En liten hämnd he he…

Min IDG-blogg är bra! Kanske inte vad jag publicerar men hur! Av någon underbar anledning så åker inläggen upp högt i Google vilket förklarar tidigare reaktioner när jag hoppat på en del företag. Alltså kollade jag vad Google visar idag med anledning av sökningen “Bonnier Carlsen”. Första sidan, även om det är längst ner. Håll till godo!

image

Bokförlaget Bonnier Carlsen ljuger!

I alla fall ser jag idag att Bonnier Carlsen ljuger mig rätt upp i ansiktet. Refuseringen kom i form av ett trevligt formulerat brev som du kan läsa i sin helhet via “mejlet”. Några mejl senare så bad jag att få tillbaka mina inskickade manus, vilka kom i brevlådan idag.

Jag blev tvärilsk!

Varenda manus är oläst. Papper avslöjar nämligen vad som har hänt. De är helt intakta så som de var när jag la dem i ett kuvert och postade dem till barnboksförlaget Bonnier Carlsen. Inte ett veck, inte ens det lilla vecket som uppstår när någon vänder blad i en samling papper som häftats samman. Till och med den lilla böjningen som min laserskrivare orsakar papperet har inte vikts tillbaka. Mina manus har kvar den lilla böjningen.

Ingen ska inbilla mig att en manusläsare behandlar inkommande manus om om de vore historiskt material som ska tillbringa resten av sitt liv på Carolina Rediviva i Uppsala tillsammans med “Silverbibeln”, Alltså att de läser inkommande manus med pincett och skyddshandskar. Det naturliga är att man rättar till pappersbunten en smula. Läsaren sätter alltså sina små spår på ditt manus. På mina finns ingenting! Absolut ingenting! Om det ändå funnits några stänk av spillt kaffe…

När vi förhoppningsfulla författare läser Bonnier Carlsens inbjudan till att skicka manus så blir man hoppfull och framför allt, man får en känsla av seriositet. Den känslan kan du glömma!

Påminner om en gammal historia från rekryteringsvärlden där antalet ansökningar var enormt. Personalchefen såg med bekymrad min på den stora högen av ansökningar, greppade halva bunten och slängde dem i närmaste papperskorg. Sa sedan…

– Ska man jobba hos oss måste man även ha tur!

– Dom där hade otur, varvid han började läsa de ansökningar som låg kvar på bordet.

Jag kan ta ett rakt besked men kan inte acceptera lögner. Speciellt från ett barnboksförlag som utger sig för att vara seriöst. Seriöst, det är inget som jag numera förknippar  med barnboksförlaget Bonnier Carlsen! Det ser jag med egna ögon! Däremot har de åtminstone en trevlig refusent som skriver trevliga mejl. Tack för det Ann! Eller vad sägs om följande formuleringar…

Först och främst vill jag beklaga att du har fått vänta på vårt svar. Vi har nu läst och diskuterat dina 6 manus som du har haft vänligheten att sända oss för en eventuell utgivning.

Vi har läst dem med intresse men kan tyvärr inte passa in dem i vår utgivning och har därför beslutat oss för att tacka nej till ditt erbjudande om publicering.

Vi hoppas att du har förståelse för att vi inte kan ge ett mer utförligt omdöme, vilket beror på att vi får in så många manus.

Vi tackar för att vi har fått läsa dina manus och önskar en God Jul & Gott Nytt År!

Vill du ha dina manus i retur, vänligen hör av dig inom en månad.

Rolf Granlund
@rigit

Tomas Ledin

imageKändisvärldens trevligaste medmänniska det är nog Tomas Ledin. Bilderna från “Så mycket bättre” ger intrycket av att just Tomas njuter mest av andras framföranden. Speciellt Lalehs tidiga tolkningar. Nu skriver Birro på Twitter om hur mysig han är, så mitt intryck stämmer. Tomas Ledin är en helgo människa. Fick även det intrycket när han åkte med mig i taxin.

Kan det bero på att han är född 1952? Samma år som undertecknad? Kollar och ser att jag är 18 dagar äldre än honom. Hoppas att jag får köra honom fler gånger!

Njut av Tomas och Lalehs duett från programmet.

Refuserad…

Jaha, då är det bara att ta nya tag. Men det får vänta tills flytten är klar. Så här ser beskedet ut som jag fick igår. En av de varmaste refuseringarna så här långt. Tackar för det. Kändes en aning tungt och nedstämt igår, men va fan! Ingen katastrof. Det finns de som har det värre, de två svenska journalisterna Martin Schibbye, 31, och Johan Persson, 29 till exempel.

Hej Rolf,

Först och främst vill jag beklaga att du har fått vänta på vårt svar. Vi har nu läst och diskuterat dina 6 manus som du har haft vänligheten att sända oss för en eventuell utgivning.

Vi har läst dem med intresse men kan tyvärr inte passa in dem i vår utgivning och har därför beslutat oss för att tacka nej till ditt erbjudande om publicering.

