Uppläsare Ola Rapace utgiven på Norstedts
Som deckare betraktat är den både spännande och medryckande, med andra ord rätt bra. Ola Rapace läser med inlevelse och varierar rösten något när någon säger något i berättelsen. Boken är både en kriminalroman, ett familjedrama med förvecklingar och en betraktelse av politikers inre värld där Bodström blandar fiktiva personer med riktiga namngivna personer. Återigen får jag en bild av det taktiska myglet och intrigerna inom både politik och massmedia. Vem förre justitieministern Gerd Lundin är lätt att förstå och jag undrar om karaktären stämmer med Beatrice Asks personlighet? Vidare är det politiska läget fel om man ser till hur valet 2010 till slut blev. Lite vanskligt att förutspå ett valresultat som inte blev verklighet.
Det som stör berättelsen är beskrivningen av de riktiga namngivna karaktärerna där det skiner igenom att Bodström på något vis vill ge igen för gammal ost. Leif GW Persson framställs exempelvis i ordentligt dålig dager. De här påhoppen, som jag tolkar det, stör berättelsen då och då speciellt när mediat är en ljudbok, men troligtvis även om jag hade läst boken. En annan högst otrevlig karaktär i Bodströms tappning är Sverigedemokraten Carl Struwe som jag inte sett röken av i massmedia vare sig före eller efter valet. Jag reagerar då och då i berättelsen på dessa negativa beskrivningar av individer eftersom de dels är namngivna eller tillhör namngivna partier. Det stör berättelsen och min förmåga till inlevelse i dramat.
Annars är boken som deckare betraktat spännande även om jag tidigt kunde ana vem mördaren kunde vara. Jag lyssnar alltid på en ljudbok när jag kör eller åker bil längre sträckor och gärna då en deckare. Tiden efter vägen rinner iväg och plötsligt är man bara framme. Så blev det även med den här boken vilket sammantaget får ses om ett relativt gott betyg för Idealisten av Thomas Bodström.
Blandat Svamlat 