När sjukvården ringer…

När lasarett, sjukhus eller vårdcentral ringer så visas uppringaren anonymt.

Som om det är en skummis som slagit av möjligheten att visa vem man är (vilket man kan göra själv), en bedragare eller en telefonsäljare. Alltså de varianter som vi vant oss med att ignorera. Exempelvis samtalen från utlandet som avser att locka oss att ringa tillbaka vilket vi får betala för.

Nu va det som tur var när jag satt vid en kassa på apoteket vid lasarettet för att ta ut de nya medicinerna efter min hjärtinfarkt. Så det var min läkare från avdelningen jag nyss lämnat som ville komplettera med lite information.

Inte bara det! Efter en stund ringde en sköterska och ville prata om att vi missat att ha ett samtal om vad jag ska tänka på och gör den närmaste tiden. Detta mynnade i att hon skickar information samt en kallelse till ett möte om nån vecka eller två.

Alltså två för mig viktiga telefonsamtal från hjärtmottagningen efter att jag skrivits ut!

Samma sak när någon ringer från vårdcentralen som jag tillhör. Anonyma samtal!

Det hela brukar leda till att läkaren eller sjuksystern pratar in en längre harang på min mobila telefonsvarare som jag sedan kan ringa upp via 133 (Telia-abonemang). Har jag tur så är det någon jag varit i kontakt med tidigare typ min diabetessköterska så att jag slipper treva i blindo hur jag ska kunna ringa tillbaka. Sen är det ju lögn i h-e att nå denne anonyme person eftersom jag ringer 133 när denne gått för dagen eller är upptagen med annat.

Så ser vardagen med telefonsamtal ut mellan patienter och enskilda inom sjukvården i Region Dalarna.

Jag skulle tro att det ser likadant ut i hela landet beroende på övernitiska säkerhetsnissar som tror att de vidmakthåller patientsäkerhet. Patientsäkerhet för vem då? Exempelvis läste jag lagtexten Patientsäkerhetslag (2010:659) på riksdagen.se för en stund sedan (massor av text) men kunde inte hitta något som hindrar att jag och vårdpersonal kommunicerar via e-post!

Eller att vårdpersonal som ringer mig måste vara anonyma.

Så det är övernitiska säkerhetsnissar som tolkar sina arbetsuppgifter till rigorisitet som bara gör allt så jäkla besvärligt.

Kommunikation är viktigt och när det gäller sjukvård ibland mycket tidskritiskt. Ett samtal enligt beskrivningen ovan kanske handlar om att jag fått fel medicin i förhållande till vad jag får för övrigt. Det kanske handlar om att jag riskerar att bli förgiftad på grund av farlig kombination av läkemedel. Borde inte då läkaren kunna nå mig på min mobil omedelbart och att jag, när det ringer, ser vem det är?

Är det mycket begärt?

När jag satt vid receptarien på apoteket så upptäckte hon att jag fått två blodförtunnande tabletter samtidigt som jag redan åt en sedan tidigare. Det kunde blivit helt fel med småsår som aldrig läker. I det här fallet larmade tydligen apotekets system men är samtidigt ett belägg för att information och kommunikation är tidskritiska moment i vården.

Och då duger det inte att sjukvårdspersonal är anonyma när de ringer till en patients mobil!

En reaktion på ”När sjukvården ringer…

  1. Jag har jobbat i landstinget Dalarna i många år, hade många långvariga patientkontakter och hade senaste åren ”öppen” telefon, dvs mitt nummer syntes. Det var mycket bra eftersom den uppringde visste vem som ringt och antingen svarade eller ringde upp senare, vi fick alltid kontakt. Fungerar om man har ”egen” telefon som ingen annan svarar i.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

This site uses Akismet to reduce spam. Learn how your comment data is processed.