Det måste nog till civil olydnad inom sjukvården för att komma igenom problemen som Landstingen orsakar i informationsutbytet mellan sjukvårdspersonal och patienten, d.v.s. mig! Som läkaren Sara Lei som artikeln i Computer Sweden handlar om.
Tyvärr måste den civila olydnaden komma från läkarhåll eftersom sjukvården än i dag är oerhört hierarkisk. Skulle en «påttkusk» ta med sin pekplatta till jobbet så skulle hen riskera uppsägning på stående fot. «Påttkusk» förresten … Min mors eget uttryck för sin roll som undersköterska när det begav sig.
Det hela handlar om informationsbehandling mellan sjukvårdspersonal och patient. Idag är det nästan bara telefon som gäller och ska man nå primärvården så är det enbart kontorstid som gäller till de vårdcentralen som man numera måste kontakta i första hand. Så något så enkelt som en E-postadress vore ett bra första steg.
Det som krånglar till det informationsmässigt är att vi patienter är så olika och har så olika behov. Jag med diabetes 2 har ett behov och en annan patient med nageltrång har andra vårdbehov. Just diabetes 2 är svårt eftersom sjukdomsbilden bara blir sämre och sämre. Från tabletter till att man tvingas komplettera med insulin där sedan doserna då och då behöver ökas. Då ökar informationsbehovet dramatiskt.
Blandat Svamlat 