Inte lätt alla gånger

Jag åkte ner till COOPen i Bjurs för att handla lite matvaror och hör en bekant låt nerifrån charken. Victoria Voss första singel ”Layers” producerad av en av mina söner.

Går dit och ser Janne bakom disken som rör sig till musiken 😁🎶

Han menar att det är fredagsmys och snart hemgång och då passar låten bra.


Jag bestämmer mig för att filma med nya telefonen och misslyckas totalt. Av någon outgrundlig anledning försvinner mina två filmer?!?

Sent på kvällen ser jag att en kompis kollat på ”min händelse”? Vad är detta? Jag försökte filma för att spara ner, redigera samt kanske publicera senare. Eller tänkte jag filma ”Lajv”?

Så nu vet du som läser det här att det va ett totalt misslyckat försök att filma med nya Ajfånen!

När Storken kommer till Bjurs

Vispråmen Storken, den plats under det ljuva 60-talet som formade ett antal, numera legendariska vis-artister. De skrev och komponerade mängder med visor som idag ses som självklara i umgänget med musik i form av röst och gitarr samt en och annan stämsång, men framför allt som allsånger. Vispråmen Storken va en pråm förlagd vid Rålandshov i Stockholm, vilket betyder att det inte precis va någon arenakonsert, snarare en klubb, vilket kanske är en förutsättning för att det hela ska fungera.

Men vad hände sen? Vad är arvet efter dessa giganter på vissångarhimlen. Många finns idag inte längre utan existerar bara i böcker, vishäftet, på vinyl, CD eller Spotify. Även en och annan filmad låt finns även på Youtube. Inte dåligt det kan man tycka, men är inte visor bäst när de framförs utan skyddsnät? Alltså ”lajv” inför en hänförd publik? Jag tycker det!

Så jag försöker ta upp den fallna manteln efter Cornelis, Fred, Finn, Skepparn, John-Ulf, Robban, Lars, Torgny, Sid med flera polare på den fina sångarhimlen för att i en form av klubbverksamhet väcka Storken till liv igen. Även andra vis-sångare finns då med i min ambition då jag även engagerat mig samt valts in i Taubesällskapet Dalarnas styrelse. Jag tänker då på Evert Taube naturligtvis, Alf Hambe och Ulf-Peder Olrog men även vissångare från andra länder som Kim Larsen i Danmark, Bob Dylan, Joan Baez, Donovan, Pete Seeger. Ja listan kan göras hur lång som helst…

Jag har redan genomfört ungefär tre stycken, ok då… exakt 3 stycken, visaftnar alternativt viseftermiddag, där jag själv lirar tillsammans med andra duktiga musiker/sångare som inför publik underhåller med både musik och sång. De som närvarat har uppskattat tillställningarna. Jag kan nämna att den första Visafton jag körde på Dössbergets Värdshus, så hade jag bjudit in Östen med Resten efter deras framträdande på stora scenen på Dössberget i samband med Taubesällskapets allsångskonsert. Vi hade det skitkul tillsammans med stipendiaten från Taubesällskapet Dalarna plus några till.

Senast det begav sig, i Kulturstugan Märsta, så hade jag fint sällskap i form av Tina Sundberg och Anders Sterner som brukar uppträda under namnen Bowmore eller Cold Montain Band. Det senaste namnet, eller gruppen, använde de när de var med i TV-programmet ”Talang” på den tiden då Bert Karlsson satt i juryn och häcklade deltagarna. Vidare hade vi sällskap av Bernt Melldahl som lirade solo på stugans nystämda piano. Populärast av hans låtar var nog en ragtimelåt som jag tyvärr missade titeln på. Men bra va det. 

Lill, Ingemar och Tobbe från Märsta Kulturförening och därmed stugan uttryckte var för sig ”Det här måste vi göra om”. Naturligtvis va mitt svar! Ska bara kolla min kalender!

Men nästa etapp är Visafton i Gamla Bönhuset här i Bjursås (gammalt hus ovanför COOP Konsum), kvällen före midsommar. Då kommer Storken till Bjurs! Visafton är för banalt, evenemanget borde ha nåt med Storken att göra, alltså namnmässigt för att knyta an till just Vispråmen Storken. Kanske bara ”Storken”? Visaftonen Storken, Viskvällen Storken, Visstugan Storken eller helt enkelt ”Visklubben Storken”. Vad tycker du? Visserligen finns redan Visklubben Storken i form av en lokal företeelse på Facebook, men en slagning på PRV.se säger att namnet inte är registrerat i vederbörlig ordning för 1800 kr. Jag gillar den sistnämnda bäst eftersom namnet signalerar ambitionen. Alltså att i klubbmiljö framföra visor och annan musik inför publik som kommit för musiken och inte primärt för att festa även om tillställningen är en fest i sig!

