Bruce Springsteen

8:e juni 1985, Nya Ullevi Göteborg. Två meter från scenen!

Innan den resan så hade jag hittat LP:n och snöat in på ”The River”. I skivfodralet fanns även alla texter på låtarna, så det var bara att sjunga med. Jag minns att bladet blev helt söndertummat med tiden eftersom det alltid va med! Jag tror till och med att jag har det kvar någonstans!

Mitt paradnummer vid den tiden var just ”The River” som jag kompade på min tolva. Men det blev fler låtar från det albumet som blev ”mina” låtar.

Minns en gång på en fest i en by utanför Arlanda. Satte mig på en stol i mörkret ute i trädgården och lirade just den. Hade just grälat med min dåvarande och spelade bara för mig själv. När sista ackordet tystnat blev det ett j-a hallå. Övriga festdeltagare hade kommit ut och lyssnat.

Tydligen gjorde jag en ok spelning 😁

En LP som borde vara med på min lista om 10 album är nog ”Born In The USA” vars titellåt ofta missförstås bland de som inte lyssnar på texten.

Det är definitivt ingen lovsång till USA utan en kritisk låt om Vietnamkriget.

Men det är andra album som mer påverkat mig musikaliskt så denna får bara vara med på ett hörn.

Josh White

Farsan veckopendlade mellan Avesta, där vi då bodde, och Stockholm där han jobbade som rörmokare. En helg kom han hem alldeles hänförd.

Han hade sett Josh White ”lajv” på Mosebacke!

Skivomslaget är en av mina EP med Josh White där EP-formatet var två låtar på varje sida och har den fysiska storleken av en singel. Spelas på 45 varv på tallriken! Jag har kvar ”The Josh White Stories Vol. I & II! Båda EP.

Jag hade även en LP som heter ”The House I Live In” där ”Good Morning Blues” finns. Klicka på bilden!

Snart hade farsan köpt en akustisk gitarr av märket ”Pepita” och ställt därhemma. Han sa aldrig att jag skulle lära mig spela men ibland behövs inga ord mellan en far och en son.

Vidare hittade han ett program på vår svartvita TV där Josh White lirade med Sture Nordin på bas.

Farsan lyckades! Jag blev lika såld och började härma Josh Whites sätt att spela och sjunga. Några låtar som ”blev mina” var och är ”Good Morning Blues” samt ”Nobody Knows You When Your Done And Out”!

Andra bra låtar var ”St. James Infirmary”, ”House Of The Rising Sun” och inte minst ”Strange Fruit”!

Där och då började ett livslångt musicerande på gitarr med tillhörande sång. Fingerspelet med höger hand kom tidigt och det var nog på grund av Josh White. Ett vanligt plektrum har därför aldrig blivit mitt sätt att hantera en gitarr, sen får dragspelare säga vad de vill 😁

Lite spännande var det för ett år sedan i ett samtal jag hade hemma hos Sid Jansson då han berättade för mig att Josh ofta var på Vispråmen Storken.

Sid kände Josh White! Häftigt!

Tidigare fanns programmet med Josh och Sture Nordin på youtube men är borttagen och finns inte ens på SVTplay längre 😥

Men jag hittade en SVT-inspelning

Vill du veta mer om Josh White så har du länken här. Han var exempelvis kompis med en amerikansk president! Kolla vad som står under rubriken ”Legacy”!

Donovan

Som jag sa, så köpte jag två LP-skivor tillsamman med en portabel skivspelare med bärhandtag för min första lön.

Valet föll på Donovans ”Wear Your Love Like Heaven”, en ”FlowerPowerLP”.

Bland de sista låtarna fastnade jag för hans tonsättning av en dikt av William Shakespeare, ”Under The Greenwood Tree”. En låt som jag lärde mig utantill som tonåring och som sitter i skallen, käften och fingrarna än idag.

Just det albumet finns inte på Spotify utan ingår i en samling där alla låtarna finns med: ”A Gift From A Flower To A Garden”. Då jag har sparat mitt exemplar av albumet så ser jag att de 10 första låtarna som avslutas av ”Someone singing” är plattans alla låtar dessutom i rätt ordning!

På den tiden skulle man gilla antingen Dylan eller Donovan, Elvis eller Tommy Steele, Beatles eller Rolling Stones, Hep Stars eller Tages osv… Jag fattade aldrig varför, så jag gillade oftast odogmatiskt båda två. Att det blev en Donovan-LP istället för Bob Dylan var mest en slump. Hittade snart även Bobs låtar.

Den här blandningen av musikintresse gjorde att jag inte platsade i vårt GarageBand hemma hos Seth Jansson. Jag har för mig att de hette ”The Knosows”. På bas lirade ”Hulda” som egentligen heter Kenneth Pettersson.

Själv satt jag hemma i vårt källargarage och lirade eftersom akustiken var så bra på grund av betongväggarna. Naturlig ”Reverb” faktiskt. Lirade där även ”Regniga Natt” på trumpet inspirerad av Herb Alpert.

Otis Redding

En av två LP-skivor som jag köpte för min första lön som postiljon/brevbärare i Avesta. Minns inte vilket år men det var innan körkortsåldern.

Dessutom köpte jag en skivspelare av typen ”bärbar” som man kunde fälla ihop och bära med sig i ett handtag.

Jag minns att jag fällde en tår när jag fick reda på att han dött i en flygolycka. Efter hans död släpptes hans största hit, ”Dock Of The Bay”. Otis blev bara 26 år.

En kuriosa att känna till, var att kompbandet var Booker T. & M.G.s som sedan fick en egen karriär. Jag köpte senare deras album ”Soul Limbo” som du kan lyssna på via länken. En annan bra låt var ”Time Is Tight”.

Om du vill lyssna på min första LP så finns den på Spotify. Klicka på skivomslaget ovan. Speciellt ”Sad Song” eller ”Fa Fa Fa” är en höjdare!