Tidigare har jag bloggat om tre-prylsstrategin. Dvs att ha en enkel billig mobil i kombination med en pekplatta och en laptop. Eftersom jag nu skaffat en Nokia Lumia 820 som på det hela taget fungerar bra utom på en punkt så går funderingarna och testerna vidare.
Under Verksamhetsfilosofen så skrev jag nyss om att jag borde skaffa ett tvillingkort samt en billig Nokia Asha 301. Nja… jag kan ju testa med de prylar jag redan har.
Sagt och gjort, testen är igång!
Nokian får tills vidare fungera som en “pekplatta”. Det jag kom på var att jag har en kartong med två Samsung SGH-M110 som i formatet påminner om Nokia 301. Dessutom är det stora SIM-kortet som gäller. Alltså har jag flyttat över SIM-kortet från min Samsung Galaxy Tab (7 tums pekplatta) till M110an. Grejen är att M110an har batteritid på en vecka enligt infon på nätet. Den kan inte så mycket annat än att prata med så testen är egentligen perfekt. Så nu ligger en av dessa gratislurar på laddning.
En annan fördel är att den har Bluetooth så mina öronmusslor går att använda (har just testat). Nästa åtgärd var att vidarekoppla mitt vanliga nummer till mitt mobilabredbandsnummer (det är ju ett vanligt SIM-kort) så att jag kan ta emot samtal den vägen utan att någon behöver veta vilket nummer de pratar med. Ringa ut får jag göra från Nokian.
En fördel med Samsung M110 är att den ska vara rätt tålig både mot fukt, damm samt ovarsam behandling. Alltså det som Sony skryter om med sina lurar. En annan detalj är att även Samsung m110 kostar under 700 spänn i likhet med Nokia Asha 301. Men 301an kan ju en hel del mer. Nästan lika mycket som de flesta har en smartphone till. Alltså ta bilder samt köra Facebook och Twitter. Det kan inte min “gamla” Samsung m110.
Blandat Svamlat 