Jag skiftar mellan att ha min Elm och min Nokia X3-02 som huvudtelefon mellan laddningarna. Jag är inte nöjd med batterikapaciteten för Nokian i jämförelse med Elmen plus att jag måste titta på Nokians tangentbord varje gång för att inte skriva fel. Orsaken är att Nokia försett X3-02 med en helt egen unik placering av tangenterna vilket medför att jag upplever det som krångligt. Speciellt när det är mörkt. Då måste man chansa på någon knapp för att tända de upplysta tangenterna. På Elmen sitter tangenterna där de ska sedan urminnes tider så där är det inga problem.
Det betyder att om du vill använda en telefon typ Candybar i kombination med pekskärm så är Nokia C3-01 ett bättre köp till ungefär samma pris som X3-02 eftersom denna har traditionell placering av tangenterna.
En annan nackdel med Nokias nya variant av pekskärm (tummen!) är att Symbian 40 inte är helt spontant bra. Att vänja sig med användargränssnittet tar för lång tid helt enkelt. Problemet blir än större om man är van vid SonyEricssons ospecificerade egna operativsystem som de flesta av deras billiga mobiler har, exempelvis Elmen.
I skrivande stund är Elmen att föredra framför Nokia X3-02. Jag skulle dessutom ha valt Nokia C3-01 istället. Jämförelsen hade då blivit mer rättvis på grund av tangentbordens utformning.
Jag är dessutom just nu inte nöjd med utformningen av startskärmen på Nokian. Jag kan lägga valfria funktioner i tre horisontella avdelningar och har ännu inte hittat hur jag vill ha det. Startskärmen styr för mycket hur man som användare kan utforma den. Men det kanske löser sig på sikt.
Så en slutsats för Nokia X3-02 är att det tar tid att bli kompis med denna nya telefon. Ännu sitter bara uppstart och låsning av skärmen i fingrarna. Den delen funkar riktigt bra.
Blandat Svamlat 