Vi hoppas att du har förståelse för att vi inte kan ge ett mer utförligt omdöme, vilket beror på att vi får in så många manus.

Vi tackar för att vi har fått läsa dina manus och önskar en God Jul & Gott Nytt År!

Vill du ha dina manus i retur, vänligen hör av dig inom en månad.

Med vänlig hälsning

Manusgruppen

Det var ett tag sedan…

Som jag skrev ett inlägg på min “Egen Blogg”, alltså den där jag är ensam och kan uttrycka mig hur jag vill under eget ansvar. Anledningen är att det nya jobbet tar en hel del tid samt att vi inom familjen just sålt huset och ska flytta in i en perfekt lägenhet mer centralt i Märsta. Ska bli kul att få gångavstånd till det mesta samt få mer tid i Bjurs.

När jag bloggar så det oftast på Verksamhetsfilosofen på grund av?… Vet faktiskt inte varför. Det har bara blivit så. Men jag återkommer här då och då. Måste ju hålla mina läsare intresserade.

iPhone 4S… S för Steve Jobs?

Så har den störste innovatören inom IT avlidit. Kan det vara som så att den sista produkten som Apple lanserade fick en modellbeteckning för att till slut hylla honom. Det känns så. Därför blev det ingen version 5? Det kanske är lite makabert att tänka att den sista produkten som kom medan Steve levde kom dagarna innan slutet. Det skulle inte förvåna mig om iPhone 4S kommer att bli den största försäljningssuccén någonsin. Som en sista marknadsföringsmässiga succé i en lång rad genom åren. Han var ju bra även på marknadsföring vid sidan om att vara den mest framstående och framsynte innovatören som världen har skådat.

En liten pyttedetalj framkommer som jag inte visste om. Han var född 1955, samma år som Bill Gates! Jag som trott att det bara varit folk födda på 40-talet som styrt och ställt genom åren. Så fel jag haft. Dessutom är jag tre år äldre än dessa två “ungdomar”.

Därför norpar jag idag en bild från nätet som jag just hittade, med en länk till originalet. Jag gillar bilden skarpt. En bild på två vänner genom åren, som placerade datorerna i våra hem, på företagen, i våra fickor och väskor. Nu är en av dem borta.

Steve och Bill

R.I.P. Steve Jobs!

Länken: http://commons.wikimedia.org/wiki/File:Steve_Jobs_and_Bill_Gates_(522695099).jpg

@rigit

Recension: Brobyggarna av Jan Guillou

Min vana trogen mer eller mindre sträckläste jag Brobyggarna skriven av Jan Guillou. Och som vanligt var hans nyutkomna bok lätt att sträckläsa på grund av att Jan har en otrolig förmåga att hålla tempot uppe. Boken inleds med berättelsen om tre fiskarsöner som just blivit faderlösa efter att deras far och farbror försvunnit i en storm ute till havs.

I boken får vi följa två av brödernas livsöden från pojkåren upp genom livet där en av dem återvänder till hemstaden Bergen för att uppfylla löftet som de alla tre lovat, nämligen att bygga järnvägen mellan Bergen och Oslo efter att några höga herrar inom Bergens överklass upptäckt deras talang att konstruera saker. I det här fallet ett skalenlig vikingaskepp i skala 1/5. Det hela resulterar i att de tre hamnar i Tyskland för att utbildas till ingenjörer. Vad de får uppleva som unga män vad gäller både kärlek och strapatser ska jag inte avslöja men alla tre skiljs åt av olika skäl efter att de nått sin examen som diplomerade ingenjörer.

En hamnar som sagt åter i Norge och den andre i Afrika. Hur det gått för den tredje brodern som hamnar i London får vi inte veta i Brobyggarna, så hans livsöde kommer troligtvis i en senare bok. Vi får uppleva hur det är att vara tysk/norsk före första världskriget, under kriget samt efter att kriget tog slut. Det är väl i vad Brobyggarna handlar om i grova drag.

Jag blev helt uppslukad av boken fram till att kriget kom som en obehaglig chock även om jag i förväg visste om att boken rör sig i början av 1900-talet fram till och med krigsslutet år 1919. Hur det går för Lauritz och Oscar får vi följa ingående både i deras karriärer samt i deras kärleksliv. Just det sista är enligt min mening vackert skrivet och på något sätt ömt och ingående skrivet vilket får mig att tycka att Jan kanske borde ge sig på att skriva en ren erotisk bok Ler. Han kan den konsten! Det blir aldrig plumpt utan på något sätt formulerat enligt den tidsandan trots att han inte döljer några detaljer.

En annan detalj som jag visste i förväg var att Jan vänt på “the good guys” och “the bad guys” och framställer tyskar som de goda och belevade under kriget i östra Afrika till skillnad mot engelsmän och belgare som får sig en ordentlig känga. Jag hade inga problem med den saken kanske beroende på att jag visste det på förhand efter att ha sett diverse intervjuer i TV. Rent utav så får man intrycket att Tyskland faktiskt vann slaget om Östafrika. Hur det är med den detaljen står väl skrivet i diverse historisk skrifter. Jan Guillou brukar inte förvanska historiska fakta, noggrann som han är.

