för stunden tar sig en öl eller ett glas vin samt något att äta. Scenen är nämligen mitt för det största cafet på mässan! Så jag tänkte att dessa stackars människor borde få lite matnyttigt som en del snack om E-post. Det gäller att snacka på medan de har något kvar i glasen och på tallriken annars finns ju risken att de reser sig och går 😀

Bowmore, inte bara whiskey

Av en slump hamnade jag på Kulturstugan i Märsta i lördags. Att jag åkte dit berodde på kompisen Tobbe som tjatat om att jag borde ta mig dit och spela en och annan låt. Rent av skapa ett komplett program inför sittande publik.

Jag var där runt kl. 13, tog en fika och fick då reda på att en grupp som heter Bowmore skulle hålla konsert kl 14. Hem igen för att dotra skulle ha bilen och tillbaka igen strax innan kl 14. Jag tog även med min gitarr. Väl där ser jag Tina Sundberg, Anders Sterner samt basisten Margaretha kända från TV under namnet “Cold Mountain Band”.

Det finns massor att säga men vad gör det när man som jag blev mållös. En timmes underbar njutning i ett framträdande som borde ha en större publik. Dessutom var det lärorikt i många avseenden. Namnet Bowmore kommer sig av stråken till Tinas nyckelharpa som kallas för Bow. Alltså “mer nyckelharpa” men även banjospel av världsklass. Inte visste jag att även jazz låter hur bra som helst på banjo. Dessutom två olika spelsätt på banjo beroende på musikstil och musikalisk historik i mycket njutbar förening.

Om Tina, Anders och Margaretha läser det här så vill jag framföra ett stort och innerligt tack för en ljuvlig timme med er musik.

Efteråt hade jag ett snack med Ingemar och Lill plus att jag drog en Cornelislåt som smakprov eller rent av test. Efteråt sa Lill att jag är välkommen. Så nu blir det att skapa ett program med väl valda låtar samt lite mellansnack. Vi får se vad det blir under vårprogrammet.

Jag kommer att besöka Kulturstugan i Märsta vid många tillfällen framöver. Vi kanske se där?

Förberedelser inför bokmässan

Efter en dryg veckas sjukdom så har jag börjat fundera på vad jag ska berätta om mina böcker på bokmässan. Jag ska nog inleda varje pass med att berätta att boken är en del av en serie böcker som har med projektarbete att göra. Alltså de verktyg som jag under flera decennier använt och förfinat i en ständig förbättringsprocess med syfte att jobba effektivare i just projekt. Trots det så fungerar varje bok för sig själv för er som vill bli bättre på att hantera programmen i Microsoft Office.