Nåja det finns mer att jobba med för att återväcka den Svenska Vistraditionen… Det här är bara början…

Viseftermiddag i Kulturstugan Märsta

Jag föreslog redan i höstas att jag kunde komma till Kulturstugan med min ljudanläggning för att tillsammans med kulturföreningen ordna vad som kom att heta ”Viseftermiddag”. Nu är vi snart där, då datum är satt till 20 maj kl. 14:00.

Kommer du?

Ingemar Hedman från Kulturföreningen och jag är i full färd att ragga vissångare i Märsta med omnejd och det börjar redan bli några stycken utöver mig själv. Det hade ju varit lite snopet om det bara varit jag som va den hemliga gästen.

Men nu är vi som sagt var redan några stycken som kommer att lira visor mellan 14 och 16 lördagen den 20 maj. Alltså om en dryg vecka. Utöver att vi som uppträder med inövade låtar så finns det säkert möjligheter till spontana gemensamma gig. Vi som redan svarat ”jag/vi” kommer har en bred repertoar inte bara av visor utan även av annat. Vad det är, får ni se och höra ni som kommer.

Inspiration från 60-talet

Hela upplägget är en inspiration från 60-talet då Vispråmen Storken låg förtöjd vid Rålambshov i Stockholm. De som uppträdde där blev rätt berömda med tiden, så att säga. Själv har jag kört visaftnar och även egna visstunder i Bjurs med omnejd under året som gott vilket varit uppskattat.

Hur går det då till och vad finns på plats?

Jag har under året skaffat mig en bra ljudanläggning ”BOSE” med analog yamaha-mixer för två mikrofoner och två gitarrer, förutsatt att dessa har inbyggd mick. Alltså kan en duo framföra låtar om de så vill. Vidare så lånar jag gärna ut min gitarr som är en så kallad spansk nylonsträngad gitarr av mycket hög kvalitet av märket ”Alhambra”.

Notställ kommer att finnas plus en hållare för en 9,7 tums iPAD som sitter på ett av mickstativen. Den använder jag själv vid mina framträdanden. Mycket bra lösning eftersom en iPAD inte tar en massa plats trots att jag har hela bunten med texter med mig.

Det betyder att ingen som deltar behöver kunna sin repertoar utantill.

Slutligen kan jag berätta att jag valts in i Taubsällskapet Dalarna, vilket jag är både glad och stolt över!

Det är så häftigt att se individer växa

Visafton på Berget

Närmare bestämt på scenen på Dössbergets Värdshus. Ett litet gäng musikaliska vänner i åldrarna från 20 och uppåt. 

Jag hade tänkt delta men en ”baselusk” valde att parkera i svalg och bröst med resultat att jag blev hesare än självaste Rod Stewart. Så jag fick leda några allsånger samt att jag fick hjälpa till med ljud och ljus. Dessutom hade jag släpat dit PA, förstärkare och gitarrer som de uppträdande kunde få låna om de ville.

Hur gick det då, undrar någon via Facebook? Jo tack, det gick mycket bättre än vad jag hade förväntat mig. Min stora behållning var att få se, samt uppleva fem duktiga amatörer växa med uppgiften och det är hela målet med att ordna träffar där visor står på schemat.

Så ett stort tack till Boel, Eva, Tommy, Gunnar och Thomas för era eminenta framträdanden. Några av er skapade till och med ”ståpäls” på gubben för att citera Gunde Svan.

Jag har fler bilder på er, men eftersom jag inte frågade er om jag fick lägga ut dem så får de stanna kvar i mitt privata album, tills vidare kanske jag får tillägga.

Det roliga var att ni alla svarade ”Absolut!” På min fråga om ni vill vara med om jag skapar fler tillfällen framöver. Kanske till våren?

Roffe

Ibland måste man känna efter själv

Lugnet Falun

Visst har jag hört hur viktigt det är att värma upp innan man ger sig på fysiska aktiviteter. Men jag har nog aldrig varit medveten eller fått känna på hur viktigt det är eller hur kroppen reagerar när den blivit rätt uppvärmd. Här kommer därför en kort egen upplevelse i samband med att jag börjat gymma på Actic, Lugnet Falun.