Boken är spännande och kärleksfull och jag slås av att den nog passar både manliga samt kvinnliga läsare även om de två bröderna framställs som ena riktiga karlakarlar. Kvinnorna framställs som moderna kvinnor som klart är före sin tid trots deras högadliga bakgrund.

Jag kan varmt rekommendera Brobyggarna och ser själv fram emot nästa bokmässa i Göteborg då nästa bok förhoppningsvis är klar. Jag vill gärna veta hur det gick för Sverre och hur Jan får till hans livsöde utan att jag här för den skull avslöjar någon detalj.

Jag har redan stakat ut mina böcker för framtiden och hoppas innerligt att Jan Guillou hinner med sitt mycket omfattande projekt att i romanform beskriva hela 1900-talet. Dessutom ska varje bok ha en dedikation skriven av Jan själv så att min samling av hans böcker blir komplett. En samling som idag är drygt hälften av de böcker som han till dags dato gett ut. Nåja, tre av dem är signerade till dags dato. En liten kul grej för egen del med anledning av hans böcker, eftersom även jag är på bokmässan varje år sedan några år tillbaka.

Katerina Janouch på bokmässan

Jag har ju helt glömt mötet med Katerina Janouch. Till saken hör är att jag följer henne på Twitter. En gång före bokmässan så svarade jag på en av hennes tweets och frågade om hon åter skulle ha det “gulliga” prinsessdiademet. Nä, svarade hon då, men det kommer att bli något tjusigt.

Så när jag till slut stod där framför henne och köpte hennes senaste bok, Tigerkvinnan, och fick dedikationen till Irene skriven, så kunde jag inte låta bli att kommentera hennes röda klänning i positiva beundrande ordalag och att jag kunde konstatera att hon lämnat diademet hemma. Då kom det snabbt…

– Ska du se nåt? sa hon och steg åt sidan av den lilla disken. Hon böjde sig fram och drog upp den långa röda klänningen bit över knät och visade sina svarta nätstrumpor.

– Läckert! fick jag fram och garvade.

Undrar om jag blev ensam om den föreställningen under bokmässan? Blinkar

I väntan på min tur på den lilla scenen

Roffe väntar på sin tur

I bakgrunden väntar jag på min tur att inta den lilla scenen. Kerstin Kristensson heter hon som pratar om sin bok.

Jag hade två framträdanden där jag mer showade än gick i klinch med innehållet i min bokserie. Av någon anledning så fick jag för mig att sjunga burleska visor, dels från ett Chalmersspex men även Hasse Alfredssons “Gammal man gör så gott han kan…”. Att läsa innantill eller prata från ett pratmanus ligger inte för mig på något sätt.

Ett annat infall var att slänga min Excelbok över axeln då jag beskrev hur det känns att få det första exemplaret av en egen nyutkommen bok i handen. Man ser på boken, luktar på den, slickar på omslaget samt öppnar och bläddrar lite i boken. Det var då jag utbrast…

– Fan, den här boken har jag ju läst en massa gånger! samt slängde den över axeln ner på golvet bakom mig.

Göran Rudbo 2Vid sessionen kl. 16:15 ser jag plötsligt en kändis som står och lyssnar. Inom några tiondels sekunder håller jag på att tacka honom för TV-programmet Dobbido… Tur att jag inte gjorde det för det var fel snubbe. Inte Lasse Kronér utan Göran Rudbo! Dessutom ser jag idag att Kronér inte längre är en del av trion. Göran Rudbo var där på grund av att hans mor gett ut en bok på Recito och skulle prata om den efter mig.

Efter en stund gick jag fram och tackade för att han lyssnade. Han svarade småskrattande att det inte var någon som helst tvekan om mitt budskap och mina böcker. Lite av en muntlig recension av mitt galna framträdande. Tackar för det!

Bosse Bildoktorn!

Trevligaste och roligaste mötet på bokmässan var Bosse Andersson mer känd från TV som Bosse Bildoktorn. Han hade ett litet bord där han förevisade sina två böcker om Whiskey. Jag tog mod till mig och frågade först om han var från Sävsjö för att sedan fråga om han kände Inger. (Jag utelämnar här hennes efternamn). Det visade sig att han visst kände eller känner Inger. Till saken hör att jag bor hos henne i samband med bokmässorna och har därmed promenadavstånd från hennes lägenhet till mässan.

Naturligtvis köpte jag hans bok om Whisky i Sverige med en dedikation till Inger. Bosse visade sig vara barndomskamrat med hennes bror och ställde dessutom frågor om Inger som medförde att det inte var någon som helst tvekan om Bosses och min gemensamma bekant. Sedan följde ett samtal av det mer personliga slaget mellan oss. Han är himla trevlig och kändes omedelbart som en kompis på någon sätt.

– Världen är bra liten, sa Bosse och hälsa Inger så gott från mig.

2011-09-23 14.57.27

Behöver jag säga att Inger blev himla glad för boken…