37 år är ett långt liv inom IT. Från programmering via hålkort på stordatorer genom hela den tid när datorerna utvecklades, till att i dag vara var mans självklara hjälpmedel. Jag kände hösten 2007 att jag har ett ansvar att dela med mig av mina erfarenheter. Känslan var så stark att jag tog risken att kasta mig ut i en ekonomiskt osäker tillvaro som ibland får mig att undra om jag är fullständigt galen och naiv. Jag frågar mig så gott som varje dag om jag gjort rätt. Hade det inte varit bättre att i lugn och ro vara kvar i den fasta anställning som jag lämnade för att invänta pension och det ljuva livet?
Nej, jag ångrar ingenting även om jag får hålla tillbaka vad andra i min omgivning kan unna sig i form av snygga bilar, motorcyklar och utlandssemestrar. Det är något annat som driver mig och ger tillfredsställelse, exempelvis som idag när jag vet att min nästa nytryckta bok kommer imorgon eller i övermorgon. Min fjärde i raden och lika efterlängtad. Dessutom inser jag att jag har påbörjat ett liv efter mitt aktiva IT-liv.
Någon har sagt, jag tror det var Jan Guillou, att en författare går aldrig i pension. Idéer om ytterligare böcker finns redan, så nog har jag att göra, idag och så länge jag lever och hälsan står mig bi. Sagan om ”Gubben i skogen” borde bli en serie av en liten gubbes vedemödor någonstans i den svenska urskogen.
Blandat Svamlat 