Först gym sedan simning

Sambon och jag började för några veckor sedan på Actic i Falun. Närmare bestämt på Lugnet. Första passet var under ledning av en instruktör som lärde oss några maskiner samt hur mycket vi skulle belasta på varje station. Alla övningar enbart 12 gånger.

Jag måste erkänna att jag inte ens blev svettig trots att jag först cyklade i 10 minuter för att få upp pulsen samt värmen i kroppen. Alltså den klassiska uppvärmingen innan belastningen. Men det är inte den jag vill berätta om, utan det som kom efter gym-passet.

Vi bytte om och klev ner i 25-metersbassängen som medlemskapet och gymavgiften består av. 

Det är då överraskningen inföll! Och det omgående! Det gick hur lätt som helst att simma. 200 meter kändes inte alls besvärligt eller jobbigt. Jag som tidigare tyckt att 25 meter eller ut till en flytbrygga i en sjö var gränsen för min kapacitet. Nu simmade jag lätt 100 meter första dan och numera 200 meter varje gång. 

Skaffade i farten både simglasögon och simmarbrallor, sådana där små simbrallor som inte passar en 60-plussares lekamen. Man är alltså långt ifrån snygg i sådana simbrallor men det är skönt att slippa shorts med fladdriga ben som kyler när man kliver upp ur vattnet. Det handlar alltså om bekvämlighet när man simmar och ingen jävla skönhetstävling. Jag säger det eftersom det vimlar av pikar och spetsfundigheter om gubbar med mage i för små badbrallor. Titta ni och garva ni, för det skiter jag fullständigt i. Till våren ska nämligen ”ölmagen” vara borta och blodsockret ska vara mycket bättre!  

Slutsats

Gymma före simning! Då är kroppen riktigt uppvärmd och redo för simning eller annan fysisk aktivitet. Det var bara det jag ville säga!

Eller…

Varje gym borde ha en anslutande simhall eller tvärt om. Det är det som är grejen!

Två coola appar i Android. Flipboard och Foton

Flipboard

image

Flipboard är en intressant app där bläddringsmetoden är speciell. Som när man har en bok eller tidning framför sig, blöter pekfingret samt ”drar sidan” man har öppen åt höger eller vänster för att se föregående eller nästa sida. I elektronisk version a la Flipboard funkar det skitbra. Nyheter, teknik med mera är olika kategorier som man kan välja från start. Facebook blir exempelvis hur bra som helst i Flipboard. Just nu är det lite av nyhetens behag och nästa funktion att bli ”Flipboardad” är troligtvis Twitter.

Naturligtvis var jag tvungen att leta reda på Flipboard för Windows Phone och javisst, appen finns, men är inte lika cool som i pekplattan. Det är bläddring som är skillnaden. Men jag kan inte avgöra om det har med tumstorleken på skärmen eller om det är appen som sådan som jobbar olika.

Nästa steg var att installera Flipboard i min Laptop för att simulera en Windows 8.1 pekplatta. Ok jag kom igång i alla tre prylarna och fann att bläddringstekniken är likadan i Android och Windows medan den är konventionellt lodrät i mobilen med den lilla skärmen (4,3″)

Sedan måste jag erkänna att jag inte fattar allt man kan eller ska göra med Flipboard.

Foton

image

Jag sågade inledningsvis appen ”Foton” på grund av att den i defaultläget visade bilderna lågupplöst. Men det visade sig sedan att Foton är en mycket bra app när det gäller att redigera bilder.

Pekplatteskoj

image

Det viktigaste för mig som bloggare av mobila prylar och metoder är att kunna norpa skärmbilder. Så en av de första åtgärderna efter att ha installerat WordPress va att Googla efter ”screen shot android”. När det var lokalicerat så va det bara att sätta igång som du ser.

Inledande misstag, som sker på grund av okunskap kommer sedan som ett brev på posten. Jag fick en fråga inledningsvis vilken app som ska vara standard när jag klickar på en bild eller ett foto, och valde fel så här i efterhand. Jag skulle valt appen ”Galleri” istället för ”Foton”. Anledningen är att ”Galleri” visar högupplösta bilder vilket ”Foton” inte gör. Så nu är frågan hur man ändrar standardinställningen. Ännu har jag inte hittat hur man gör.

Roffe

Jag håller på att erövra Android

image

Har man en Android-pekplatta så är det dumt att låta den ligga och samla damm. Nåja, jag har den som Netflix-maskin och till det är den utmärkt, speciellt i kombination med hörlurar och en motordriven säng.

Det här inlägget påbörjade jag i min Samsung Galaxy Tab 3, som har Android 4.2.2, för att sedan skriva texten i min lilla Nokia Lumia 820 med Windows Phone 820. Alltså med WordPress-appen för de två operativen.

Det roliga i kråksången är att WordPress-appen i Windows Phone 8.1 är bättre än motsvarande app i Android. Man kan alltså göra mer med inläggen i WP-appen, speciellt när det gäller text.

Det betyder bland annat att jag även har en Gmail-box för första gången någonsin samt att jag även ”leker” med kalendern i Android och Google.

Bokmässan 2014

Förra året 2013 ”missade” jag bokmässan av någon anledning. I skrivande stund minns jag inte varför. Men i år bar det iväg.

Jag passade på att ta med fjolårets ”Guillou” med avsikt att få dit hans signatur i boken plus att det var dags att inhandla årets bok i serien/samlingen om 1900-talet.

Som synes av bilden så lyckades jag med konststycket att få mina två böcker signerade. Så här gick det till;

Efter att ha besökt Recitos monter samt morsat på två av bröderna på mitt bokförlag så gick jag vidare. På väg mot Piratförlagets monter så stannade jag till vid ett mindre förlags monter och fick ett rätt intressant samtal till livs. Ett samtal som kommer att få en fortsättning. Mer om det en annan gång.

Mitt i vimlet hos Piratförlaget, som dessutom jubilerar med 15 år i år, så baxade jag mig fram till hyllan med Jan Guillous böcker. Tar mitt exemplar samt vänder mig om för att gå till kassan och står då öga mot öga med Jan Guillou själv. Hyllan finns nämligen precis bredvid dörren in till förlagets lilla privata rum och Jan med fru är på väg in. Snabbt frågar jag;

– När ska du signera?

– Efter mitt scenframträdande, så ställ dig först i kön så kommer jag!

Sagt och gjort, så letade jag reda på platsen och ställde mig att vänta. Och se, ingen annan hade ställt sig där! Dessutom hade jag en utmärkt plats för att både se och höra intervjun om boken jag höll i handen.

När han sedan kom så frågade jag om han även ville signera förra årets bok, vilket han gärna gjorde med sin tidigare under året förlorade Mont Blanc-penna. Det hör till saken att Jan Guillous signeringskö troligtvis är Bokmässans längsta kö, så för att hamna först i den krävs både tur, skicklighet samt fräckhet och förslagenhet. Eller rutin om du så vill.

Därefter ser jag Mattias Boström vid ett eget signeringsbord. Han som skrivit ”Från Holmes till Sherlock”, en prisad faktabok om Arthur Conan Doyle och hans romanfigur Sherlock Holmes. Så jag fick med mig ett signerat exemplar av den nyutgivna pocketversionen. Det som va kul med det mötet var att han minns mig sedan tidigare bland annat från Twitter.

Så nu har jag börjat läsa en ny signerad bok inköpt på Bokmässan i Göteborg 2014.

Publicerad från WordPress för Windows Phone

Cafégubbe i Kulturstugan

Så här såg man ut när man trädde in som ny cafégubbe i Kulturstugan i Märsta i går fredag.

Mycket att fixa men också skitkul att umgås med Tobbe. Vi babblar gärna och mycket när vi ses. Det som va lite kul var att vi hade relativt många på besök för att vara en fredag. Nåja, vädret hjälpte ju till.

Men det är ju som så att Kulturstugan är ett mysigt plejs i Märsta, speciellt när solen skiner och vi har vernissager som är sevärda.

Fick föresten en fråga från stugans evenemangsfixare om att komma tillbaka i vår och lira. Självklart tackade jag ”JA”. Så nu håller jag på med att planera ett nytt program, man måste ju förnya sig!

En annan viktig detalj med Kulturstugan är den fina akustiken. Lagom för 30-40 personer för en så kallad ”sittande publik”. Som sångare har man stort stöd av akustiken vilket betyder att en PA egentligen är onödig, men det beror naturligtvis på vilken typ av musik som man framför.

Publicerad från WordPress för Windows Phone